Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saponaria, såpnejlika - Saponifikation - Saponin - Saporoger - Saporta, Louis Charles Joseph Gaston de - Sapotaceae - Sapotilläpple - Sapp - Sappan - Sapper (Cyril Mc Neile) - Sapper, Karl - Sapphirinidae - Sappho - Sapporo - Sappör - Sappörbataljonen - Saprofyter - Saprogena bakterier - Saprolegniaceae
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Saponifikation—Saprolegniaccae
355
blommor) och finns numera förvildad i s. och
mell. Sverige. Den innehåller rikligt med
s a p o n i n. G. M-e.
Saponifikation, kem., se Fö r t v ålning.
Saponin (av lat. säpo, såpa), en samling
kvävefria, mer el. mindre giftiga glykosider
(se d. o.) av i stort sett ännu okänd
sammansättning. De förekomma i de flesta växter,
företrädesvis i barken el. frukterna. S. har så
stark skumförmåga, att vatten, som blott
innehåller en milliondel s., ger ett vitt skum vid
skakning. Det skum man ofta ser vid
stränder och vikar el. i någon bäck härrör från s.,
som utlösts ur vattenväxter. Särskilt rik på
s. är kvillajabark (ända till 9 %; se Q u i
1-1 a j a). En dekokt härpå, blandad med såpa,
nyttjas som medel mot bladlöss. I. B.
Saporüger, dets. som z a p o r o g e r, se
Kosacker, sp. 1262.
Saporta [sapårta’], Louis Charles J
o-seph Gaston de, markis, fransk
paleo-botanist (1823—95). Behandlade bl. a.
jura-växterna i »Paléontologie frangaise» (»Terrain
jurassique, 2:me série, végétaux», 4 bd text
och 4 bd atlas, 1872—91). S. beskrev även
Portugals mesozoiska flora (»Flore fossile du
Portugal», 1894), kritfloran vid Gelinden
(tills, m. A. F. Marion, »Sur 1’état de la
vegetation å 1’époque des marnes heersiennes de
Gelinden», 1873, revision 1878), den tertiära
floran vid Aix-en-Provence o. a. lokaler i s.
Frankrike. Av hans för en större allmänhet
avsedda arbeten må nämnas »Le monde des
plantes avant 1’apparition de Fhomme» (1878),
»L’évolution du règne végétal» (3 bd, 1881—
85; tills, m. Marion). (Th. H-e.)
Sapotäceae, tropisk fam. bland
sympeta-lerna, med oftast femtaliga blommor.
Frukten är ett flerrummigt bär med ett frö i varje
rum. Hithörande växter äro träd med
mjölksaft och spiralställda, helbräddade blad.
Frukterna av Achras sapota (från Västindien), s
a-p o t i 11 äpple, och Chrysophyllum (se d. o.)
m. fl. höra till de läckraste tropiska
frukterna. De torkade blommorna, m a h w a, av
lllipe latifolia, m o a t r ä d e t, ha söt smak
och säljas i Indien. Ur fröna hos
Butyrosper-mum Parkii och lllipe butyracea m. fl. (se
Bassiasmör) utvinnes genom pressning
fett, »vegetabiliskt smör». Mjölksaften av
Palaquium-arter m. fl. i Ostindien och av
Mi-musops balata i tropiska Amerika bearbetas
till guttaperka och balata (se dessa ord).
Många lämna värdefullt virke, vissa slags
»järnträ», t. ex. Argania sideroxylon (i
Marocko). G. M-e.
Sapoti’lläpple, bot., se S a p o t a c e a e.
Sapp, se Löpgrav.
Sa’ppan, bot., se Caesalpinia.
Sapper [sä’po], pseud. för skotske militären
Cyril Mc Neile (f. 1888), som skrivit
en rad äventyrsböcker, av vilka många ha
utkommit även i sv. övers.
Sapper [za’par], Karl, tysk geograf (f. 1866),
prof, i geografi i Tübingen 1902, i Strassburg
1910, i Würzburg 1919. Företog från 1886
många resor, mest till Centralamerika och
Mexiko, där han liksom på Island och de
grekiska öarna studerade vulkanismen. Bland
hans arbeten märkas »Mittelamerikanische
Reisen und Studien» (1902),
»Wirtschaftsgeogra-phiö von Mexiko» (1908: ny uppl. 1927), »All-
356
gemeine Wirtschafts- und Vcrkehrsgeographie»
(1925) och »Vulkankunde» (1927). O. Sjn.
Sapphirinldae [sapf-], se L o p p k r ä f t o r.
Sappho [sa’pfå], dets. som S a p f o (se d. o.).
Sapporo, stad på jap. ön Hokkaido (Yezo),
på en stor slätt i öns s. v. del; 168,576 inv.
(1930). S. är öns administrativa och kulturella
centrum, huvudstad i förvaltningsområdet
Hokkaido.
Sappör, ingenjörsoldat, som företrädesvis
är övad i belägrings- och
skansbyggnadsarbeten.
Sappörbataljonen, se Göta
ingenjörkår.
Saprofyter, växter, som hämta sin näring
ur ruttnande el. multnande organiska ämnen.
Helsaprofyter el. holosaprofyter
äro de flesta bakterier, slemsvampar,
svampar och ett fåtal klorofyllfria, ej parasitiska
fanerogamer. De båda förstnämnda grupperna
finnas överallt, där död organisk substans
finnes, och saprofytiska bakterier, som
medverka vid födans sönderdelning, finnas även
i högre djurs tarmkanal. Hal vs ap rof
y-t e r el. hemisaprofyter äro några få
lägre gröna växter, ss. blågröna alger och
flagellaten Euglena, vilka samtidigt hämta
näring ur organiska ämnen och assimilera
genom fotosyntes. Fakultativa (frivilliga) s. äro
vissa parasitsvampar, t. ex. sotsvamparna, och
bakterier, vilka kunna upptaga näring både
på saprofytisk och parasitisk väg. S:s
betydelse ligger i att de bidraga att nedbryta
organiska ämnen. Denna nedbrytning sker dels
genom upprepade spjälkningar, förorsakade av
olika saprofytiska organismer, så att de
ämnen, som bildas av en organism, spjälkas av
en annan o. s. v., dels vid andningen och dels
vid sönderfallandet efter döden. Slutresultatet
är, att all död organisk substans nedbrytes till
enkla oorganiska ämnen, koldioxid, vatten
och ammoniak, och dessa ämnen förarbetas
åter av de gröna växterna till organiska
ämnen. Utan s. skulle jorden vara full av
växt- och djurlik och näringsämnenas
kretslopp hejdat. De som s. betecknade
klorofyllfria, ej parasitiska blomsterväxterna, t. ex.
tallört, nästrot och korallrot, ha trol. alltid
mykorrhiza (se d. o.). Blott
mykorrhizasvam-parna, som upplösas och sönderdelas i
fanero-gamernas celler, äga förmåga att av
humusämnena uppbygga egen kroppssubstans.
Riktigast vore kanske att betrakta dessa
blomsterväxter som parasiter på
mykorrhizasvam-parna. — Litt.: H. Burgeff, »Saprophytismus
und Symbiose» (1932). E. S-g.
Saprogèna bakterier, dets. som
förruttnelsebakterier (se Bakterier, sp. 734).
Saprolegniäceae, fam. av gruppen
Oomyce-tes bland fykomyceterna. De flesta arterna
leva i vatten som saprofyter el.
tillfällighets-parasiter, t. ex. på skadade fiskar. Några
leva parasitiskt på växtrötter, t. ex.
Aphano-myces-arter på ärter och betor. Bålen består
hos S- av en enda lång, grenig cell, och
förökningen sker dels genom zoosporer, bildade i
cylindriska sporangier, dels på könlig väg.
Närbesläktad är fam. Leptomitaceae med arten
Apodachlya lactea (Leptomites lacteus), vilken
lever i avlopp från sockerfabriker o. dyl. och
ofta blir besvärande genom att tilltäppa
av-loppsrören. Th, Lfs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
