Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
Sargassum—Sarkom
366
rio, som finns i de flytande tångruggarna i
Sargassohavet, där den även fortplantar sig.
Den kan bli 19 cm lång. T. P.
Sarga’ssum, bot., se B r u n a 1 g e r, sp. 63
samt bild 8 på pl., och Sargassohavet.
Sargent [säM^ont], Charles S p r a g u e,
nordamerikansk botanist (1841—1927),
föreståndare för Arnold Arboretum i Jamaica
Plain, Massachusetts, sedan 1873 och prof, i
trädkultur i Cambridge, Massachusetts, sedan
1879. S. var en synnerligen framstående
den-drolog. Skr.: »The woods of the United
States» (1885), »The silva of North America»
(1891—1902), »Forest flora of Japan» (1894)
och »Manual of the trees of North America»
(1905; 2:a uppl. 1922) m. m. K. A.
Sargent [sä’d$ont], John Singe r,
amerikansk-engelsk målare (1856—1925).
Studerade i Florens — där han var född — och i
Paris, väckte 1882 efter en resa i Spanien
mycken
uppmärksamhet i Paris genom »El
jaleo» (zigenardans)
och »Carmencita» (i
Luxembourgmuseet i
Paris). 1884 flyttade
S. till London. Bland
hans följ, arbeten äro
delikata
belysnings-studier (däribland
»Li-ly lily rose», flickor,
som tända japanska
papperslyktor i en
trädgård, 1887, Tate
gallery i London) och
typer som »Carmencita» (1892,
Luxembourgmuseet i Paris). S. målade karaktärsfulla
porträtt (hertigen av Portland, Roosevelt,
lord Ribblesdale, Ellen Terry i lady
Mac-beths roll) och blev högeligen beundrad
genom sina många porträtt och grupper av
mondäna damer och barn, utförda med
lysande bravur och elegans. Under de sista åren
av sitt liv var S. huvudsaki. sysselsatt med
freskomålning i en del offentliga byggnader i
U. S. A., bl. a. i den s. k. Sargentsalen i Bostons
bibi. En serie porträtt av familjen
Werthei-mer finns i National gallery i London.
Uffizi-galleriet i Florens äger S:s självporträtt (1904).
— Monogr. av W. H. Downes (1925). (E. L-k.)
Sargfattning, se Juvelerarkonst,
Sargon, se A s s y r i e n, sp. 352.
Sa’ri, Ada, italianiserat konstnärsnamn för
Jadwiga Szayer, polsk sopransångerska
(f. 1890 30/e). Har företagit konsertresor i
Europa och Amerika samt utfört operapartier i
Milano (La Scala), Paris och Leningrad.
Särskilt beundrad för virtuosmässig koloratur,
utmärkes hennes sång också av mjuk
röstfägring och livligt temperament. S. besökte
Stockholm f. ggn 1926, då hon både
konserte-rade och på Operan gästspelade som Gilda i
»Rigoletto» och Rosina i »Barberaren». Sin
egentliga framgång har hon i Sverige vunnit
som konsertsångerska, i vilken egenskap hon
därefter upprepade gånger, senast 1931,
uppträtt i Stockholm, bl. a. som solist i
Konsertföreningen. II. G-t.
Sarikamisch, se Armeniska
krigsskådeplatsen, sp. 110 med karta.
Sarine, flod, se S a a n e.
Sark [säk], ö bland Normandiska öarna (jfr
»Lily lily rose.» Målning av John S. Sargent.
d. o.), den mest pittoreska av dessa. Dess
största sevärdhet är la Coupée, en smal, brant
klippkam, som förenar de två delarna av ön,
Great och Little S.
Sarka’sm, bitande hån; stickord. — S a
r-k a’s t i s k, hånfull.
Sarkod [-ka’d], dets. som protoplasma (se
Cell, sp. 762).
Sarkofag (grek. sarko’fagos, köttförtärande),
urspr. namn på en bergart, som inom kort
förstörde el. förtärde mjuka likdelar, varför
man brukade tillverka likkistor av denna
sten; senare benämning särskilt på
konstnärligt utarbetade dylika kistor. Se
Gravvård, sp. 972.
Sarkom [-kå’m] (av grek, sarx, kött),
elakartade svulster, som utväxa från
bindesubstansvävnaderna och som — liksom
modervävnaden — bestå av celler och
mellan-substans. Den senare bestämmer de olika
s:s morfologiska karaktär — fibrosarkom,
lymfosarkom, kondrosarkom och osteosarkom,
utvecklade från resp, bindväv, fett, brosk och
benvävnad, samt slutligen myxosarkom,
utvecklat från den embryonala slemvävnaden.
En del s. äro ej så högt morfologiskt
differentierade, att modersubstansens karaktärer
framträda, och de indelas vanl. efter cellernas
utseende i rundcell-, spolcell- och
jättecellsar-kom. Svulstbegreppet s. har under de senare
åren avsevärt reviderats, och en del
tumörformer ha avskilts från de vanliga s., ehuru
de ännu benämnas med de gamla namnen.
Sådana tumörformer äro lymfosarkom el.
malignt lymfom, myosarkom och melanosarkom,
utvecklade från resp, den lymfatiska
vävnaden, från muskelvävnad och från
pigmentbildande vävnad. Kliniskt äro även dessa
tumörer att jämställa med de elakartade. S.
förekomma vanligast mellan det 20 :e och 40 :e
levnadsåret. Orsaken till s:s liksom till övriga
maligna tumörers uppkomst är ännu okänd,
men sannolikt synes ett föreg. trauma spela
en viss predisponerande roll för uppkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
