Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sarkom - Sarlin, Johan Emil - Sarmasel - Sarmater el. Sauromater - Sarment, Jean - Sarmiento, Domingo Faustino - Sarnen - Saron - Saroniska viken - Saroscykeln - Sarothamnus - Sarpedon - Sarpi, Paolo - Šar planina - Sarpsborg - Sarpsfossen el. Sarpen - Sarracenia Sarraceniaceae
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
Sarlin—Sarracenia
368
av s. (se vidare Kräfta,
Radiumbehandling, Röntgenbehandling. Jfr
även Radiumhemmet). E. Brn.
Sarlin, Johan Emil, finländsk
industrimän (f. 1875). Utbildade sig till
bergsingenjör och blev 1904 chef för Pargas kalkbergs
a.-b., som under hans ledning tagit ett stort
uppsving. S. är från 1930 led. av riksdagen
(Svenska folkpartiet). Han fick bergsråds
titel 1922. H. E. P.
SSrmäsel [se’rmej"el], magyar. Kis-Sårmäs,
kommun i Transsylvanien, mell. Rumänien,
vid järnvägen Bistrita—Feldioara; omkr.
1,000 inv. Känt för sina stora tillgångar av
naturlig gas (metan), som i stor skala
utnyttjas för belysning och uppvärmning i
kringliggande orter.
Sarmäter el. S a u r o m ä t e r, en gren av
den skytiska folkstammen och av iransk
härkomst, n. om Svarta havet. På Herodotos’
tid bodde s. öster om Don, i mitten av 2:a
årh. f. Kr. utbredde de sig, undanträngande
skyterna, åt v. och blevo farliga för de
grekiska kolonierna på Svarta havets nordkust.
De viktigaste stammarna i v. voro roxolaner
och jazyger (se dessa ord). — Jfr Ryssland,
förhistoria, sp. 1335—36. M. Pn N-n.
Sarment [sarmä’], Jean, fransk dramatiker
(f. 1896). Skådespelare till yrket, visade S.
vid sitt första framträdande en ovanlig
säkerhet i tekniken, som gjort flera av hans
små dramer till betydande scenframgångar,
trots ett icke alldeles lättillgängligt innehåll.
I »Le pècheur d’ombres» (1921; »Skuggorna»,
Sthlm 1922) är grundtonen ännu ungdomlig
sentimentalitet, men den får en pikant
brytning av intellektuellt bisarreri redan i hans
nästa pjäs, »Le mariage d’Hamlet» (1922;
»Hamlets bröllop», Sthlm 1932), och än mer
i den dråpliga typstudien »Leopold le
bien-aimé» (1928; »Den oemotståndlige», Sthlm
1929). Ett poetiskt Mussetproverb i modern
miljö är »Les plus beaux yeux du monde»
(1925; »Världens vackraste ögon», Sthlm
1931), ansett som S:s bästa stycke. Kj. S-g.
Sarmiento [-miä’ntå], Domingo
Fausti-no, argentinsk president (1811—88).
Deltog i
inbördesstrider-na i Argentina 1830,
verkade 1840—51 i
Chile för
folkundervisningens höjande
och fortsatte sedan
dylik verksamhet i
Argentina. Efter att
bl. a. ha varit
undervisnings- och
inrikesminister, provinsguvernör och sändebud
i Chile och Förenta
staterna var S. 1868
—74 president och
in
tresserade sig därvid särskilt för skolor och
samfärdsel.
Sa’rnen, köping i schweiz. halvkant.
Ob-walden; 5,282 inv. (1930). I S. slöto 1832
ombud för kantonerna Schwyz, Uri,
Unterwal-den, Neuchåtel och staden Basel det
konservativt separatistiska Sarnenförbundet
(Sarnen-bund), upplöst 1833.
Säron, en fruktbar slätt i n. delen av
Palestina, vid Medelhavet, mellan Jafa och Kar-
mel. På den rika växtligheten där häntydes
i Höga visan, där det talas om liljorna
i Saron. J. F. N.*
Saröniska viken, se Eginaviken.
Saroscykeln, se Förmörkelse, sp. 237.
Sarotha’mnus, bot., se H a r - r i s.
Sarpedon (grek. Sarpedön), enl. Iliaden son
till Zeus, härskare över Lykien och
trojaner-nas bundsförvant i kriget mot grekerna. S.
var en av de tappraste hjältarna och föll för
Patroklos’ hand; hans lik fördes på Zeus’
befallning av Hypnos och Thanatos (sömnens
och dödens genier) till Lykien för att
begravas där. A. M. A.*
Sa’rpi, P a o 1 o, italiensk historieskrivare
(1552—1623). Var generalprokurator i
servi-ternas orden, politisk oppositionsman mot
kurian och stod i förbindelse med
protestantiska kretsar. S:s förnämsta verk är »Istoria
del concilio Tridentino» (utg. pseudonymt
1619; ny uppl., 2 bd, 1870). — Litt.: G. Rein,
»Pv S. und die Protestanten» (1904). B. H-d.
Sar pla’nina [J”ar-], turk. Schar-dag,
bergmassiv på Balkan (se Jugoslavien, sp.
1241).
Sarpsfossen.
Sarpsborg, stad och järnvägsknut i östfold
fylke, Norge, vid Sarpsfossen (se d. o.), i
Glommens vänstra mynningsarm; tills, m. de
inkorporerade Borregård (se d. o.) och
Sannesund 12,392 inv. (1930). S. består av två
huvuddelar, det egentliga S. och hamnstaden
Sannesund i s. v. Betydande industri
(karbidfabrik, elektrokemisk fabrik, cellulosa- och
trä-massefabriker, pappersbruk, fabrik för tillv.
av kondenserad mjölk, zinkfabriker m. m.).
— S. är en av Norges äldsta städer, som
uppkommit kring en av Olav den helige anlagd
kungsgård, Borg, där »borgarting» höllos.
Staden led svårt under gränskrigen, förstördes
1567 fullständigt av svenskarna och lades
under Fredrikstad men återupprättades som
stad 1839. S. utgör en befäst stödjepunkt i
Glommenlinjen. — Litt.: B. Christophersen,
»S:s historie fra 1016» (1901); K. S. Andresen,
»S.» (1914). K. V. IL*
Sarpsfossen el. S a r p e n, ett av Norges
största vattenfall, i Glommens vänstra
mynningsarm, vid Sarpsborg. Vid S. ligga B o
r-r e g å r d s (se d. o.) och Hafslunds (se
d. o.) fabriker, vilka förbruka över 40,000
hkr av disponibla 60,000 hkr. över S. leda
järnvägsbro (ny 1931) och viadukt.
Sarrace’nia, Sarraceniäceae, bot., se I
n-sektätande växter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
