Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
Sarrail—Sars, J. E. W.
370
Sarrail [sara’j], Maurice Paul É m a
n-n u e 1, fransk divisionsgeneral (1856—1929).
Gick in vid infanteriet och blev 1911
divisionsgeneral. Under världskriget blev S. 2
sept. 1914 chef för
3:e armén. Med
anledning av vissa
meningsskiljaktigheter
med överbefälhavaren
(Joffre) fråntogs
honom armébefälet juli
1915, och han ställdes
till krigsministerns
disposition. Den
politiska vänsterns
ledande män inom
ministären utverkade S:s
utnämning till chef
för den franska ori-
entarmén (se vidare Salonikifronten
under världskriget) aug. 1915. Han
avsattes av Clemenceau från detta befäl dec.
1917. Jan. 1925 blev han överkommissarie och
högste befälhavare i Syrien men återkallades
okt. 1925 med anledning av det hänsynslösa
sätt, varpå han sökte kväva drusernas resning
(bl. a. bombardemang av Damaskus). Han
skrev »Mon commandement en Orient, 1916
—18» (1920). Hans uppträdande som chef
för orientarmén behandlas i G. T. Mermeix,
»Joffre» (1919) och »Sarrail et les armées
d’Orient» (1920). M. B-dt.
Sarrans [sarä’J, Bernard, fransk författare
(1795—1874). Var tidningsman och historisk
skriftställare. S. skrev från fransk-nationell
synpunkt det mot Bernadotte kritiska arbetet
»Histoire de Bernadotte» (2 bd, 1845). — Jfr
N. Forssell, »Bernadotte-problem» (i Hist.
Tidskr. 1924).
Sarraut [sarå’], Albert, fransk politiker
(f. 1872). Blev 1902 deputerad
(radikalsocialist), var ‘*911—14 generalguvernör över
Franska Indokina, 1914—15
undervisningsminister, 1920—24 kolonialminister i fyra
ministärer och 1925—26 minister i Angöra. S. är en
av vänsterns ledare; han blev våren 1926
senator och var juli 1926—nov. 1928
inrikesminister i Poincarés samlingsministär, var
led. av ett par kortlivade ministärer 1930—
31 och blev juni 1932 kolonialminister i
Her-riots ministär. — Hans bror Maurice S.
(f. 1869) blev senator 1913 men avgick 1932
för att bli huvudred, för den av familjen S.
ägda Dépéche de Toulouse. (A. A-t.)
Sarrazin [-zå’], Jean, fransk militär och
skriftställare (1770—omkr. 1850). Ingick 1792
i franska nordarmén, deltog under
Bernadottes befäl i italienska fälttåget 1796, utmärkte
sig på Irland 1798 och blev 1799
brigadgeneral. Han nödgades 1801 taga avsked, återfick
sin tjänst 1802 men rymde 1809 till England
och dömdes av fransk domstol 1810 in
contu-maciam till döden. S. var en besvärlig och
obehärskad intrigmakare av delvis patologisk
läggning. Han utgav i England mestadels
ovederhäftiga historiska skildringar, som dock
ställvis äro av intresse för Bernadottes
biografi. Sin tidigare bekantskap med denne
sökte S. utnyttja och begav sig 1812 till
Sverige men avvisades och återkom till England
1813. S. återvände 1814 till Frankrike. Han
dömdes 1819 för tvegifte till straffarbete, fick
nåd 1823 och vistades sedan utanför
Frankrike. Hans »Mémoires» (1839; tillägg 1848)
äro starkt otillförlitliga. — Jfr uppsats av N.
Forssell i Personhist. Tidskr. 1930. B. H-d.
Sarre [sär], fr., se S a a r.
Sarre [za’ro], Friedrich, tysk
konsthistoriker (f. 1865), var 1921—31 föreståndare
för islamitiska avdelningen i
Kaiser-Fried-rich-Museum i Berlin. Bland S:s arbeten
märkas »Denkmäler
per-sischer Baukunst»
(1901—10), »Erzeug-
nisse islamischer
Kunst» (2 bd, 1906—
09), »Iranische
Felsreliefs» (1910; tills, m.
E. Herzfeld), »Die
Ausstellung von
Mei-sterwerken muhamme-danischer Kunst in
München» (3 bd, 1912;
tills, m. F. Martin),
»Die Kunst des alten
Persiens» (1922), »Die
Keramik von Samarra» (1925; tills, m.
Ilerz-feld), »Altorientalische Teppiche» (2 bd, 1926
—27; tills, m. II. Trenkwald). G-d L-n.
Sarrebruck [sarbry’k], seSaarbrücken.
Sarreguemines [sargomi’n], ty. Saargemünd,
stad i fr. dep. Moselle (Lothringen), vid Saar
och gränsen mot Saarområdet; 13,812 inv.
(1926). Järnvägsknut, textilindustri, stor
porslins- och lervarufabrik.
Sarrelouis [sarlmi’], se Saarlouis.
Sarrien [sarifT], Jean Marie
Ferdinand, radikal fransk politiker (1840—1915).
Invaldes 1876 i deputeradekammaren och blev
1908 senator. Han var från 1885 omväxlande
post-, inrikes- och justitieminister i åtskilliga
ministärer och mars—okt. 1906 chef för ett
kabinett, vars ledande själ var Clemenceau.
Sars (fr. serge), ett slags lätt tyg, merendels
av silkesvarp med bomulls- el. silkesinslag.
Sars, Eva, sångerska, se N a n s e n, E.
Sars, Georg Ossian, norsk zoolog (1837
—1927), son och lärjunge till M. S.; prof.
1874. S. var en mångsidig forskare, särskilt
intresserad av fiskar och kräftdjur. De förra
bearbetade han främst
med hänsyn till den
för Norge så viktiga
fiskerinäringen, och
hans inlägg ha haft
stor praktisk
betydelse, särskilt hans
undersökningar av
torskens o. a.
havsfiskars fortplantning och
vandringar.
Kräftdjuren kände S. bättre
än kanske någon
samtida och utgav det av
honom själv vackert
illustrerade verket »An account of the
Crus-tacea of Norway» (5 bd, 1880—1911). Led. av
sv. Vet.-akad. (1900). E-k N-d.
Sars, Johan Ernst Welhaven, norsk
historiker (1835—1917), son till M. S. Blev
assistent i riksarkivet 1860 och knöts 1870
till univ., från 1874 som professor. Sin
uppfattning om lagbundenhet och kontinuitet i
samhällenas historia fick S. genom läsning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
