Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Satin—Sats
378
377
Satin [satS,’], se S a t ä n g.
Satinèring, glättning av tyg eller papper,
vanl. medelst valsning i kalander (se d. o.).
Satir (fr. satire, av lat. sa’tira), urspr. ett
slags folkliga festspel, sedan om lyrisk
didaktisk dikt, som förlöjligande angriper
missförhållanden inom det offentliga el. enskilda
livet. S. mäter med ett etiskt (el. litterärt)
ideals måttstock och bestraffar el. häcklar
det orätta och förvända direkt el. indirekt.
— Förlöjligande och bestraffande
framställ-ning(ssätt), bitande hån. — Satiriker,
förf, av s. — Satirisera, göra s. av
något. — Adj.: Satirisk. R-nB.
Satire ménippée [sati’r menipe’], berömd
fransk satirisk-politisk stridsskrift från
slutet av 1500-talet, som skrevs av en krets
religiöst indifferenta Parishugenotter och
moderata katoliker, tillhörande borgar- och
lär-domsståndet, näml. Jacques Gillot, Pierre Le
Roy, Pierre Pithou, Nicolas Rapin, Florent
Chrestien och Jean Passerat. Ingen var
någon särskilt framstående poet, men skriften
kom i ett lägligt ögonblick och befrämjade
verksamt med löjets vapen Henrik IV :s
riks-enhetspolitik. Den är närmast riktad mot
katolska ligans fanatism men brännmärker
också den politiska och religiösa intoleransen i
andra läger på ett språk, som i mustighet
knappast står Rabelais’ efter. Borgerlig fransk
samhällsanda har här fått ett av sina
tidigaste uttryck. Sitt namn har den erhållit
efter den grekiske cynikern Menippos, som
först skrev satirer på blandad vers och prosa.
Pamfletten trycktes 1594. — Se F. Giroux,
»La composition de la satyre ménippée» (1904),
samt »Les satires frangaises au XVIe siöcle»,
samlade och utg. av F. Fleuret och L. Perceau
(2 bd, 1922). (Kj. S-g.)
Sa’tis, lat., nog.
Satisfa’ctio, lat., teol., tillfyllestgörelse. 1.
S. o’p e r i s, se Bot. — 2. S. v i c ä r i a,
»ställföreträdande tillfyllestgörelse» el.
»gott-görelse». Satisfaktionsbegreppet vann inom
teologien burskap till en början i botlärans
sammanhang (se Bot). I anslutning till det
här utbildade schemat tillämpades det snart
nog på försoningsläran (se vidare
Försoning). (G. A-n.)
Satisfaktiön (lat. satisfa’ctio), gottgörelse,
upprättelse, särskilt den, som genom avbön
el. duell ges av den förolämpande efter en
tvist. — Jfr Avlat och Bot.
Satisfièra, mat., se Ekvation.
Satisjaure, långsträckt insjö i Gällivare
socken, Lappland (se karta vid d. o., n.
bladet), närmast ö. om högfjällen; 48 kvkm, 440
m ö. h. Avflyter genom Vietasjokk till Langas.
Satnäml (av satnäm, »vars namn är
godhet»), olika sekter i n. Indien. En av dessa
stiftades av en G h ä s i R ä m a, en cliamär
(se d. o.), i Centralprovinserna omkr. 1820—
30 och räknar nu mer än 400,000 anhängare,
nästan alla av stiftarens kast, en av de
lägsta och mest föraktade. Då i deras läror ingår
åsikten om alla kasters lika värde och de
också söka praktiskt omsätta denna teori, har
sekten orsakat sociala slitningar. J. Ch-r.
Sator-Arepoformeln, medeltida trollformel
mot sjukdomar och eldsvåda. Den skrevs i
allm. på papper el. trä; i kyrkan i Pieve
Tarzagni vid Verona finnes den i ett
mosaik
golv från 1000-talet. Formeln lyder, antingen
man börjar från övre vänstra el. nedre högra
hörnet, läser vågrätt el. lodrätt:
S A T O R
A R E P O
TENET
OPERA
ROTAS J. C.*
Satornilos, syrisk gnostiker, verksam i
An-tiokia i 2:a årh. Enl. S. har den högste
okände guden skapat alla rena andliga väsen,
även människans själ. Hennes kropp är ett
verk av de sju demiurgerna, som skapat den
synliga världen. Frälsningen vinnes genom
sann kunskap, meddelad av eonen Kristus, och
genom sträng avhållsamhet. T. A-æ.
Satpura [eng. uttal sätpö’orä], berg, se I
n-d i e n, sp. 511.
Saträp, ståthållare i fornpersiska riket.
Sats. 1. (Gramm.) Enl. skolgrammatiken är
s. »en i ord uttryckt tanke»; däri ligger, att
den språkliga verksamheten består i att bilda
s. Någon allmänt antagen definition av s.
ges icke. Vanligast menar man med s. ett
sådant enkelt yttrande, som förknippar ett
tankeelement med ett annat (el., enl. A.
No-reens formulering 1903: »S. är det språkliga
uttrycket för den själsprocess, i och genom
vilken en idé uppfattas såsom förbunden med
en annan»; senare brukade Noreen termen
mening i stället för s. i denna betydelse).
Många grammatiker erkänna som s. blott
sådana yttranden, i vilka de båda
tankeelementen fått vart sitt språkliga uttryck (t. ex.
jag lider), av vilka det ena kallas subjekt,
det andra (det förknippade) predikat, men
icke sådana s., där de ha ett gemensamt (t. ex.
aj!) el. i vilka blott det ena uttryckes (t. ex.
pst!, tjänisl, eld!, en pilsner!). Ofta har man
begränsat s. till sådana yttranden, där de
båda elementen förbindas medelst ett finit
verb, varigenom t. ex. en man ett ord, livet
en dröm, lycklig du! falla utanför
satsbegreppet. Den enkla s., som kan exemplifieras med
gossen läser, utvecklas genom bestämningar
av olika slag, vilka tillfogas subjekt och
predikat, t. ex.: »Ännu sent på kvällen läser
den samvetsgranne gossen läxor i de alltför
många ämnen, som den nutida skolans
dags-pensum upptager». I den vanliga
(skol-)gram-matiken skiljer man mellan huvudsats och
bisats, vilken senare är beroende av
(underordnad) den förra, t. ex. »han beklagar
(huvudsats), att hon är elak (bisats)», där
bisatsen motsvarar den satsdel, som brukar
kallas objekt (att hon är elak = hennes
elakhet). Huvudsats med bisats(er) kallas vanl.
s a t s f o gn i n g el. sammansatt s.
Samordnade s. kallas satsbindning. Med
hänsyn till innehållet äro s. påstående- el.
utsagosatser, tilltals- el. uppmaningssatser
och frågesatser. Om ytterligare indelningar
av s. se A. Noreen, »Satsens hufvudarter»
(1903). Jfr J. Ries, »Was ist ein Satz?»
(1931; med bibliogr.). K. F. J.*
2. (Mus.) En avd. i en komposition (t. ex.
i symfoni, sonat); i melodien en
sammanfattning av (2) fraser; två s. (»försats» och
»efter-sats») utgöra en period (se Melodi). Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
