Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
saurasenl—Savage
384
(1100-talet; i ren, romansk stil), Saint-Pierre
(huvudsaki. senare hälften av 1100-talet).
Hö-tel de ville, från 1500-talet, i gotisk stil,
inrymmer bibi. — S. är bl. a. bekant för sina
musserande viner.
Sauraseni, den präkritdialekt (se Präkrit),
som i sin litterära form givit upphov till
sanskrit (se Indiens språk och
litteratur, sp. 532) och därför i former och
ordförråd står högspråket närmast. Dess
litteratur utgöres väsentligen av vissa
prosapartier i de indiska dramerna och en del
jainis-tiska skrifter.
Sauret [sårä’], É m i 1 e, fransk violinist
(1852—1920). elev av Bériot i Bryssel. Var
en av belgiska violinskolans främsta
representanter. S. företog vidsträckta konsertresor
i Gamla och Nya världen (Stockholm 1883,
1886, 1902) och verkade även som högt
uppskattad lärare (bl. a. i Berlin, London och
Chicago). Han skrev även violinmusik. T. N.
Saurin [sårå’], Jacques, fransk
protestantisk predikant (1677—1730). Blev pastor
vid en fransk församling i London 1701 och
i Haag 1705. S:s predikningar (»Sermons»),
av vilka han själv utgav 5 bd (1707—25),
trycktes i 12 bd 1749 (senaste uppl. 1829—35)
och i urval (»Sermons choisis») 1854. (E. Nwn.)
Sauro’poda, paleont., se Dinosaurier,
sp. 948—949.
Såuro’psida, zool., se Fåglar, sp. 81.
Såiiroptery’gia, paleont., dets. som
svanödlor, se Plesiosaurier.
Saussure [såsy’r], Ferdinand de,
schweizisk språkforskare (1857—1913). Blev 1891 e.
o. och 1896 ord. prof, i sanskrit och
jämförande språkvetenskap vid univ. i Genève. Hans
»Mémoire sur le système primitif des voyelles
dans les langues indo-européennes» (1879;
nytr. 1886) klarlade de viktigaste punkterna
inom den indoeuropeiska avljudsläran. »Recueil
des publications scientifiques de S.» utgavs
1922. J. Ch-r.
Saussure [såsy’r], Horace Bénédict
(B e n o i t) de, schweizisk naturforskare (1740
—99), prof, i fysik i Genève 1762—86.
Systerson och lärjunge till Bonnet (se d. o.),
ägnade sig S. först åt
botaniken men kom
under samlingsresor i
Alperna att intressera
sig för dessas
naturförhållanden. Medan
hans geologiska
teorier förblevo oklara,
var han en
banbry-tare med avseende
på iakttagelser och
dessas tekniska
hjälpmedel. Han besteg
Mont Blanc o. a.
alptoppar och anordnade
regelbundna iakttagelser av deras
naturförhållanden, uppfann hygrometern och
anemome-tern (se dessa ord) för att observera fuktighet
och vindstyrka, utförde
termometerobservationer. Sina rön nedlade han i det stora
verket »Voyage dans les Alpes» (4 bd, 1779—96).
Led. av sv. Vet.-akad. (1784). E-kN-d.
Saussure [såsy’r], Nicolas Théodore
de, schweizisk botanist (1767—1845), son till
H. B. de S. Prof, i Genève, sedan medl. av
rådet där, deltog i sin fars klimatologiska
arbeten men specialiserade sig därefter på
växtfysiologien, i det att han på växternas
omsättningsfenomen tillämpade Lavoisiers då
nya kvantitativa metoder, med vilka han
erhöll banbrytande resultat främst rörande de
kvantitativa förhållandena vid växternas
gasutbyte och upptagande av mineralämnen (se
Assimilation, sp. 339). Hans
»Recher-ches chimiques sur la vegetation» (1804) blev
med förtjänster och fel normgivande för mer
än ett halvsekel. E-k N-d.
Saussurea [såsy’rea], artrikt släkte av fam.
korgblommiga, i bergstrakter i den n.
tempererade zonen, står nära tistlarna men saknar
tornar på blad och holk. I Sveriges
fjälltrakter växer S. (Serratula) alpina,
fjällskära. G. M-e.
Saussurit [såsyrl’t], Saussuritisèring, miner.,
se Fältspat.
Sauternes [såtä’rn], kommun i fr. dep.
Gironde, 7 km från Garonne, berömd för sin
vinodling (jfr Bordeauxviner).
Sautusjärvi, insjö i Jukkasjärvi socken,
Lappland (se karta vid d. o., n. bladet), strax
ö. om Jukkasjärvi kyrka och Torne älv; 26
kvkm, 327 m ö. h.
Sauvegarde [såvga’rd], fr. (lat.
salvagua’r-dia), skyddsvakt, som anförare för en trupp
på fientligt område lämnar en person,
korporation el. inrättning; även skyddsbrev i
samma ändamål.
Sauve qui peut [så’v ki pö’], fr., rädde sig
den som kan.
Sauvèra [så ], S å v è r a, rädda. Jfr
Ap-p a r a n s.
Sav, bot., se Savstigning.
Sa’va, ty. Save el. Sau, ung. Szäva. 1.
Biflod från höger till Donau; Jugoslaviens
huvudflod, uppstår i Krain genom förening av två
källfloder, av vilka Gorenjska Sava upprinner
omkr. 1,000 m ö. h. S. genomflyter
Ljubljana-bäckenet och med talrika krökar den
kroatisk-slavoniska lågslätten, där floden ibland
förorsakar stora översvämningar, samt inmynnar
vid Belgrad i Donau; 712 km lång,
flodområde 92,000 kvkm. S. är en viktig
transportled (timmer, spannmål m. m.). Segelbar 600
km (från Sisak), upptar den från höger
bifloderna Kupa, Vrbas, Bosna och Drina.
2. Banat i n. v. Jugoslavien, omfattar större
delen av Kroatien och Slavonien; 37,110 kvkm,
2,603,633 inv. (1931), Jugoslaviens folkrikaste.
Huvudstad: Zagreb (Agram).
Sava (urspr. Ra stko), serbiskt
national-helgon (omkr. 1174—1235). Var yngste son
till det medeltida serbiska rikets
grundläg-gare, Stefan Nemanja. Han flydde omkr. 1192
till Athos och levde där som munk under
namnet S. 1208 återvände han till Serbien,
där han inrättade skolor och byggde kloster
— främst Zica i Moravadalen, där han från
1219 residerade som den av honom skapade
serbiska nationalkyrkans förste ärkebiskop.
Jämte sin broder konung Stefan var S. en av
de första författarna på serbiska språket,
främst genom en biogr. över sin fader. Efter
sin död förklarades han för helgon. Hj. H-t.*
Savage [sä’vid$], Richard, engelsk skald
och äventyrare (1698—1743). Väckte
uppseende som pretendent till hög börd inom
engelska aristokratien och var vän med Pope och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
