Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Scavenius, Peder Brönnum - Sceaux - Scelle, Georges - Scen - Scenario - Scenedesmus - Scenen (tidning) - Sceniska artisternas understödsfond, De - Scève, Maurice - Sch- - Schablon - Schabrak - Schacht, Hjalmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
Sceaux—Schacht
404
1835—48 medlem av ständer församlingen,
1848—49 av den grundlagsstiftande
riksförsamlingen och 1854—59 av riksrådet. Han
var utpräglad anhängare av enväldet. P. E-t.
Sceaux [så], stad i fr. dep. Seine, 10 km s.
om Paris; 6,207 inv. (1926). — Om
svenskfranska fördraget 1542 se
Montiers-sur-S a u 1 x.
Scelle [säl], Georges, fransk rättslärd
(f. 1878). Blev jur. dr i Paris 1906 och har
varit prof, vid univ. i Sofia, Lille och Dijon.
Till sin politiska åskådning radikal, har S.
varit medarbetare i L’G£uvre. Stort intresse
har han ägnat Nationernas förbund och
fredsrörelsen. Han har bl. a. skrivit »Le pacte des
nations et sa liaison avec le traité de paix»
(1919), »Le droit ouvrier» (1922) och
»L’éla-boration du pacte» (i »Les origines et l’æuvre
de la Société des nations», 1923). F. K. J.
Scen (fr. scène, av grek, skenè, eg. tält,
barack), urspr. den för skådespelare avsedda
tillfälliga byggnad i den antika grekiska teatern,
som också tjänade som bakgrund för deras
uppträdanden, senare särskilt det upphöjda
golv i en teater, där uppförandet äger rum,
slutligen hela den del av en teater, som
disponeras för uppförandet, scenhusets inre i
motsats till den för åskådarna avsedda
»salongen». S. betecknar även platsen för
handlingen i ett skådespel el. för en händelse i
allm.; teatern och dess konst som gemensamt
begrepp; sluten underavd. av en akt i ett
teaterstycke; tavla el. uppträde i det verkliga
livet m. m. — Scenario (it., eg.
teaterdekoration), skriftlig berättande skildring
scen för scen av handlingen i ett
teaterstycke, antingen som förberedande utkast
för scen el. film (synopsis) el. som
ledning för direkt improviserande framställning
(seCommedia dell’ arte). — S c en
ä-r i u m, föråldrat kollektivt uttryck för de
samlade regianvisningar, listor och schemata,
som utgöra det av regissören utarbetade
underlaget för ett teaterstyckes iscensättning
och inövning. — Sceneri, urspr.
sammanfattande uttryck för den genom dekoration
och belysning åstadkomna scenbilden; i
överförd mening senare också verklig
landskapsbild av dekorativ verkan; i Sverige den av
regissören utarbetade planen för uppställning
av dekorationer och möbler m. m. samt för
de spelandes gruppering och rörelse m. m. i
ett teaterstycke, liksom den första
arrangerande repetitionen på scenen. —
Scenförändring, dekorationsbyte i ett teaterstycke,
särskilt snabbare sådant; då det sker för
öppen ridå, kallas det fortfarande c h a n g
e-m a n g (av fr. chan gement). — S c e n i
n-struktör, se Regissör. — Scenisk,
som har att göra med scenen och dess konst.
Se T e a t e r. G. K-g.
Scenario, se S e e n
Scenede’smus, bot., se G r ö n a 1 g e r, sp.
1176 och bild 4 på plansch.
Scenen, halvmånadstidning för scenisk
konst, uppsatt 1914 i Stockholm — till 1919
kallad Svenska Scenen — av E. Ljungberger
(f. 1879 17/8), fortfarande dess redaktör.
Sceniska artisternas understödsfond, D e,
den 1885 ombildade Fonden för de sceniska
artisternas hem, resultatet av ett 1873 på
initiativ av skådespelaren och teaterledaren
Albert Alberg utfärdat upprop. S.
representeras av en nämnd av 10 pers., vilken
kompletterar sig själv, utser den av 7 pers,
bestående styrelsen och granskar dess
förvaltning. Tidigare utdelades i understöd 2/3 av
årsräntan, från 1901 utdelas 3/4. S. uppgick
31 dec. 1931 till 142,995 kr. och utdelningen
under 1931 till 5,600 kr. G. K-g.
Scève [säv], M a u r i c e, fransk skald (omkr.
1500—62). S. är huvudmannen för den
italia-niserande s. k. Lyonskolan, som utgör
Pleja-dens omedelbara föregångare. Hans förnämsta
arbete är den lärdomstyngda sonettsamlingen
»Délie» (1544; anagram för l’idée). S.
upptäckte 1533 den av Petrarca besjungna Lauras
förmenta grav i Franciskankyrkan i Avignon.
— Se A. Baur, »M. S. et la renaissance
lyon-naise» (1906), och V. Larbaud, »Notes sur M.
S.» (1926). Kj. S-g.
Sch-. Ord, som saknas under Sch-, torde
sökas under Ch-, Sh- eller Sj-.
Schablon (ty. Schablone, form, prov, av Ity.
schampelün, av fr. échantillon, prov, modell),
formbräde, formbleck, formstycke av papper,
papp, läder etc., efter vilket arbetsstycken
kunna märkas el. ritsas lika för uppborrning,
utsågning el. efter vilket mönster, bokstäver
etc. kunna målas (jfr Patron 2). S. kallas
även det verktyg, vanl. av trä med
plåtkontur, med vilket listprofiler dragas i puts
kring fönster- och dörröppningar etc. — Ang.
schablonformning vid g j u t n i n g se d. o., sp.
711, bild 6. — Under 1500- och 1600-talet
användes ordet s. i Sverige ofta i den Ity.
formen schampelün (schamplun, skamplun) som
namn på byggnadsritningar till bostadshus,
kyrkor, fästningar och förskansningar samt
stadsplaner. — Schabloner a, nyttja s.;
även efterbilda ett föremål; imitera. —
Schablonmässig, banal, opersonlig,
slentrian- el. vanemässig. E. L-k.
Schabrak, sadeltäcke att läggas över
ridhästens sadel, urspr. för att skydda denna och
hästens packning för regn och damm.
Begagnades förr vid husarreg:tena och övergick
att bli paradplagg. S. upphörde att användas
i Sverige på 1890-talet. M. B-dt.
Schacht, Hjalmar, tysk finansman (f.
18 7 7 22/i). Blev 1900 fil. dr på en avh. om
den engelska merkantilismen, var ett par år
sekr. i den frihandelsvänliga industri- och
handelsorganisationen
Handelsvertragsverein
och ägnade sig sedan
åt bankverksamhet.
Han var först anställd
i Dresdner Bank,
sedan i Nationalbank
für Deutschland och
efter dess fusion med
Darmstädter Bank i
den då bildade
Darmstädter und
Nationalbank och blev 1923
rikskommissarie för
valutaväsendet, på
vil
ken post han inlade stor förtjänst om den
tyska valutans stabilisering. Han utsågs dec.
s. å. till riksbankspresident och hade som
sådan stort inflytande på Tysklands valuta- och
diskontopolitik. Meningsskiljaktighet mellan
S. och riksregeringen ang. den s. k. Young-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
