Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407
Schack, A. F. v.—Schadow, G. J.
408
olika partiavsnitten, särskilt spelöppningarna.
Att nämna är även en mindre lärobok för
nybörjare av L. Collijn.
Schacktidskrifter finnas i de flesta
länder och spela en viktig roll i schacklivet.
De mest kända äro Wiener Schachzeitung,
Deutsche Schachzeitung, Deutsche
Schach-blätter, Die Schwalbe, L’Échiquier och
Bri-tish Chess Magazine. I Sverige finnas två
schacktidskrifter, Tidskrift för Schack,
Sveriges schackförbunds off. organ, som
utkommer i Stockholm, och Schackvärlden, som
utkommer i Göteborg. E. J-n.
Schack, Adolf Friedrich von, greve,
tysk författare (1815—94). Tog 1852 avsked ur
mecklenburgsk tjänst som
geheimelegations-råd och bosatte sig 1855 på inbjudan av
konung Maximilian II
i München, där han
skapade
Schackgalleriet (se d. o.). S.
skrev »Geschichte der
dramatischen
Litera-tur und Kunst in
Spanien» (3 bd, 1845
—46) m. fl.
litteraturhistoriska verk och
översatte mästerligt
Firdausi, spansk
dramatik m. m. Hans
egen diktning var
epigonpoesi. — Se S:s
självbiogr., »Ein halbes Jahrhundert» (3 bd,
1888), och monogr. av E. Walter (1907). R-n B.
Schack, Hans, greve, dansk krigare (1609
—76). S. tjänstgjorde i svenska hären 1630
—35, sedan i den franska till 1651, stod
1658—59 i spetsen för Köpenhamns försvar
och blev fältmarskalk. Han anförde de
danska trupperna i slaget vid Nyborg men föll
våren 1660 för en kort tid i svensk
fångenskap. S. å. blev han riksråd, medverkade till
enväldets införande, blev president i
krigskollegiet och 1671 greve. E. Ebg.*
Schack, Hans E g e d e, dansk politiker
och författare (1820—59). Blev jur. kand.
1844 och tog livlig del i det politiska livet,
närmast på bondevännernas sida men utan
trångbröst ad
partiståndpunkt. S. var
medlem av den
grund-lagsstiftande riksförsamlingen 1848—49
och av folketinget
1850—53, blev 1854
landstingssekr. och
1856 dessutom sekr.
hos
konseljpresidenten. Under märket E.
S. utgav han
romanen »Phantasterne»
(1857), en skildring
av den efterroman-
tiska tidens estetiserande, som ger en bild av
fantasteriets faror. P. E-t.
Schackel el. Kla m, järnbygel, vars ändar
äro försedda med öglor, genom vilka en bult
kan införas och säkras. S. brukas för att
förena (schackla el. klamma) kättinglängder
med varandra. Jfr Ankarkätting. Ax. L.
Schackgalleriet i München består av den
samling moderna, förnämligast tyska
mål
ningar, som greve A. F. von Schack (se d. o.)
samlade från 1860-talet och framåt. Vid hans
död, 1894, tillföll enl. testamente
tavelsam-lingen tyske kejsaren. Denne förklarade
omedelbart, att samlingen skulle odelad stanna i
München. G-g N.*
Schackra, driva småhandel (ofta: preja, lura
köpare).
Schaek-Rathlou [-ra’tlåu], Joachim Otto,
dansk statsman (1728—1800). Var 1760—66
sändebud i Stockholm och hade sedan ledande
ställningar i finansväsendet. S. lämnade
statstjänsten 1770 men upptogs efter Struensees
fall 1772 i geheimestatsrådet, där han
särskilt de första åren av den Guldbergska
perioden spelade en betydande roll. Han deltog
i palatsrevolutionen 1784 och var 1787—88
president i danska kansliet. P. E-t.
Schack Staffeldt, se S t a f f e 1 d t.
Schädovv [-då], Friedrich Wilhelm
(adlad von S.-Godenhaus), tysk målare (1789
—1862), son till G. J. S. Fick undervisning av
sin far och av Schirmer och följde 1810 sin
bror Rudolf till Rom.
Där slöt han sig till
nasarenerna (se d. o.),
övergick till
katolicismen 1814 och
sökte i religiösa tavlor
sammansmälta
naturtrohet med
symbolism. Han målade även
porträtt. 1819 blev S.
prof, vid akad. i
Berlin och 1826
Düsseldorf akad: s chef.
Flera av hans lärjungar i
från Berlin följde
ho
nom dit, och skolans uppsving blev snart
märkbart. Bland hans arbeten under detta
skede märkes i främsta rummet »De visa och
fåvitska jungfrurna» (i kartong 1837, sedan
i olja i Frankfurts galleri) samt bland de
övriga »Lärjungarna i Emmaus», »Livets
brunn», »Helvetet, skärselden och paradiset»
(efter Dante). S. lämnade sin direktörspost
1859. Han hade blivit adlad 1843. Han
uppträdde även som författare med »Der möderne
Vasari. Erinnerungen aus dem Künstlerleben»
(1854) m. m. G-g N.*
Schädow [-då], Gottfried Johann, tysk
skulptör (1764—1850). Var lärjunge till den
i Berlin bosatte belgiske skulptören J.
Tas-saert, tog starka intryck av dennes
realistiska strävan
inom den monumentala
skulpturen, fortsatte
studierna i Rom 1785
—87 och blev 1788
hovbildhuggare i
Berlin efter Tassaert.
1805 blev han akad:s
rektor och dess dir.
Hans första
betydande arbete i Berlin
blev det figurrika
gravmonumentet över
en ung greve von
der Mark (i Doro-
theenkirche 1790) med allegorisk komposition
i tidens antikiserande stil. 1791 gjorde S. en
resa till Stockholm för att studera brons-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
