Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
Schadow, R.—Schaffhausen
410
gjutning. Han blev då led. av sv. Konstakad.
och lämnade 1794 en statyett, »Mars» (i gips),
som receptionsstycke. Han utförde vid
denna tid sina första monumentala statyer,
Fredrik II (1794; i Stettin) och Zieten (s. å.;
Berlin). I båda dessa statyer, av marmor,
upptog S. Tassaerts realism. Helt genreartad är
den karaktärsfulla statyetten av Fredrik II
med två vinthundar (1816; i Sanssouci).
Mindre lyckad blev Blüchers staty (i Rostock;
avtäckt 1819). Ej heller Luthermonumentet
i Wittenberg (1821) tillhör S:s mera
betydande verk. Till dessa kan man däremot
räkna hans porträttbyster, som utmärkas av
monumentalitet och klassisk värdighet (t. ex.
bysterna av grevinnan Lichtenau 1794, Goethe
1816). Bland hans övriga arbeten äro
fyr-spannet på Brandenburger Tor (1795; fördes
av Napoleon till Paris, återkom 1815), flera
idealfigurer, ss. »Vilande Eros» och »Vilande
flicka» (båda i nationalgalleriet, den senare,
1826, S:s sista marmorarbete), samt
gravmonument. Han uppträdde som författare med
de konstteoretiska verken »Polyklet» (1834)
och »Nationalphysiognomien» (1835). Hans
»Aufsätze und Briefe» utgåvos 1864 av J.
Friedländer. S., en tid undanskymd av Rauch,
erkännes nu som en av grundläggarna av
Tysklands moderna konst. — Monogr. av H.
Mackowsky, I (1927). G-g N.*
Schädow [-då], Rudolf (Zeno Ridolfo),
tysk skulptör (1786—1822), son till G. J. S.
Studerade för sin fader och från 1810 i Rom
för Thorvaldsen och Canova. Han vann
uppmärksamhet med en »Paris» och beröm för
»Sandalbinderskan» och »Spinnerskan», som
han utförde i flera ex. G-g N.*
Schaefer [Jå’-], ty. namn, se Schäfer.
Schaefer [/ä’-], Petter, pietist (trol. 1662
el. 1663—1729). S. blev fil. mag. i Åbo 1688
och slöt sig som anhängare av L. Ulstadius
till den av mystiken påverkade, radikala och
kyrkofientliga pietismen. S. invecklades i
rättegången mot Ulstadius 1689, var vid
denna tid sjuk och förmåddes återkalla sina
åsikter. Han reste utrikes 1695, påverkades
i Tyskland av Arnold och i Pennsylvania av
kväkarna samt återkom till Åbo 1701. Där
uppträdde han nu aggressivt mot
myndigheterna och dömdes av Åbo hovrätt 1709 till
•döden. Straffet exekverades ej, men S. hölls
fängslad till sin död, först i Åbo, från 1713
i Gävle. — Biogr. av E. Hedin i Personhist.
Tidskr. 1928. B. H-d.
Schaeffer [/ä’-], Albrecht, tysk
författare (f. 1885). Började med dikter (»Amata»,
1911, »Attische Dämmrung» och »Heroische
Fahrt», 1914, »Marienlieder», 1924, o. s. v.),
’har skrivit epos (»Die Meerfahrt», 1912, »Der
göttliche Dulder», 1920, »Parzival», 1922),
•dramer (»Demetrius», 1922, »Konstantin der
Grosse», 1924, m. fl.), romaner (»Elli», 1919,
»Helianth», 3 bd, 1920; ny uppl. i 2 bd 1928),
■essäer, en omdiktning i ballader av Odysséen
(1927) m. m. S. har rönt intryck av Hölderlin,
August von Plåten och Stefan George, hans
•diktning visar idédjup och välde över språket,
-som berättare är han mångsidig och god
ka-raktärstecknare. R-n B.
Schaerbeek [s^ä’rbèk], n. ö. förstad till
Brys-.-sel (se d. o., med karta); 119,818 inv. (1930).
iindustri och handelsträdgårdar m. m.
Fredrik II. Staty i Stettin av G. J. Schadow.
Schäfberg [-bärk], utsiktsberg, »Österrikes
Rigi», på gränsen mellan Salzburg och övre
Österrike mellan Mond-, Atter- och Abersee,
1,783 m ö. h. Kuggstångsbana leder upp till
Schafbergspitze (1,730 m).
Schaff, P h i 1 i p p, schweizisk-amerikansk
kyrkohistoriker (1819—93), f. i Graubünden.
Blev 1842 docent i Berlin, flyttade 1843 till
Mercersburg i Pennsylvania och var från 1870
prof, vid Union theological seminary i New
York. S. var en av stödjepelarna inom
Evangeliska alliansen. Bland hans arbeten märkas
»Bibliotheca symbolica ecclesiæ universalis»
(3 bd, 1877; 6:e uppl. 1893) och »History of
the Christian church» (6 bd, 1882—92). — Biogr.
på eng. ay^D. Schaff (1897). Hj. II-t.*
Schaffhau’sen. 1. Nordligaste kantonen i
Schweiz på n. Rhenstranden, på tre sidor
omgiven av Baden; 298 kvkm, 51,187 inv. (1930).
S. delen av S. upptages av Rhendalen, i n.
och ö. utbreda sig Jurabergens randplatåer,
som i Hoher Randen i n. nå en höjd av 924 m
ö. h. V. delen ligger inom det bördiga
dallandskapet Klettgau. Kantonen är skogrik
men väl uppodlad. Mer än hälften av
befolkningen har sin utkomst av industrien, som
begagnar Rhenfallens vattenkraft.
Industriorterna ligga nära floden; livlig industri i
huvudstaden S. (se nedan).
2. Huvudstad i ovan nämnda kanton, 431
m ö. h., i en dal på högra stranden av Rhen,
2 km ovanför det berömda Rhenfallet (se
Rhen, sp. 724 och bild 1); 21,118 inv. (1930).
Järnvägsknutpunkt. Inre staden bevarar en
ålderdomlig prägel, några äldre
befästnings-torn kvarstå. S:s industriella uppsving beror
av de 1863—66 anlagda och 1899—1900
utbyggda turbinverken i Rhen, som lämna kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
