Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schaffhausen - Schaffner, Jakob - Schaffner, Martin - Schagarin - Schager, Ingeborg - Schagerlund, Hilma M. E. - Schagerström, August - Schagg - Schah - Schahrazad - Schakal - Schakt - Schaktning - Schaktugn - Schakå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
Schaffner—Schakå
412
Schakal, C anis aureus.
till spinnerier, maskin- o. a. fabriker. I det
närbelägna Nenhausen (6,500 inv.), som ligger
närmast fallen, finnas stora aluminiumverk.
S. var fordom stapelplats för den genom fallen
avbrutna flodtrafiken från Bodensee. —
Staden S., kring vilken kant, bildats, uppkom ur
en fiskarby ovanför Rhenfallet och omtalas
redan på Karl den stores tid under namnet
Scaphusium (av lat. scapha, båt). S. anslöt sig
1454 till Edsförbundet och var till 1501 fri
tysk riksstad.
Schaffner, Jakob, tysk-schweizisk
författare (f. 1880), var först skomakargesäll, har
skrivit ett stort antal samtidsberättelser och
-romaner (»Irrfahrten», 1905, »Konrad
Pila-ter», 1910, »Dechant von Gottesbüren», 1917,
»Johannes», 1920, »Das Wunderbare», 1923,
»Die letzte Synode», 1925, »Die Jünglingzeit
des Johannes Schatteuhold», 1930, »Ihr Glück
— ihr Elend», 1931, m. fl.), delvis med
självbiografiskt innehåll. S. är en realistisk
berättare med humor och entusiastisk bejakan av
verkligheten. R-n B.
Schaffner, Martin, schwabisk målare (f.
trol. före 1480, verksam ännu 1541). Hans
främsta bevarade arbete är ett par
altarflyg-lar i domkyrkan i Ulm (1521), utförda under
påverkan av lombardisk konst. Monogr. av
S. Pückler-Limpurg (1899). G-g N.*
Schagarin, se S a 1 a d e n.
Schager, I n g e b o r g, en av pioniärerna för
undervisningen i huslig ekonomi i Sverige (f.
1872 4/8). Inrättade jämte Ingeborg Walin
Högre lärarinneseminariets hushållsskola
(Statens skolköksseminarium) 1892 och blev 1919
dess föreståndarinna, är ordf, i styrelserna
för Engelbrekts och Maria husmodersskolor
med barnavård. Hon har bl. a. utgivit
»Kokbok» (1896), »Receptsamling» (1902),
»Sjukmat» (1900), alla tills, m. Ingeborg Walin,
»Födoämneslära» (1906), »Huslig ekonomi»
(1929) och »Kokbok för sockersjuka» (1904),
dessa tills, m. Gertrud Bergström. D-e.
Schagerlund, Hilma M. E., se Bruno,
H. M. E.
Schagerström, August, språkforskare (f.
1851 20/i), fil. dr i Uppsala 1881 och docent
i nordiska språk 1880—-89, rektor vid
Hudiksvalls högre allm. läroverk och
elementarläroverk för flickor 1889—1902 samt vid
Uppsala högre elementarläroverk för flickor 1903
—17 och lektor i Uppsala 1901—17. S. har
i svensk språkhistoria och folkloristik skrivit
bl. a. »Ordlista öfver Vätömålet» (i Sv.
Landsmålen, X, 1880) och »Upplandslagens ordskatt»
(1911). R-n B.
Schagg, yllesammet, använd till möbeltyg.
Schah, se Persien, sp. 867.
Schahrazäd, pers., eg. »stadsbarn», sultan
innan i Tusen och en natt (se d. o.).
Schakäl, Ca’nis (Thos) du’rcus, hör till
gruppen Thooidea av hundsläktet (se d. o.) ocn
förekommer från Dalmatien och Sydungern
österut genom Indien samt söderut i olika
raser till Östafrika. Kroppslängd omkr. 75
cm, svans 25 cm. Pälsen är rätt sträv, på
rygg och sidor grågul med mer el. mindre
inblandning av svart, undertill gul; öronens
utsida är rödgul. S. är ett rovdjur med nattliga
vanor, skygg och försiktig men närgången,
jagar stundom i flock, snattar från människor,
snyltar hos större rovdjur. S. är beryktad
för sitt ohyggliga tjut. Flera närsläktade
arter finnas i Afrika. Löunb.
Schakt, i vidsträckt mening ung. dets. som
gruva, i egentlig mening en genom
sprängning el. annat gruvarbete åstadkommen
avsänkning i marken, som förmedlar
förbindelsen mellan jordytan och underjordiska
arbetsrum i en gruva. De flesta s. användas
samtidigt för uppfordring av berg och
vatten, personbefordran och ventilation. Stundom
användas s. endast för ett av dessa
ändamål och få då namn därefter, ss. u p
p-fordringsschakt, konstschakt el.
pumpschakt och luftschakt.
Blindschakt äro uppfordringsschakt, som icke nå
upp i dagen utan med sin övre ända
utmynna i ett gruvrum. Störtschakt,
rull-schakt och tappschakt äro smärre
sänkningar (rullschakt byggas ofta i
fyll-nadsberg), som vanl. gå endast génom en
etage i en gruva och användas att tillföra
fyllnadsberg till arbetsrum, resp, bortföra
brutet berg och malm därifrån till
utfrakts-orten på etagens botten. Numera förläggas
uppfordringsschakten i regel utanför
fyndigheten och drivas lodräta, men även ex. på
donlägiga (se D o n 1 ä g e) s. utanför
fyndigheten finnas i Sverige. S., som drivas i fast
berg, erhålla rektangulär genomskärning. S.
i lösa jordlager samt i lösa och
vattenförande bergarter ges oftast rund form för att
möjliggöra väggarnas beklädande med
murverk, järnförbyggnad o. dyl. — Det djupaste
s. i Sverige finnes i v. Ormbergsfältet i
Grängesberg, där Marnäsgruvan nått ett djup
av 586 m under dagytan. Utomlands ha flera
s., särskilt inom guldgruvefälten (Village deep
och City deep inom Randdistriktet i
Sydafrika, Morro Velho i Brasilien), uppnått ett
djup, överstigande 2,000 m. — Jfr
Gruvbrytning. (E. S. B.)
Schaktning, avsänkning av mark genom
undanskaffande av lösa jordlager, i allm.
genom grävning för hand el. medelst
grävmaskin; även den uppgrävda jordmassans
bortforslande. G. H-r.
Schaktugn, vertikal ugn för metallurgiska
ändamål, t. ex. masugn, kalkugn.
Schakå, cylindrisk, upptill vanl. något
vidare, styv huvudbonad av läder el. filt,
försedd med nedhängande banderoll (se d. o.) och
pompong (se d. o.). S. begagnades i svenska
armén omkr. 1816—45. S. av lättare slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
