Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
Schal—Schamyl
414
kallas i Sverige käppi (se d. o.). — Se bild vid
art. S chili, F. v. M. B-dt.
Schal (pers, schäl, raggen från den
tibetanska geten), ett fint österländskt ylletyg, som
brukats till turbaner, bälten m. m. och som
sedan givit namn åt ett kvinnoplagg av
kvadratisk, rektangulär el. tresidig form. S. bäres
om axlarna och över ryggen. De större vikas
i trekant. De tillverkas numera av silke, ylle
el. bomull och kunna vara vävda, stickade el.
virkade. S. kommo i bruk i Europa $å
1780-talet. Som ytterplagg för damer blevo de
stora schalarna (äkta såväl som oäkta)
särskilt allmänna vid 18U0-talets mitt. A. Lwn.
Schalcken [sljaTkon], Godfried, holländsk
genre- och porträttmålare (1643—1706). Var
elev av S. van Hoogstraten och G. Dou. Hans
av samtiden mycket högt uppskattade, under
stark påverkan av Dou utförda genrestycken,
oftast med ljusskensbelysning, finnas i de
flesta museer liksom hans i allm. mindre
lyckade porträtt. Särskilt bekant är det av
Vilhelm 111 i Rijksmuseum i Amsterdam, där
konungens ansikte belyses av ett ljus, som
han håller i handen. O. G-g.*
Schalén, Karl Adam Wilhelm,
astronom (f. 1902), sedan 1929 docent i astronomi
vid Uppsala univ. S. har i flera
undersökningar behandlat frågan om de mörka
nebu-losornas avstånd och utbredning i
världsrymden samt frågan om ljusets absorption vid
dess passerande genom stjärnsystemet. K.Lmk.
Schale’tt, huvudduk, halsduk av siden, ylle
el. bomull, som ingår i kvinnodräkten.
Allmänt huvudplagg för allmogekvinnor och
tjänstekvinnor före 1880. A. Lwn.
Schallanalyse, ty., se S i e v e r s, E.
Schalling, Erik Harald, ämbetsman (f.
1889). Blev jur. dr i Uppsala 1920, andre
advokatfiskal i Kammarkollegium 1919, var
extra kammarråd 1921—29 och erhöll
kammarråds namn 1929. S. har utgivit skrifter
av huvudsaki. rättshistoriskt och
förvaltnings-rättsligt innehåll, bl. a. »Den kyrkliga jordens
rättsliga ställning» (1920; akad. avh.) och
»Lunds domkyrka och domkyrkoförsamlingar
samt deras inbördes ekonomiska
rättsförhållanden» (1927). Han är led. av
ortnamnskom-missionen sedan 1926 samt medarbetar i
Nordisk Familjeboks 3:e uppl. B. H-d.
Schalöm, hebr., »frid», »hell», den vanliga
hälsningsformeln i den moderna hebreiskan.
Brukas särskilt i Palestina och av sionisterna.
Schalo’ttenlök, bot., se Löksläktet.
Schamän, benämning på medicinman (se
d. o. och Schamanis m), framför allt bland
nordasiatiska folk.
Schamanfsm, på animismen (se d. o. 1)
grundad primitiv tro på makt att begagna
andarna. Denna makt tillkommer s c h a m
a-n e n el. trollprästen, som upptar andarna i
sig el. på annat sätt använder dem till resor
»i anden» för att skaffa sig kunskap om för
vanliga dödliga dolda ting, för att rädda sjuka
genom att återtaga deras själar etc. Stundom
tar en ande sin boning i schamanen och
förkunnar genom honom kommande ting. Den
schamanistiska yran framkallas i allm. genom
vilda danser till ackompanjemang av en
trumma; men även andra medel, t. ex. olika
nar-cotica, kunna åstadkomma det extatiska
tillstånd, som andarna fordra för att kunna taga
Schaman. Altaj, Sibirien.
sin boning i schamanen. S. i egentlig mening
är mest typiskt utbildad hos de arktiska
folken från Lappland över Sibirien till arktiska
Nordamerika. Men överallt, där animismen
råder, förekomma företeelser, som äro
principiellt lika de schamanistiska.
Litt.: J. Stadling, »Shamanismen i norra
Asien» (1912); E. Reuterskiöld, »De nordiska
lapparnas religion» (s. å.). — Jfr
Mytologi, sp. 583. E. Rid.*
Schamma’j, judisk rabbin, samtida med
Hillel (se d. o.). 1 motsats till Hillel
tillämpade S. den mest bokstavstrogna lagtolkning.
Schamponera (eng. shampoo), borsta, tvätta
och torka håret (med tvållösning och het luft)
samt massera huvudsvålen.
Schamyl (eg. Schamil = Samuel),
tjer-kesshövding och muhammedansk andlig ledare,
imam och murid (1797—1871). Deltog i det
kaukasiska upproret mot ryssarna 1824 och
blev sårad men ensam
räddad till livet vid
ryssarnas stormning
avHimril831. S. blev
1834 sufisektens
ledare och förenade
därefter Dagestans
bergfolk till kamp mot
ryssarna, för vilkas
övermakt han trots
anmärkningsvärda
framgångar dock till
slut dukade under.
Vid furst
Bariatin-skijs stormning av
fästet G(h)unib 1859 tillfångatogs S. och levde
sedan i förvisning i Kaluga till 1868; han for
1870 till Mecka och dog i Medina. G. Rqt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
