Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schanche, Berent Henrik - Schanche, Herman Garmann - Schanche, Ingolf - Schandau, Bad - Schandorph, Sophus Christian Frederik - Schanghai - Schanker, Sjanker, Mjuk schanker, Eneklt veneriskt sår - Schansi - Schanstaterna - Schantung - Schantz, von, släkt - Schantz, Johan Filip von - Schanzer, Carlo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
Schanche—Schanzer
416
Schanche [ska’nke], Berent Henrik,
norsk skådespelare (1848—1918). Var från
1879 anställd vid Kristiania teater (från 1899
Nationaltheatret). S. var en fantasifull
karak-tärskomisk skådespelare med elegans och
humor. Bland hans Holbergsskapelser märkas
Jean de France och Gert Westphaler. G. K-g.
Schanche [skahjko], Herman Garmann,
norsk landskapsmålare (1818—84). Utbildade
sig sedan 1855 hos H. Gude i Düsseldorf, där
han bosatte sig. Nationalmuseum i Stockholm
har »Inloppet till Bergen i månsken».
Schanche [ska’rjke], Ingolf, norsk
skådespelare och teaterledare (f. 1877). Var 1905—
28 anställd vid Nationaltheatret, ledde 1928
—31 Det nye teater i Oslo och är från 1931
åter fäst vid
Nationaltheatret. S. är en
ytterst intressant och
fantasifull, tekniskt
fulländad
skådespelare av nervöst
temperament, med toner för
såväl lyrik som
sarkasm. Bland hans
roller märkas Hamlet,
Paul Lange i »Paul
Lange och Tora
Parsberg», Darnley i
»Maria Stuart» (Björnson),
Fedja i »Det levande
liket», Frestaren i »Till Damaskus», Dubedate
i »Doktorns dilemma», Helge i »Johan
Ulf-stjerna», Karl Henrik i »Gamla Heidelberg»,
Professor Storytsin och Danilo i »Glada
änkan». S. har sedan 1922 flera gånger
gästspelat i Stockholm. G. K-g.
Seha’ndåu, Bad S., stad i Sachsen,
Tyskland, vid Elbe, 123 m ö. h.; 3,842 inv. (1925).
S. är beläget i hjärtat av Sachsiska Schweiz
och är en livligt besökt kurort. Mineralkällor.
Scha’ndorph [-årf], Sophus Christian
F r e d e r i k, dansk författare (1836—1901).
Blev teol. kand. 1862 och fil. dr 1874 på en
avh. om Goldoni och Gozzi. S:s första böcker
voro präglade av
tidens efterromantik,
men sedan han
kommit under påverkan av
G. Brändes, utgav han
en lång rad
berättelser och romaner med
ämnen från
vardagslivet, särskilt bland
bonde- och
småstadsbe-folkningen, bl. a. »Fra
provinsen» (1876),
»Uden midtpunkt»
(1878), »Smaafolk»
(1880), »Thomas Friis’
historie» (1881), »Et aar i embede» (1883) och
»Skovfogedbörnene» (1884). S. hade
iakttagelseförmåga och temperament men saknade
smak och självkritik, och hans böcker
präglas ofta av hans benägenhet att docera.
Han skrev också en del dikter. P. E-t.
Schanghai, se Shanghai.
Schanker, S j a n k e r (fr. chancre), Mjuk
schanker, Enkelt veneriskt sår
(lat. ulcus molle, ulcus vener eum simplex),
infektionssjukdom, som förorsakas av en
bakterie, Streptobacillus, 1889 samtidigt
upp
täckt av fransmannen D u c r e y och
norrmannen Krefting. Smittämnet kan
införas genom vilken spricka i huden el.
slemhinnorna som helst, men då detta i övervägande
antalet fall sker vid könsumgänge och på
könsdelarna, har sjukdomen räknats till de
smittsamma könssjukdomarna (se d. o.).
Sjukdomen ansågs identisk med den syfilitiska
primäraffekten (hård s.) ända till mitten av
1880-talet, då det fastslogs, att de två
sjukdomarna voro väsensskilda.
Ett par dagar sedan smittan införts,
uppstår på platsen därför en varblåsa, som snart
brister och efterlämnar ett »frätsår» med
naggade kanter och »maskstungen», orent belagd
botten; omgivningen är vanl. starkt
inflammerad och förorsakar ömhet och värk. Snart
uppstå nya sår i omgivningen; de växa snabbt
och flyta stundom tillsammans till större.
Giftet sprider sig vidare genom lymfkärlen
till närgränsande lymfkörtlar, som bli svullna
och ömma, kunna bulna och slutligen tömma
sitt smälta innehåll genom såröppningar i
hudbetäckningen (s. k. b u b o n e r). Något
avvikande former äro den s. k. difteriska
el. f a g a d e n i s k a s., som kännetecknas av
ett hastigt och djupgående sönderfall av
vävnaden, och den serpiginerande, vilken
sprider sig till omgivningen genom ett
»krypande» växtsätt, så att bågformiga^
ormlik-nande bildningar kunna uppstå.
Sjukdomen är av lokal natur och blir aldrig
konstitutionell men synes ändå ha en viss
inverkan på organismen i dess helhet, enär man
genom att inympa en renkultur (i form av
vaccin) av bacillerna kan framkalla en
s. k. kutan reaktion även årtionden
efter sjukdomens läkning. Denna vaccin har,
liksom de framställda s e r a, även läkande
inverkan, särskilt på bubonerna. F. ö. ha
såsom botemedel använts en mängd kemiska
preparat (främst jodoform) samt
behandling med värme i olika former (först
infört av Welander).
I Sverige har sjukdomen senaste årtiondet
hastigt minskats; statistiken upptar årl. omkr.
ett hundratal fall, de flesta hos i utländska
hamnar smittade sjömän. K. M-s.
Schansi, se S han-s i.
Schanstaterna, se Shanstaterna.
Schantung, se Shan-tung.
Schantz, von, svensk släkt, urspr. från
Franken, inkom till Sverige under
1600-ta-lets förra del och adlades 1693 (hette förut
Schantz). Johan Fredrik von S.
(1680—1743) blev 1719 sekr. vid (chef för)
Riksarkivet, 1728 kansliråd och 1737
över-postdir. Hans kusin assessorn i
Antikvitetskollegium Carl Ludvig von S. (1681—
1734) utgav en adelsmatrikel 1731. En linje
immatrikulerades på Finlands riddarhus 1818;
till denna hörde Johan Filip von S. (se nedan).
Schantz, Johan Filip von, finländsk
musiker (1835—65); jfr släktart. Studerade
1856—58 vid Leipzigs konservatorium,
anställdes 1860 som dirigent vid Nya teatern i
Helsingfors och flyttade efter dess brand med sin
orkester till Stockholm. S. komponerade
orkestersaker (bl. a. »Kullervo-ouverture»), musik
till skådespelet »Ainamo» samt melodiska
sånger för solo och manskvartett. H. E. P.
Schanzer [ska’n-], Carlo, italiensk politi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
