Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
Schardt—Scharlakansfeber
418
»Merkurius.» Staty av J.
G. von der Schardt.
ker (f. 1865 i Wien). Studerade juridik i Rom,
blev 1897 led. av statsrådet och 1902 av
parlamentet, först som deputerad och sedan som
senator. S. var 1906—09 minister för post och
telegraf i Giolittis kabinett samt 1919—20
skattkammarminister och mars—maj 1920
finansminister i Nittis ministär. På
Washing-tonkonferensen 1921—22 var han president för
den italienska delegationen. I Factas ministär
(febr.—okt. 1922) var S. utrikesminister och
deltog som sådan i Genuakonferensen. Även
under den fascistiska regimen har han intagit
en betydande ställning i statsrådet (chef för
en av dess avd.). — I Nationernas förbunds
arbete har S. varit verksam, bl. a. som
ombud 1921 och 1924. F. K. J.
Schardt, Johann Gregor von der,
nederländsk-italiensk skulptör och
bronsgju-tare (f. omkr. 1530), identisk med G i o u a n n i
di Sart (omtalad av Vasari), du S a r t,
Dusart, Jan de
Z a r (el. Z o r a) från
Nijmegen och Hans
Billedgyder. På
1560-talet kopierade S.
antika skulpturer i
Italien, varifrån han
1569 kallades till
kej-sar Maximilian II :s
hov. Han bosatte sig
i Nürnberg, där han
utförde realistiska
porträttbyster
(Willi-bald Imhoff och hans
hustru, bränd lera, i [-Kaiser-Friedrich-Mu-seum,-]
{+Kaiser-Friedrich-Mu-
seum,+} Berlin),
porträtt-reliefet och
figurskulptur. Han kom i
förbindelse med
brons-gjutaren G. Labenwolf
(se d. o.) och reste
1576 tills, m. denne
till Danmark för att
anlägga en fontän på
Kronborg på uppdrag
av Fredrik II, som han porträtterade (byst
av bränd lera, Frederiksborg). S. åtog sig
de 36 fristående, vattensprutande
figurerna, bl. a. Neptun med trespann (krönande
grupp), Pallas, Juno o. a. antika
gudomligheter. Den storartade anläggningen,
färdig 1583, berövades sina figurer 1659 av
svenskarna, som förde dem till
Drottningholm. Några omgötos 1719 till två
tornklockor för Munsö kyrka. S. vistades 1580—81
i Nürnberg. I Nationalmuseum i Stockholm
finnas fyra bronsstatyer, »Merkurius»,
»Te-mis», »Temperantia» och »Minerva», som
tillskrivas S. Merkuriusstatyn (signerad av
honom) har sannolikt urspr. hört till en fontän
på Tyge Brahes Uranienborg. — Litt.:
Uppsatser av R. A. Peltzer och E. F. Bange (i
Münchner Jahrbuch der Bildenden Kunst, 10,
1916—18, och Neue Folge, 1, 1924) samt av
B. Liisberg (i Kunstmuseets Aarsskrift 1921
—23, tr. 1924). E. L-k.
Scharf, ty. (lat. acüta), eg. »skarp», mus.,
blandad, flerkörig orgelstämma (med ters).
Scharff, Alexander, tysk egyptolog (f.
1892). Blev 1921 intendent och prof, vid
Ber
lins egyptiska museum och 1932 ord. prof, i
egyptologi och orientalisk arkeologi vid
Mün-chenuniv. S. har bl. a. utgivit »Die
archaeolo-gischen Ergebnisse des vorgeschichtlichen
Grä-berfeldes von Abusir El-Meleq» (1926),
»Grund-züge der ägyptischen Vorgeschichte» (1927)
och »Die Altertümer der Vor- und Frühzeit
Ägyptens» (I 1931, II 1929). G-d L-n.
Scharff, Anton, österrikisk mynt- och
me-daljgravör (1845—1903). Blev 1882 ledare och
1896 dir. för kungliga och kejserliga myntets
gravörakad. i Wien. Han utförde
realistiska porträtt och förträffliga heraldiska,
allegoriska och arkitektoniska medalj
kompositioner. Bland hans arbeten äro medaljer över
kejsar Frans Josef, drottning Viktoria av
England och tsar Alexander III. Gjorde även
skisser till stora dekorativa, plastiska
arbeten. Monogr. av K. Domanig (1895). G-gN.*
Scharffenberg, Johan, norsk psykiater (f.
18 6 9 23/h). Han har gjort sig känd som en
av Norges mest verksamma agitatorer för
absolutism och totalförbud. Hans verksamhet
har karakteriserats av en doktrinär
extre-mism och hänsynslöshet, som dock varit burna
av varm övertygelse och oegennytta. Redan
1909 föreslog S. alkoholförbud i Norge.
Schari, fr. Chari, flod i Centralafrika,
Tsad-sjöns största tillflöde, med källor på
vattende-laren mellan Tsadbäckenet samt Kongo och
Nilen. S. och den därmed parallella bifloden
Logone medföra stora vattenmängder från ö.
Kameruns regnrika högland; flodbädden
ge-nombrytes, särskilt på vänstra stranden, och
stora översvämningar uppstå. Vid högvatten
står Logone genom en sidoarm i förbindelse
med Tuburis sjökedja. Vid Fort-Lamy är S.
vid lågvatten i juni 84 m bred och 2 m djup,
vid högvatten omkr. 600 m bred och 7—8 m
djup. Genom ett vid högvatten översvämmat
delta mynnar S. i Tsadsjön. Längd omkr.
1,200 km. Till större delen segelbar.
Scha’rlakan (it. scarla’tto), en bjärt röd
färg; scharlakansfärgat ylletyg.
Scharlakansfeber (lat. scarlatina), en av de
vanligaste smittsamma »barnsjukdomarna». S.
träffar vanl. barn efter första levnadsåret,
men på ett epidemisjukhus räknar man i allm.
omkr. 20 % vuxna pers, bland
scharlakans-feberpatienterna. S. är i högsta grad
smittsam (även genom föremål), och smittämnet
anses finnas både i svalget och i det utslag,
som givit sjukdomen dess namn. Antagl.
förekomma bacillbärare; överstånden fjällning
efter utslaget anses vara den första
förutsättningen för den sjukes utsläppande ur den
isolering, som den stora smittfaran alltid
nödvändiggör.
Efter en inkubationstid om 1—4 dagar sker
insjuknandet vanl. plötsligt med starka
allmänsymtom, feber och halsbesvär, vilka
senare ofta påminna om difteri. Halsens
lymfkörtlar kunna vara betydligt ansvällda.
Inom ett dygn kommer vanl. ett finprickigt,
småningom sammanflytande hudutslag, som
börjar på bröst och rygg men som inom de
närmaste dygnen sprider sig över kroppen.
Efter ung. en vecka har utslaget bleknat av,
och sedan vidtager en avfjällning av de
angripna hudpartierna. Den till en början
belagda tungan renar sig efter ett par dagar,
XVII. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
