Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
419
Scharlakansrött—Scharnhorst
420
och de förstorade och högröda papillerna ge
den ett karakteristiskt utseende
(smultrontunga). Vanl. har sjukdomen nått
konvalescentstadiet, innan de komplikationer
uppträda, som framför allt gjort s. fruktad. Många
gånger kunna f. ö. de första symtomen vara
så obetydliga, att först följdsjukdomarna ge
läkaren anledning att — i synnerhet i
epidemitider — söka efter en fjällning för att
konstatera huruvida en s. kan vara
primärsjukdomen. Den vanligaste och svåraste
följd-sjukdomen är njurinflammation (nephritis, se
Njursjukdomar, sp. 1052), som sätter
in omkr. 3 veckor efter insjuknandet. En
annan vanlig komplikation är inflammation
i mellanörat, vilken förr, då den träffade de
yngsta åldrarna, icke sällan var orsak till
dövstumhet (se d. o.).
S. kan uppträda under synnerligen
skiftande former; ofta har varje epidemi sin
speciella karaktär. Smittfaran kan också växla
betydligt. Sjukdomen anses numera orsakas
av hemolytiska streptokocker; kulturfiltrat
innehåller lösta scharlakansfebertoxiner. Det
s. k. Dickska provet består i intrakutan
injektion av 0,1 kbcm av en 0,1-procentig
lösning av kulturfiltrat, varvid, beroende på
mottaglighet el. immunitet för s., en lokal,
övergående rodnad uppträder (positivt utslag
= mottaglighet). S. särskildes såsom
självständig sjukdom av Sydenham från de andra
utslagssjukdomarna under en Londonepidemi
1661—75. Den förekommer numera endemiskt
i alla civiliserade länder med periodvis
återkommande svårare epidemier. E. L-g.
Scharlakansrött, kem., se Tjärfärger.
Scharling, Carl Henrik, dansk teolog
och författare (1836—1920), bror till H. W. S.
Blev teol. dr 1879 och var 1870—1916 prof.i etik
i Köpenhamn. Skr.: »Menneskehed og
christen-dom i deres historiske
udvikling» (2 bd, 1872
—74), »Christelig
sæde-lære efter
evangeliskluthersk opfattelse»
(2 bd, 1884—86) och
»Evangelisk-luthersk
dogmatik» (1913). Som
skönlitterär författare
utgav han under pseud.
Nicolai den mycket
lästa berättelsen »Ved
nytaarstid i Nöddebo
præstegaard» (1862;
sv. övers. 1868, flera
uppl.) med forts. »Min hustru og jeg» (1875;
sv. övers. 1876). 1866 utkom en satirisk
nutidsroman, »Uffe Hjelms og Palle Löves
bedrifter» (sv. övers. 1871), 1888 den historiska
berättelsen »Sverre præst» och 1901
vardagsberättelsen »Jövik» (sv. övers. 1902). S:s
minnen, »Theolog eller digter», »Livsminder»,
ut-kommo 1917—19. P. E-t.
Scharling, Hans William, dansk
nationalekonom, politiker (1837—1911), bror till
C. H. S. Blev 1869 prof, i nationalekonomi,
var 1872 en av stiftarna av
Nationalöko-nomisk förening och 1873—1900 en bland
utgivarna av dess tidskrift. 1876—98 var S.
folketingsman, deltog verksamt i
förhandlingarna om ekonomiska och finansiella
frågor och var de sista åren högerns ledare i
folketinget. Han var 1900—01 finansminister
i Sehesteds ministär men återgick sedan till
univ. 1872 var han medlem av
myntkommissionen. Bland arbeten av S. märkas
»Penge-nes synkende værdi,
belyst ved danske
akt-stykker» (1869), dansk
mynthistoria i
sammandrag, »Danmarks
statistik» (6 bd, 1877—
91; tills, m. V.
Falbe-Hansen), »Værdilære»
(2 bd, 1888—1903),
»Bankpolitik» (1900;
2: a, tillökade uppl.
1903), »Handels- og
toldpolitik» (2 bd,
1904—05),
»Samfunds-ökonomiens theori» (3
bd, 1907—09). S. blev 1877 jur. hedersdr i
Uppsala och 1909 led. av sv. Vet.-akad. E. Ebg.*
Scharnèr, led, länk el. gångjärn, t. ex. den
anordning, som upptill förbinder de båda
benen på en cirkelpassare, gångjärn på
ugnsluckor, fönster etc., ledanordningen för nål
på broscher o. dyl. G. H-r.
Scharnhorst [-hårst], Gerhard Johann
David von, preussisk general (1755—1813).
S. var född i Hannover, inträdde i
militärtjänst i denna stat 1778 och deltog med
utmärkelse i kriget
mot Frankrike
1793—95 i
Flandern och Holland.
1801 gick han i
preussisk tjänst
som
överstelöjtnant, blev överste
i generalstaben
1804 och deltog
1806 i kriget mot
Napoleon som
hertigens av
Braun-schweig general-stabschef. Hans
mål blev skapandet
av en nationell
armé. Sedan han
efter freden i Tilsit
(1807) blivit
generalmajor och chef
för
militärorgani-sationskommissio-nen samt 1810 chef
för generalstaben, började han genomföra
vissa omorganisationsplaner. Dessa gingo i
första hand ut på att skapa en härordning,
som genom den korta tjänstetiden
möjliggjorde utbildningen av ett jämförelsevis
talrikt manskap under den tid Preussen
traktats-enligt ej fick hålla mer än en fåtalig styrka
under vapen. Härigenom banade S. väg för
införandet av den allmänna värnplikten i
Preussen. I befrielsekriget 1813, under vilket
resultaten av hans verksamhet redan gjorde
sig gällande, var han Blüchers
generalstabs-chef men blev redan i slaget vid
Gross-Gör-schen 2 maj så svårt sårad, att han kort
därpå avled. — S. utgav flera militära
tidskrifter. — Litt.: M. Lehmann, »S.» (2 dir,
1886—87); W. Marcu, »Das grosse Kommando
S:s» (1928). M. B-dt.
G. J. D. von Scharnhorst.
Byst av C. Rauch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
