Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Scheidemann, Philipp - Scheiding, Philip von - Scheidt, Samuel - Scheidt, Walter - Scheik - Scheil, Jean Vincent - Schein, Johann Hermann - Scheiner, Christoph - Scheiner, Julius - Schelde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
Scheiding—Schelde
438
demokratisk politiker (f. 1865 26/7). Var urspr.
typograf och började sin offentliga bana som
publicist. S. invaldes 1903 i riksdagen, vars
vicepresident han var
en kort tid 1912, den
förste socialdemokrat,
som haft plats i
riks-dagspresidiet. Året
förut hade han blivit
medlem av
socialdemokratiska partistyrelsen. Vid världskrigets
utbrott verkade han
förtjänstfullt för sitt
partis patriotiska
hållning. 1917 tog han
livlig del i försöken att
åstadkomma en
inter
nationell socialistisk kongress i Stockholm för
samförståndsfred. Okt. 1918 inträdde han i
prins Max’ av Baden samlingsministär,
verkade ivrigt för kejsarens abdikation och var
den, som 9 nov. från riksdagshusets trappa
proklamerade den tyska republiken. S.
inträdde därpå i den provisoriska regeringen
och blev febr. 1919 ministerpresident i den
nya riksministär, som skulle söka åstadkomma
fred. Han vägrade underteckna de allierades
hårda fredsvillkor och avgick juni s. å. Som
representant för sin födelsestad, Kassel, vars
överborgmästare han var 1920—25, deltog han
i nationalförsamlingen och blev 1920 ånyo
led. av riksdagen utan att där spela någon
i det yttre framträdande roll. Hatad av
högerradikalerna för sin insats vid
monarkiens störtande, blev han 1922 utsatt för
ett misslyckat politiskt attentat. Han har
bl. a. utgivit »Der Zusammenbruch» (1921)
och »Memoiren eines Sozialdemokraten» (2 bd,
1928). L-ts.
Scheiding, Philip von, ämbetsman (1578
—1646). Studerade i Tyskland, tillhörde Karl
IX :s hovstat, blev 1607 ståthållare i Narva,
1(513 riksråd och var 1620—25 guvernör för
Kopparkompaniet, från 1621 även ståthållare
i Kopparbergslagen och österdalarna. S., som
var en mycket dugande ämbetsman, var
1638—42 guvernör i Estland, där han 1634
även blev president i Dorpats hovrätt och
kansler för dess univ. B. E-r.
Scheidt [Jält], Samuel, tysk tonsättare
och orgelspelare (1587—1654), organist i Halle
1609 och samtidigt markgrevlig
kapellmästare. S. utbildade den protestantiska
orgelstilen och övade mäktigt inflytande på den
luterska kyrkomusiken. Hans främsta
orgelarbete är »Tabulatura nova» (1624; ny uppl.
i »Denkmäler der Tonkunst», I). Av andra
verk märkas »Tabulaturbuch 100 geistliche
Lieder und Psalmen» (1650), »Concerti sacri»
(1622) och »Geistliche Koncerte» (4 dir, 1631—
40). — Biogr. av Chr. Mahrenholz (1923). T. N.
Scheidt [J"ait], Walter, tysk antropolog
(f. 1895), prof., avdelningsföreståndare vid
etnografiska museet i Hamburg. Skr.:
»Einfüh-rung in die naturwissenschaftliche
Familien-kunde» (1923), »Die Rassen der jüngeren
Stein-zeit in Europa» (1924), »Allgemeine
Rassen-kunde als Einführung in das Studium der
Menschenrassen» (1925), »Rassenunterschiede
des Blutes» (1927), »Rassenforschung» (1927),
»Lebensgesetze der Kultur» (1929), »Kultur-
biologie» (1930). Till serieverket »Deutsche
Rassenkunde», utg. av E. Fischer, har han
lämnat flera omfattande bidrag. Rbg.
Scheik, se S c h e i c h.
Scheil [/äl], Jean Vincent, fransk
orientalist, katolsk präst (f. 1858), prof, i
assy-riska vid École des hautes études i Paris. S.
utgav i det monumentala verket »Délégation
en Perse» de elamitiska kilskriftsurkunder,
som på franska statens bekostnad framgrävts
i Susa. I 4:e bandet utgav och tolkade han
Chammurapis lag (1902). Bland hans övriga
arbeten märkes »Recueil de lois assyriennes»
(1921; assyrisk text med övers.). (P. L.)
Schein [Jäin], J o h a n n II e r m a n n, tysk
tonsättare (1586—1630), hovkapellmästare i
Weimar 1615, Thomaskantor i Leipzig 1616.
S. hörde till de protestantiska tonsättare, som
på nyitaliensk grundval sökte utbilda en
lutersk kyrkostil. Hans samlade verk ha
nyut-givits av A. Prüfer (1902 ff.), som även
skrivit en biogr. över S. (1895). T. N.
Scheiner [JåFnor], Christoph, tysk
astronom (1575—1650). Var 1610—16 prof, i
Ingol-stadt och sedan 1639 rektor för jesuitkollegiet
i Neisse. S. upptäckte 1611 solfläckarna före
Galilei. Då ordensledningen förbjöd honom
att offentliggöra denna upptäckt, blev den ej
känd förrän 1612, då S:s iakttagelser
publicerades av en annan person, utan att S. visste
om det. S. offentliggjorde sina
solarundersökningar i den väldiga folianten »Rosa ursina,
sive sol ex admirando facularum et
inacu-larum suarum phænomeno varius» (1626—
30). K. Lmk.
Scheiner [JaVnar], Julius, tysk astronom
(1858—1913), sedan 1900 chefsobservator i
Potsdam. S. var mångsidigt verksam inom
astrofysiken och stellarastronomien och
utförde bl. a. betydelsefulla undersökningar
över solarkonstanten, gasnebulosornas spektra
och stjärnornas temp. Hans handböcker »Die
Spektralanalyse der Gestirne» (1890) och »Die
Photographie der Gestirne» (1897) ha varit
värdefulla vid astrofysikens studium. K. Lmk.
Schelde, fr. VEscaut, lat. Sca’ldis, flod i
Frankrike, Belgien och Nederländerna med en
längd av 343 km. S. upprinner n. n. v. om
S:t-Quentin i nordligaste delen av
Parisbäckenet och flyter i huvudsak mot n. genom
Ar-toiskullarnas utlöpare till Cambrai, där den
förenar sig med S :t-Quentinkanalen, medelst
vilken den har förbindelse med Seines biflod
Oise och där den blir segelbar. Den flyter
sedan mot n. ö. men står genom en kanal mot
n. v. i förbindelse med havet vid Calais och
Dunkerque. Nära Gent upptar S. sin största
biflod, Lys, från Artoiskullarna. Den slingrar
sig därpå mot ö. och mottager från höger
Rupel, som är segelbar nedom Bryssel. S.
böjer sedan mot n., passerar Antwerpen, där
tidvattnet ännu har en höjd av 4,5 m, och
kommer in på nederländskt område, där den
delar sig i två grenar, Wester-S. eller Hont
i s., Ooster-S. i n., vilka bilda breda, av
landets sänkning och havets inbrott under
medeltiden förstorade trattmynningar, som
omsluta prov. Zeeland. Den södra utfaller i
Nordsjön vid Vlissingen, medan den norra
1867 stängdes genom en damm. Nederloppet
står genom kanaler i förbindelse med Rhens
och Maas’ mynningar. Holländarna fingo
ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
