Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schizofreni - Schizogen - Schizoid - Schizomycetes, Schizomyceter, Klyvsvampar - Schizoneura - Schizophyceae - Schizopoda - Schizosaccharomyces - Schiötz, Hjalmar August - Schjelderup, Gerhard Rosenkrone - Schjelderup, Harald Krabbe - Schjelderup, Kristian Vilhelm Koren - Schjerfbeck, Helena Sofia - Schjödt, Edle, f. Hartmann - Schkeuditz - Schlachta - Schlaf, Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
Schizogen—Schlaf
464
dubbelvärld, i det att de samtidigt uppleva
den reala världen och den av s:s
ljusbrytningar fantastiskt förvridna världen.
S. är synnerligen vanlig. De schizofrena
utgöra på många vårdanstalter upp till 80 %
och mera. I social betydelse kan sjukdomen
närmast jämföras med tuberkulos och kräfta.
Mycket starka skäl tala för att sjukdomen
åtm. delvis står på ärftlig grund;
ärftlighets-gången är synnerligen komplicerad men
säkerligen i viss mån recessiv. De sjuka äro
oftast födda av till synes friska föräldrar.
Besläktad med s. är den schizoida
karaktären, i vilken de schizofrena tecknen
återfinnas i en starkt förtunnad form men där den
progressiva sjukdomstendensen saknas. Den
schizoida karaktären kan innebära asociala
drag, men den kan också utgöra
förutsättning för en förhöjd livsduglighet, t. o. m. för
genialitet. Den kan ge möjlighet för en
nyskapande fantasi och för en oböjlig
viljestyrka. Det inre sambandet mellan genialitet och
psykisk sjukdom framträder tydligt vid
studiet av s. Strindberg, Ernst Josephson och
Fröding utgöra svenska exempel på
hithörande genier. De båda senare slutade i
schizofren sinnessjukdom. V. W-rt.
Sehizogen, bot., se Sekretbehållare.
Schizoid, se Temperament.
Schizomycètes, Schizomycèter,
Klyvsva m p a r, dets. som bakterier (se d. o.).
Schizonéu’ra (av grek. schi’zein, klyva, och
néu’ron, nerv). 1. (Paleobot.) Ett till
Equise-tales hörande släkte, vars blad till en början
voro sammanvuxna till en slida men sedan
delade sig i två breda el. flera mer el. mindre
smala segment. S. gondwanensis är ett av
Glossopteris-ilorans karaktärsfossil. Th. H-e.
2. (Zool.) Se B 1 o d 1 u s.
Schizophyceae, bot., se Blågröna alger.
Schizo’poda, zool., se Kräftdjur, sp. 223.
Schizosaccharomyces, bot., se
Jästsvampar, sp. 77.
Schiötz [Jots], Hjalmar August, norsk
ögonläkare (1850—1927). Var prof, i
ögonsjukdomar vid Oslo univ. 1901—21. S. är
mest bekant genom två för ögonläkekonsten
betydelsefulla konstruktioner, oftalmometern
och tonometern. K. G. P-n.
Schjelderup [Je’l-], Gerhard
Rosen-kr o ne, norsk tonsättare (f. 1859), elev av
Massenet och Savard i Paris. Vistades 1778
—88 i Paris och har länge varit bosatt i
Tyskland. S. har sökt skapa en nationell stil
genom att förena Wagners uttryckssätt med
norsk tongivning i Griegs anda. Av hans
hu-vudsakl. i Tyskland uppförda sceniska verk
märkas »Söndagsmorgen» (München 1893),
»Bruderovet» (Prag 1900; Oslo 1919),
»Offer-ilden» (Dresden 1903). Av orkesterstycken har
särskilt »Solopgang paa Himalaja» vunnit
beaktande. Han har även skrivit kammarmusik
och solosånger. S. har utgivit biogr. över
Grieg (1903 och 1908), Wagner (1908) och
tills, m. O. M. Sandvik »Norges musikhistorie»
(2 bd, 1921). T.N.
Schjelderup [Je’1-], Harald Krabbe,
norsk filosof (f. 1895), bror till K. V. K. S.;
prof, i Oslo 1922. Har skrivit »Til
sansefor-nemmelsernes psyko-fysiologi» (1920;
doktors-avh.), »Filosofiens historie fra renæssansen til
nutiden» (1924) m. m. S-e.*
Helena Schjerfbeck.
Självporträtt.
Schjelderup [Je’1-], Kristian Vilhelm
Koren, norsk religionspsykolog (f. 1894),
bror till H. K. S. Blev teol. dr 1923, var
universitetsstipendiat i systematisk teologi
vid Oslo univ. 1921—27 och blev stipendiat
vid Christian Michelsens institut i Bergen
1930. 1927 stiftade S. Norges landslag for
frilyndt kristendom och utger dess tidskrift
Fritt Ord. Med sina radikala åsikter har S.
rönt skarpa angrepp. Bland hans skrifter
märkas »Der mennesker blir guder» (1923),
»Hvem Jesus var, og hvad kirken har gjort
ham til» (1924; sv. övers. 1928) och »Die
Askese» (1928). A. Fr.
Schjerfbeck [Je’r-], Helena Sofia,
finländsk målarinna (f. 1862 10/7). Studerade i
Helsingfors, Frankrike, England och Italien
samt var lärarinna vid Konstföreningens
ritskola i Helsingfors
1892—1902. Hon
ägnade sig först åt
tidstypiskt
historiemåleri, bl. a.
»Linköpings
fängelse 1600» (1882)
och »Wilhelm von
Schwerin» (1886),
men utförde
samtidigt ypperliga
kopior efter Hals,
Ve-läzquez o. Holbein.
Under 1890-talet
fördjupades hennes
konst
(»Kyrkfär-den», 1895—1900,
»Självporträtt»,
1895), och vid
se
kelskiftet frigjorde hon sig fullständigt från
naturalismen och skapade en egenartad,
sensitiv linje- och ytkonst (»Arbeterska», 1903,
»Den gamla herrgården», »Vedhuggare» och
några självporträtt). I S:s senaste, ytterst
personliga porträttstudier ha linjen och färgen
nått en raffinerad enkelhet. — Litt.: Monogr.
på fi. av H. Ahtela, pseud. för E. Reuter
(1917); L. Wennervirta, »Finlands konst»
(1926). H. E. P.
Schjödt [Jot], Edle, f. Hartmann, norsk
författarinna (f. 1862). Har under pseud.
Sfinx vunnit ett namn genom sina (urspr.
i tidningspressen publicerade) kåserier och
bilder från vardagslivet. Med oförliknelig
säkerhet har hon återgivit språktonen hos alla
lager och klasser av den norska huvudstadens
befolkning. K. V. H. (W-t K.)
Schkeuditz [JkäPdits], stad i preuss. prov.
Sachsen, vid Weisse Elster (biflod till Saale),
nära gränsen mot fristaten Sachsen; 8,041 inv.
(1925). Stor flyghamn, gemensam för Leipzig
(12 km i s. ö.) och Halle (19 km i n. v.).
Schla’chta, tysk form för po. szlachta
(se d. o.).
Schlaf, Johannes, tysk författare (f.
1862), förkunnade naturalismen i Tyskland
med novellen »Papa Hamlet» (1889) och »Die
Familie Selicke» (1890), vilka starkt
påverkade G. Hauptmann, och har sedan utgivit en
mängd arbeten, vari han utvecklat religiösa
och filosofiska åskådningar i roman och
dramform. Han har ivrigt bekämpat
deka-dansen. Bäst äro S:s idyller (»Der
Weih-nachtswunsch», 1924, m. fl.). R-n B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
