Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schlager - Schlagintweit, Hermann, Adolf och Robert von - Schlangenbad, Wildbad Schlangenbad - Schlaraffenland - Schlatter, Adolf - Schlegel, August Wilhelm von - Schlegel, Dorothea von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
465
Schlager—Schlegel, D. v.
466
Schlager (av ty. schlagen, slå), en för
tillfället särskilt populär melodi, i synnerhet
avsedd för dans. Vanl. är s. hämtad ur en
operett, revy el. på senaste åren även ur en
tonfilm. Namnet har knappast förekommit i
svenska språket mer än 15—20 år. T. N.
Schla’gintweit [-valt], H e r m a n n (1826—
82), Adolf (1829—57) och Robert (1833—
85) von, tre tyska bröder, som 1854—58 på
preussiske konungens och engelska Ostindiska
kompaniets uppdrag företogo en resultatrik
forskningsresa till Himalaja, Tibet och
öst-turkestan (varunder Adolf S. mördades i
Kaschgar), vars resultat publicerades i
»Re-sults of a scientific mission to India and High
Asia» (4 bd, 1861—66) och »Reisen in
Indien und Hoch-Asien» (4 bd, 1869—80). H. och
A. S. voro de första, som bestego Monte Rosa
(1851). J. Ch-r.
Schla’ngenbad [-bat], Wildbad
Schlang-enbad, bad- och luftkurort i preuss. prov.
Hessen-Nassau; på Taunus’ s. ö. sluttning,
10 km v. om Wiesbaden. Varma
koksaltkällor, anlitade för nervösa åkommor,
hjärt-lidande m. m.
Schlara’ffenland (av ty. Schlaraffe,
dagdrivare), fabelland, där alla materiella
njutningar ges människan, utan att hon behöver
arbeta. Sagan om S. parodierar
föreställningen om den urtida »guldåldern» och
utbildades i medeltidens romanska länder, varifrån
den kom till Tyskland.
Schlatter, Adolf, schweizisk protestantisk
teolog (f. 1852), prof, i Greifswald 1888, i
Berlin 1893, i Tübingen 1898—1922, har som
akademisk lärare utövat stort inflytande.
Som författare har han inom sitt
specialområde, den nytestamentliga exegetiken,
publicerat en lång rad betydande arbeten, givit
vägande inlägg i enskilda systematiska
frågor och idérika framställningar av
dogmatikens och etikens system. Bland S:s verk
märkas »Einleitung in die Bibel» (1889; sv. övers.
1899), »Erläuterungen zum Neuen Testament»
(11 bd, 1888—1908; 4:e uppl., 3 bd, 1928; sv.
övers., 4 bd, 1906—10), »Die philosophische
Arbeit seit Cartesius» (1906), »Die Theologie
des Neuen Testaments» (2 bd, 1909—10), »Das
christliche Dogma» (1911), »Die christliche
Ethik» (1914), »Erlebtes» (1924), »Die
Ge-schichte der ersten Christenheit» (1926), »Der
Evangelist Matthäus» (1929), »Der Evangelist
Johannes» (1930). Sedan 1897 utger S.
Bei-träge zur Förderung Christlicher Theologie,
sedan 1904 tills, m. W. Lütgert. E. Nwn.
Schlegel, August Wilhelm von, tysk
författare (1767 6/g—1845 12/s), bror till F. v. S.
Studerade teologi och filologi, vart 1796 docent
och var 1798—1800 prof, i Jena, där han
samtidigt, delvis i samarbete med sin hustru,
Ca-roline Michaelis (se Schelling, C. v. och F. W.
J. v.), utvecklade en rik och uppmärksammad
alstring (dikter i Schillers Die Horen och
Mu-senalmanach, kritiker i Allgemeine
Literatur-zeitung), icke minst som genial översättare av
Shakespeare (17 dramer, 1797—1810),
Calde-rön (2 bd, 1803—09) m. fl., och tills, m. sin
broder, Tieck o. a. bildade ett litterärt
kotteri, som efter brytningen med Schiller i
tidskr. Athenäum (1798—1800) framträdde som
»den romantiska skolan» (jfr
Nyromantik). S. var dess praktiske ledare, anordnare,
August Wilhelm von Schlegel. Samtida målning.
utgivare, skicklig taktiker, beräknande och
uthållig. Han utformade och populariserade
broderns idéer och teorier, tidigast genom
de betydelsefulla Berlinföreläsningarna 1801
(»Vorlesungen über schöne Litteratur und
Kunst», utg. av J. Minor, 3 bd, 1884). Från
1814 uppehöll sig S. flera år utomlands, var
sekr. hos madame de Stael på Coppet och
ledsagade henne på resor till Italien, Frankrike,
Sverige (1812—13) och England; på hennes
strävan att göra fransmännen bekanta med
den nyare tyska litteraturen och filosofien
hade S. stort inflytande. 1808 föreläste han
i Wien, 1813—14 tjänstgjorde han hos
kronprins Karl Johan, vars proklamationer till
stor del skrevos av S. 1818 vart han prof,
i Bonn. Han införde i Tyskland det filologiska
studiet av sanskrit, vars utomordentliga
betydelse han betonade; om hans skarpa
uppfattning av indologiens betydelse och
omfattning vittna främst hans avh. i Indische
Biblio-thek (utg. av S., 3 bd, 1823—30); han utgav bl. a.
»Bhagavadgitä» (1823) och »Rämäyana» (2 bd,
1829—38). Mot Bopp framhöll S. med rätta
vikten av sanskritlitteraturens och den inhemska
indiska grammatikens studium. Av S:s verk må
vidare nämnas »Charakteristiken und
Kritiken» (1801; tills, m. Friedrich S.), »Ueber
dra-matische Kunst und Literatur» (3 bd, 1808—
11), Ȇber Theorie und Geschichte der
bil-denden Künste» (1827) och »Kritische
Schrif-ten» (2 bd, 1888); »Vorlesungen über
philosophische Kunstlehre» trycktes 1908. I sin
originaldiktning är han blott formvirtuos. —
Hans tyska skr. utkommo i 12 bd 1846—47,
hans franska i 3 bd 1846 och latinska 1848.
— Hans brev till lärjungen Lassen äro utg.
1914, brev till förläggare 1922, brev av
bröderna i två saml. 1926. Se monogr. av N. M.
Pich-tos (1894), O. Brandt (1919); J. Körner,
»Romantiker und Klassiker» (1924). R-n B.; J. Ch-r.
Schlegel, Dorothea von, tysk
författarinna (1763—1839), dotter till Moses
Men-delssohn (se d. o.), gifte sig ung med bankiren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
