Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schneiderflygtävlingen - Schneiderhöhn, Hans - Schneidler, John Kristofer - Schnellklops - Schneur, Salman - Schnitler, Carl Wille - Schnitler, Didrik Thomas Johannes - Schnitler, Gudmund - Schnittger, Bror - Schnitzeljakt - Schnitzer, Eduard - Schnitzler, Artur - Schnorr von Carolsfeld, Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
497
Schneiderhöhn—Schnorr von Carolsfeld
498
flyglöjtnanten Waghorn till 528,8 km/tim. Vid
S. 1931 utanför Portsmouth vanns S. av
engelske flyglöjtnanten Boothman med en
medelhastighet på hela banan av 547,3 km/tim.,
genom vilken seger Schneidertrofén för alltid
tillföll England. Sammanlagt har S. vunnits
av England 5 ggr, av Italien 3 ggr, av U. S. A.
2 ggr och av Frankrike 1 gång. — S. har som
prov på konstruktionsförmåga, motorteknik
och mänsklig nervstyrka i förening följts med
stort intresse. ö-g.
Schneiderhöhn [JnäTdorhÖn], Hans, tysk
geolog och petrograf (f. 1887). Blev 1920 e. o.
samt 1922 ord. prof, i Giessen, 1924 prof, i
Aachen och 1926 i Freiburg im Breisgau i
mineralogi, petrografi och fyndighetslära. S.
är bekant för sina betydelsefulla
mikroskopiska undersökningar av malmmineral. Av
hans viktiga arbete »Anleitung zur
mikrosko-pischen Bestimmung und Untersuchung von
Erzen und Aufbereitungsprodukten» (1922) är
f. n. en väsentligt omarb. uppl. (»Lehrbuch der
Erzmikroskopie») under utgivande av S. tills,
m. P. Ramdohr (se d. o.). N. Zn.
Schneidler, John Kristofer,
konterami-ral (f. 1868 */e). Blev officer vid flottan 1888.
S. har tjänstgjort i ett flertal befattningar
till sjöss och lands, däribland som chef för
örlogsvarvet i Karlskrona (1923—25) och för
Marinförvaltningen från 1925. S. var 1907—
11 marinattaché i London och Paris samt 1911
—12 »naval adviser» i Siam.
Schne’llklops (av ty. schnell, snabb, och
Klops, bultad kötträtt), maträtt, bestående av
stekta skivor av oxkött med gräddsås.
Schnèur, S a 1 m a n, hebreisk diktare (f.
1887 i Sklov, Ryssland). Som temperament,
kolorist, språkkonstnär och naturskildrare är
S. ett av de intressantaste fenomenen i
modern hebreisk litteratur (jfr Nyhebreisk
litteratur). Judeförföljelserna i Ryssland
och revolutionsåret 1905 satte märkliga spår
i hans diktning — liksom hela sin samtida
östjudiska generation är han starkt nationellt
orienterad. På svenska finnas litteraturprov
i M. Ehrenpreis och R. Josephson, »Nyhebreisk
lyrik» (1920). L. F.
Schnitler, Carl Wille, norsk konst- och
kulturhistoriker (1879—1927), kusins son till
D. Th. J. S. Fick 1918 särskilt statsanslag
för att hålla konsthistoriska föreläsningar
och blev 1921 prof. S. utgav bl. a. de
betydande arbetena »Vore oldeforældres land»
(1910; planschverk), »Slegten fra 1814» (1911),
»Fredriksværn» (1914) och »Norske haver i
gammel og ny tid. Norsk havekunsts historie»
(2 bd, 1916; sv. uppl., »Trädgårdskonstens
historia i Europa», 1917).
Schnitler, Didrik Thomas
Johannes, norsk militär, krigshistoriker (1833—
88). Blev 1881 överstelöjtnant i
generalstaben. S. var en framstående lärare i
krigshistoria, krigskonst och krigsförvaltning,
sedan 1865 vid krigsskolan och sedan 1870
därjämte vid krigshögskolan. Hans
huvudarbete, »Almindelig krigshistorie» (4 h., 1878—85;
går endast till 1640), fortsattes av hans son
Gudmund S. Efter S:s död utgavs »Blade
af Norges krigshistorie» (1895; med biogr.).
Schnitler, Gudmund, norsk militär,
krigs-bistoriker (1868—1925), son till D. Th. J. S.
Blev överste 1925. S. fortsatte faderns
»Al
mindelig krigshistorie» med ett band till 1790
(1905). Han utgav vidare läroböcker i
strategi (1911; ny uppl. 1914) och
»Verdenskri-gen» (1924).
Schnittger, Bror, arkeolog (1882—1924),
fil. dr i Uppsala 1910, amanuens 1907 och
antikvarie 1915 hos Vitt.-akad., 1910—16 docent
i nordisk och jämförande fornkunskap vid
Stockholms högskola. Bland S:s skrifter
märkas gradualavh., »Förhistoriska flintgruvor
och kulturlager vid Kvarnby och S.
Salle-rup i Skåne» (i Antikv. Tidskr. 1911), »Die
vorgeschichtlichen Burgwälle in Schweden»
(i Monteliusfestskriften 1913),
»Silverskatten från Stora Sojdeby» (i Fornvännen 1915),
»Hälsingborgstrakten under forntiden» (i
»Hälsingborgs historia», 1925) samt
»Bjärka-Säby under forntiden» (1926). I förening med
sin hustru, Hanna Rydh, författade han
»Aranæs, en 1100-talsborg i Västergötland»
(1927), där han publicerade resultaten av sina
grävningar i Årnäs, och »Där fädrens kummel
stå» (1922; 2:a uppl. 1928), handledning vid
exkursioner i Stockholms omgivningar. Se T.
J. Arne, »B. S.» (i Fornvännen 1924). T. J. A.*
Schnitzeljakt, se Jaktridning.
Schnitzer, Eduard, seEmin p a s c h a.
Schnitzler, Artur, österrikisk författare
(1862—1931), med. dr 1885, ägnade sig snart
uteslutande åt litteraturen. Bland S:s
dramer märkas »Anatol» (1893; en cykel
enaktare, 4 uppf. i Sthlm
1914), »Liebelei» (1895;
»Älskog», Sthlm 1896),
»Der Grüne Kakadu»
(1899; 3 enaktare, 2
uppf. i Sthlm 1908,
1910), »Der Schleier
der Beatrice» (1901),
»Lebendige Stunden»
(1902; 4 enaktare, 3
uppf. i Sthlm 1910,
1912), »Zwischenspiel»
(1905; Sthlm 1914),
»Das weite Land»
(1911; Sthlm 1914),
»Professor Bernhardi» (1912; Sthlm 1914),
»Komödie der Worte» (1915; 3 enaktare), »Die
Schwestern» (1919), »Reigen» (10 dialoger,
1921) och »Der Gang zum Weiher» (1926), av
hans berättelser och romaner »Sterben» (1895;
sv. övers. 1919), »Leutnant Gusti» (1901; sv.
övers. 1912), »Frau Bertha Garlan» (1902: sv.
övers. 1917), »Dämmerseelen» (1907), »Der Weg
ins Freie» (1908; sv. övers. 1911), »Frau Beate
und ihr Sohn» (1913), »Doktor Graeser» (1917;
sv. övers, s. å.), »Casanovas Heimfahrt» (1918;
sv. övers. 1920) och »Fräulein Else» (1924). —
S. skildrade samtidsliv i Wien, typiska
gestalter ur borgerskapet, den litterära och
konstnärliga bohemen eller den mondäna världen,
med resignation och ironi, klokt och dämpat,
vanl. med erotiska motiv, någon gång sociala,
särskilt judiska problem. Monogr. av J.
Kör-ner (1921) och R. Specht (1922). R-n B.
Schnorr von Carolsfeld [-fält], Julius, tysk
målare (1794—-1872). Begav sig 1817 till
Italien, slöt sig där till Cornelius-Overbeckska
kretsen, målade »Bröllopet i Kana» och
övertog utförandet av freskerna i
»Ariostorum-met» i Villa Massimi, som 1821—28
dekorerades av Overbeck, Veit m. fl. Bland S:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
