Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
515
Schröder, G.—Schröderheim
516
porträtt höra ock de gruppbilder, som han
målade av de turkiska sändebuden Mustafa
aga (1727) och Said Mehmed (1733, på Biby)
med deras svit. Bland S:s lärjungar äro
Roslin och F. Brander. — Jfr uppsats av W.
Nis-ser i Tidskrift för Konstvetenskap, årg. 13,
1929. -rn. (E. L-k.)
Schröder [skrö’-], Gustaf, författare (1824
—1912), var anställd vid sågverk i Värmland
och Dalarna 1847—84. S., som från sin tidiga
ungdom deltagit i jakt- och skogslivet, började
1888 (»Minnen från
sko-garne»; »Minnen från
mitt jägarlif», 1889,
m. fl.) skildra detta,
fortsatte med
kulturhistoriskt intressanta memoarer från
brukslivet (»En
bruks-bokhållares minnen»,
2 bd, 1892—1903, »En
timmermärkares
minnen», 1893, »Den
gamle fogdeskrifvaren»,
1898, m. fl.) och friska
pojkböcker (»Örjan
Kaj land och hans pojkar», 1893, »Pekka
Hus-koinen», 1895, »Pavo Makkran», 1896). H.Szs.*
Schröder [skrö’-], Hans Fredrik
Ludvig, norsk teaterledare (1836—1902). S. var
1879—99 chef för Kristiania teater, som han,
i opposition mot den inbrytande naturalismen,
förde till den såväl ekonomiskt som
konstnärligt stadgade position, på vilken
Nationaltheat-ret vid hans avgång kunde byggas. G. K-g.
Schröder [skrö’-], Johan Henri c,
kulturhistoriker (1791—1857), fil. dr och docent i
litteraturhistoria 1815
i Uppsala, prefekt
för univ:s mynt- och
medaljkabinett 1820,
prof, i Uppsala 1830
i arkeologi och
litteraturhistoria samt
bibliotekarie s. å. S.
författade biografiska
och bibliografiska,
historiska, numismatiska
o. a. avh. och böcker
(hymnhistorien »De
poesi sacra latina
me-dii ævi in Svecia»,
1838, »Tal och minnesteckningar», 1839, m. m.).
»Samlade skrifter», I, utkom 1856. Han var
bl. a. medutgivare av »Scriptores rerum
sve-cicarum» (se d. o.).
Schröder [skrö’öor], LudvigPeter, dansk
folkhögskoleman (1836 10/1—1908 8/2). Blev teol.
kand. 1860 och hade
redan då helt och fullt
slutit sig till den
Grundtvigska
uppfattningen av kristendom
och folkliv. S. blev
1862 föreståndare för
Röddings folkhögskola
i Nordslesvig och
flyttade den 1865, sedan
hertigdömena avståtts,
till Askov (se d. o.).
Genom sin personliga
påverkan och ett rikt
författarskap av historisk och biografisk art
blev han den ledande mannen inom danska
folkhögskolrörelsen. Av hans skrifter kunna
nämnas »Danmarks hjælpekilder och
nærings-veje» (2 bd, 1894—97), »Den nordiske
folke-höjskole» (2 bd, 1904—05) och biogr. över
Grundtvig (1900; sv. uppl. s. å.), C. Flor,
E. Trier och E. Dalgas. 1887—90 var S.
medlem av landstinget, där han tillhörde
vänstern. Jfr nekrolog av H. Begtrup i Nord.
Tidskr. 1908. P. E-t.
Schröder [,frö’dar], Richard, tysk
rätts-lärd (1838—1917). Blev ord. prof, först (1870)
i Bonn, sedan i Würzburg, Strassburg och
Göttingen samt 1888 i Heidelberg. S. skrev
bl. a. »Geschichte des ehelichen Güterrechts
in Deutschland» (2 bd, 1863—74) och »Das
eheliche Güterrecht nach dem bürgerlichen
Gesetzbuche» (1896; 3:e uppl. 1900) samt flera
rättshistoriska arbeten (framför allt
»Lehr-buch der deutschen Rechtsgeschichte», 1889;
6:e uppl. 1922). C. G. Bj.
Schröder-Devrient [fröMer-defrEnt], W i
1-h e 1 m i n e, tysk operasångerska (1804—60),
dotter till A. S. Schröder. Uppträdde från 1821
med stor framgång och var 1823—47 en av
Dresdenoperans främsta krafter. Hon ansågs
som en av samtidens yppersta såväl på grund
av sin härliga, välskolade röst som sitt
dramatiska spel. Till hennes huvudroller hörde
Fidelio, Anna i »Don Juan», Valentine i
»Hu-genotterna» och Norma. — S. var 1823—28
g. m. skådespelaren Kar) Devrient. — Biogr.
av C. Hagemann (1904). T. N.
Schröderheim [skrö’-], Elis, ämbetsman
(1747—95); jfr släktart. Schröder. Som
protokollssekr. vid konungens konselj från
1773 ådrog sig S. Gustav III:s
uppmärksamhet, befordrades 1775
till expeditionssekr.
vid Inrikes
civilexpeditionen och kom snart
att i praktiken intaga
en departementschefs
ställning, ehuru han
först 1782 blev
expeditionens chef,
stats-sekr. Tillika med sin
spirituella och sköna
maka, Anna
Charlotta, f. v.
Stapel-mohr (1754—91, gift
1776; jfr Bellman,
sp. 1225), blev S. en av det glada gustavianska
hovlivets förgrundsgestalter och nådde genom
sin utomordentliga smidighet ett visst
allmänpolitiskt inflytande. Men även för några av
regimens sämre sidor står S. som en
representant. Vid riksdagen 1778—79 var han som
bondeståndets sekr. ett av de främsta hemliga
redskapen för konungamakten. Ehuru hans
ekonomi alltid var dålig, torde han
personligen varit täml. obesticklig, men han lät på
ett iögonenfallande sätt bruka sig vid
korruption och befordringsmissbruk, särskilt vid
den s. k. pastoratshandeln (se d. o.). 1783
började han undanträngas av J. C. Toll och C. G.
Nordin, som 1786 efterträdde S. i
befattningen med den ecklesiastika förvaltningen, och
som t. f. landshövding i Uppsala län m. m.
var S. tidtals avlägsnad från
regeringsären-dena. Under Gustav III:s sista år var han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
