Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
533
Schwabiska förbundet—Schwanthaler
534
ler den även bayersk och alemannisk folkrätt,
utdrag ur den romerska och kanoniska rätten
m. m. Spridd i en mängd handskrifter, fick
den användning särskilt i Sydtyskland och
översattes till franska, tjeckiska och latin. F.
L. A. v. Lassberg utgav »Der
Schwabenspie-gel» (1840), H. Gengler »Des Schwabenspiegels
Landrechtsbuch» (2:a uppl. 1875). K. G. Wn.
Schvväbiska förbundet, se Schwaben.
Schwäbiska Jura el. Rauhe A1 b, se
J u r a 2.
Schwäbiska kejsare, benämning på
härskarna av hohenstaufenska huset (1138—1254),
emedan de voro bördiga från Schwaben och
innehade detta hertigdöme.
Schwäbiska kretsen, en av de tio kretsarna
i det forna Tyska riket, omfattade av det
gamla Schwaben endast de delar, som lågo
n. och ö. om Rhen.
Schwäbiska stadsförbundet, se Schwaben 1.
Schwalbach [JväTba^], Bad, förr Lange
n-schwalbach, stad och kurort i
Hessen-Nassau, i Taunus, 318 m ö. h.; 2,796 inv.
(1925). Kolsyrerika järnkällor; glanstid som
brunnsort under 1600- och 1700-talet.
Schwalbe, Gustaf, tysk anatom,
antropolog (1844—1916), prof, i anatomi, sist i
Strassburg, utövade omfattande vetenskapligt
skrift-ställarskap, varav särskilt läroböcker och
skrifter om Pithecanthropus och
Neandertal-människan uppmärksammats: »Lehrbuch der
Neurologie» (1881), »Lehrbuch der Anatomie
der Sinnesorgane» (1886), »Studien über
Pithecanthropus erectus» (1899), »Der
Neander-thalschädel» (i Bonner Jahrbuch 1901), »Die
Vorgeschichte des Menschen» (1904). S.
redigerade Jahresbericht für die Fortschritte der
Anatomie und Entwicklungsgeschichte (sedan
1897) och Zeitschrift für Morphologie und
Anthropologie (sedan 1899). — Led. av sv.
Vet.-akad. (1906). Rbg.
Schwan, Hans N i c 1 a s, affärsman,
politiker (1764—1829). Blev tidigt den ledande
inom ett av Stockholms främsta köpmanshus
och anlitades i det offentliga livet, bl. a. som
led. av Stockholms
drätselkammare och
som dir. i Ostindiska
kompaniet 1809—13.
Vid riksdagarna 1809
•—23 var S. led. av
borgarståndet. 1809,
1812, 1815 och 1823
var han dess talman
och 1809 även led.
av hemliga utskottet.
1810—28 var han
bankofullmäktig. S.,
som under sina sista
år stod högt i gunst
hos Karl XIV Johan, blev 1828 statsråd, den
förste ofrälse på en sådan post. Led. av
Vet.-akad. (s. å.). B. E-r.
Schwan, Johan Gustaf, affärsman,
politiker (1802—69), son till II. N. S. Blev
efter faderns död ägare av ett av Stockholms
största, affärsföretag och utvecklade detta.
S. var under riksdagarna 1850—65
representant för Stockholm i borgarståndet. Han
anslöt sig till den moderatliberala fraktionen
och framträdde som en av frihandelns mest
entusiastiska förespråkare. Under sina sista
riksdagar var han
dock stadd i
utveckling åt höger och
närmade sig t. o. m.
protektionistiska tänkesätt. Vid de två sista
ståndsriksdagarna var
S. borgarståndets
talman och 1850—60 led.
av
bevillningsutskottet. 1860—69 var han
även
bankofullmäktig. S. intresserade
sig särskilt för rede-
riernas och de enskilda järnvägarnas
utveckling. B. E-r.
Schwan, Olof, orgelbyggare (d. 1812), elev
av Gren och Stråhle. Var omkr. 1800
Sveriges anseddaste orgelfabrikör och byggde flera
stora verk, däribland Storkyrkans i
Stockholm (1771—96). T. N.
Schwänenflügel, Herman Heinrich
Louis, dansk litteratur- och kulturhistoriker
(1844—1921). Tog 1874 magisterkonferens och
1891 fil. doktorsgrad och var 1897—1915
lärare i historia vid officersskolan. S. utgav bl. a.
»Henrik Wergeland» (1877), »Oldtidens
kultur-historie» (2 bd, 1879—83; ofullb.) och en serie
levnadsteckningar över danska skriftställare:
»Ingemanns liv og digtning» (1886), »P. A.
Heiberg» (1891), »Carl Bernhard» (1895), »J.
P. Mynster» (2 bd, 1900—01) och »H. C.
An-dersen» (1905). Han utgav vidare ett par
historiska läroböcker. E. Ebg.*
Schwank, ty., eg. lustigt infall, pojkstreck,
folklig (vardaglig) berättelse om dylikt,
antingen på vers (t. ex. av Hans Sachs) el. prosa,
även i dramatisk form, då närmast liktydigt
med ty. Posse.
Schwann, T h e o d o r, tysk biolog (1810—
82). Lärjunge och assistent hos J. Müller (se
d. o.), kallades S. 1839 till prof, i Louvain
och kort därefter till
Liége. Hans
forskar-verksamhet tillhör
helt tiden hos Müller.
S. studerade
hönsembryots andning,
upptäckte pepsinet och
framlade en
jäsnings-teori, som förebådar
Pasteurs men som ej
vann gehör. Främst
känd är han dock som
en av cellforskningens
banbrytare, därvid
fullföljande sin vän
Schleidens verk (se vidare Cell, sp. 770,
och Histologi, sp. 1057). Om
Schwann-ska celler se Myelin. E-k N-d.
Schwanstein [Jvä’nJtåIn], se II o h e
n-schwangau.
Schwanthaler [Jvä^täler], L u d w i g M
i-c h a e 1, tysk skulptör (1802—48). Studerade
först hos sin far, Franz S. (d. 1821), som
även var bildhuggare, sedan vid Münchens
konstakad. och i Rom. Från 1835 till sin död
var han prof, vid Münchens konstakad. Hans
verk göra en flyktig dekorativ verkan. S.
utgick från antiken och utförde i denna anda
den inre plastiska utstyrseln av Glyptoteket
i München. I kungl. slottet, där han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
