Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
537
Schwarz—Schwarzenberg
538
värv av Skrombergagruvorna 1905 och
Hyl-lingeverken 1911. G. H-r.
Schwarz [fvarts], B., se Krut, sp. 196.
Schwarz [Jvarts], H e r m a n n, tysk filosof
(1867—1921), prof, i Greifswald 1910. Sina
viktigaste arbeten ägnade S. etiken, där
han företräder en indeterministisk
ståndpunkt. Skr.: »Psychologie des Willens» (1900),
»Das sittliche Leben» (1901), »Glück und
Sitt-lichkeit» (1902), »Fichte und wir» (1917), »Das
Ungegebene» (1921), »Leib und Seele» (1922)
m. fl. G. O-a.
Schwarz [/varts], Karl Hermann
Amandus, tysk matematiker (1843—1921). Prof,
i Göttingen 1875 och i Berlin 1892, där
han efterträdde Weierstrass, som varit hans
vetenskaplige läromästare. Av stor betydelse
äro hans fördjupningar av de Riemannska
existensbevisen rörande Dirichlets princip.
Dessutom har han fört fram teorien för
konform avbildning samt nått intressanta
resultat rörande den hyper geometriska serien. T. B.
Schwa’rza [-tsa], flod i Thüringen, biflod
till Saale, rinner genom Schwarzadalen, en av
Thüringens vackraste trakter.
Schwa’rzburg [-tsbork], by och kurort i en
vacker trakt vid floden Schwarza, Thüringen;
1,366 inv. (1925; som kommun). Här ligger
furstarnas av S. stamslott (nyuppf. på
1700-talet), först omnämnt 1123.
Schwa’rzburg [-tsbork], till 1918 suveränt
tyskt furstehus i Thüringen, ett av Tysklands
äldsta, framträdde på 1100-talet som grevligt.
En medlem av släkten, Günther (se d. o.),
valdes 1349 till tysk konung men avstod maj
s. å. från kronan. Efter flera delningar (jfr
K. Herman, »Die Erbteilungen im Hause S.»,
1920) förenades husets alla besittningar av
greve Günther XL (d. 1552). Hans söner
Johan Günther och Albrekt blevo stamfäder för
linjerna Arnstadt, sedan
Schwarzburg-Sondershausen (utslocknad 1909), och
Schwarzburg-Rudolstadt (se dessa ord).
SchwaYzburg-Rudolstadtf-tsbork-röMål/tat],
fordom tyskt furstendöme, sedan 1920
ingående i Thüringen (se d. o.). I S. erhöllo
Albrekts (se Schwarzburg)
efterkommande 1711 furstevärdighet (säte i
riksfurstkollegiet 1754). S. erhöll 1816 av furst Fredrik
Günther (reg. 1807—67) en
ständerförfatt-ning, som 1848 omändrades i liberal anda, och
ingick 1866 i Nordtyska förbundet. Furst
Günther Viktor, reg. 1890—1918, sedan
1909 även i Schwarzburg-Sondershausen (se
d. o.), abdikerade i S. 22 nov. 1918 och 25
nov. s. å. i Schwarzburg-Sondershausen,
varefter båda länderna blevo fristater och
självständiga medl. av tyska republiken till 30
april 1920, då de uppgingo i Thüringen.
Schwa’rzburg-Sondershausen [-[tsbork-zån-dorshåu’zon],-] {+[tsbork-zån-
dorshåu’zon],+} fordom tyskt furstendöme, sedan
1920 ingående i Thüringen (se d. o.). — Johan
Günthers (se Schwarzburg)
efterkommande erhöllo 1697 furstevärdigheten (säte i
riksfurstkollegiet 1754). S. fick 1841 av furst
Günther Fredrik Karl (reg. 1835—80)
en författning, omarb. i liberal anda 1849 och
1857, samt anslöt sig 1866 till Nordtyska
förbundet. Då furst Karl Günther (reg. 1880
—1909) dog barnlös (1909), efterträddes han
av furst Günther Viktor i
Schwarzburg-Rudolstadt (se d. o.), varigenom
en personalunion uppstod mellan de båda
furstendömena. — Jfr F. Lammert,
»Verfas-sungsgeschichte von S.» (1920).
Schwa’rzenberg [-tsenbärk], tysk adelssläkt,
urspr. från Franken, känd sedan 1100-talet,
erhöll riksfurstlig värdighet 1670. Om greve
Adam von S. och furstarna C. Ph. zu S. och
F. L. J. zu S. se nedan.
Schwa’rzenberg [-tsenbärk], Adam, greve
von, tysk politiker och ämbetsman (1584—
1641). Ehuru själv katolik, trädde S. tidigt
i brandenburgsk tjänst och blev vid Georg
Vilhelms tronbestigning 1619 led. av
gehei-merådet. S. ägde i hög grad kurfurstens
förtroende, och Brandenburgs försiktiga och
kej-sarvänliga politik under trettioåriga krigets
tidigare skede var i stort sett hans verk. Vid
Fredrik Vilhelms tronbestigning 1640
upphörde omedelbart S:s politiska inflytande. —
Jfr R. Koser, »Geschichte der
brandenburgisch-preussischen Politik», I (1913). B. E-r.
Schwa’rzenberg [-tsenbärk], Carl Philipp,
furst z u S., österrikisk krigare och diplomat
(1771 ls/4—1820 15/io). Gjorde under
revolutions-och Napoleonskrigen en rask militär karriär
och blev för sina
insatser i slaget vid
Wagram 1809 general
av kavalleriet. 1813
blev S. fältmarskalk.
Han fick även
betydelsefulla diplomatiska uppdrag, var 1808
ambassadör i
Petersburg och ledde 1809 i
Paris
underhandlingarna om Napoleons
förmälning med
är-kehertiginnan Marie
Louise. Efter
Österri
kes brytning med Frankrike 1813 erhöll S.
befälet över den s. k. bömiska armén. 1814
blev han president i österrikiska
hovkrigsrådet. Som fältherre var S. i hög grad bunden
av 1700-talets strategi och hade föga
förståelse för den napoleonska krigskonsten. Litt.:
A. v. Prokesch Osten, »Denkwürdigkeiten aus
dem Leben des Feldmarschalls Fürsten Carl zu
S.» (1823; ny uppl. 1861); J. F. Novåk, »Des
Feldmarschalls Fürsten S. Briefe an seine
Frau 1799—1816» (1913). B. E-r.
Schwa’rzenberg [-tsenbärk], Felix L u
d-wigJohann, furst z u S., österrikisk
diplomat och ämbetsman (1800—52), brorson till C.
Ph. S. Var bl. a. minister i Turin 1838—44 och
Neapel 1844—48. Som
brigadgeneral deltog
S. 1848 i kvävandet
av upprorsrörelsen i
det då österrikiska
Lombardiet. Hans
absolutistiska och
reaktionära tänkesätt
hade vunnit anklang i
Wiens politiskt
tongivande kretsar, och
i nov. 1848 blev han
Metternichs
efterträdare som ledare av
Österrikes politik. Utan
att tillnärmelsevis nå upp till sin store
företrädares politiska begåvning lyckades dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
