Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539
Schwarzschild—Schweigaard, A. M.
540
Landskapsbild från Schwarzwald.
S. att med stöd av en strängt genomförd
militärdiktatur genomföra vissa reformer inom
förvaltning och finansväsen, vilka bidrogo till
att Österrike inom kort återvann sin ledande
ställning i Mellaneuropa. — Jfr H. Friedjung,
»österreich von 1848 bis 1860» (2 bd, 1908—
12). B. E-r.
Schwa’rzschild [-tsjilt], Karl, tysk
astronom (1873—1916). Var 1901—09 chef för
ob-servatoriet i Göttingen och efter 1909 chef för
observatoriet i Potsdam. S. är en av
1800-talets snillrikaste och mångsidigaste
astronomer. Hans mest betydande vetenskapliga
insatser äro förbättringen av Arrhenius’ teori
om ljustryckets betydelse för
kometsvansarnas bildning och uppställandet av riktlinjerna
om teorien för stjärnornas strålningsjämvikt
(1916), vilken har legat till grund för moderna
undersökningar över stjärnornas inre
byggnad. S. har ej blott lämnat mycket viktiga
bidrag till frågan om bestämning av det
»schematiska» stjärnsystemets konstanter utan
även angivit en lösning av stellarstatistikens
fundamentala integralekvation. Han var den
förste, som framställde en dynamisk
förklaring av Kapteyns stjärndriftsfenomen
(ellip-soidalhypotesen). I Göttingen utförde han
omfattande bestämningar av stjärnornas
ljusstyrkor på fotografisk väg medelst en av honom
själv uppfunnen rörlig kassettanordning.
Resultaten äro nedlagda i »Göttinger
Aktino-metrie», som innehåller de fotografiska
ljusstyrkorna för 3,689 stjärnor. S:s diskussion
av dessa uppgifter ledde till betydelsefulla
resultat ang. stjärnornas temperatur. K. Lmk.
Schwa’rzwald [-tsvalt], »svarta skogen»,
romarnas Abnoba och Silva marciana,
medeltidens Silva nigra, berg i s. v. Tyskland (Baden
och Württemberg), längs Rhendalen till
Murg-dalen i norr. S. begränsas i v. mot Rhendalen
av höga förkastningsbranter och lutar i ö.
sakta ned mot schwabiska bäckenet. Från n.
till s. mäter S. ung. 160 km, bredden utgör
50—60 km, arealen omkr. 8,000 kvkm. S:s
högsta toppar resa sig nära v. bergsranden
och äro i södra S. Belchen, 1,413 m ö. h., och
Feldberg, 1,493 m, samt i norra S.
Hornis-grinde, 1,164 m. S. avvattnas till Rhen, en
mindre del av östra S. till
Donau, som upprinner där
med Brigach och Brege.
Kin-zigdalen delar S. i två
land-skapligt skilda delar. Den s.
delen består av gnejs, granit
och porfyr, som täckas av
me-sozoiska lager. S. äger här
mjuka, rundade former;
dalarna gräva sig dock stundom ned
i vilda klyftor. Mot n. blir S.
lägre och bildar i mell. S. en
enformig högslätt. Norra S.
överlagras av brokig sandsten.
Dalgångarna äro här mest
längsdalar, som åtföljas av
breda, taffelformiga
bergsryggar. Bergens nuv. former ha
huvudsaki. framkallats genom
erosion och denudation.
Nederbörden i S. är riklig, i
synnerhet på västsidan, där den i s.
och n. är 2,000 mm årl., i mell.
S. omkr. 1,400 mm. En stor
del av nederbörden faller som snö. S. är rikt
på skog, mest barrträd, i de lägre delarna bok.
Trädgränsen ligger 1,200 m ö. h. I mot v.
mynnande dalar odlas vin. Huvudnäringar äro
jordbruk, boskapsskötsel och skogsbruk, sedan
gammalt även tillverkning av ur (Furtwangen,
Triberg samt Villingen), orglar m. m. Tre
järnvägslinjer övertvära S., den viktigaste
följer Kinzigdalen. S. besökes livligt av
turister för sin landskapliga skönhet och sina
klimatiska kurorter, S:t Blasien, Freudenstadt,
Triberg m. fl. Flerstädes finnas varma
källor; mest kända äro Baden-Baden och Wildbad.
Litt.: L. Neumann, »Der S.» (»Land und
Leute», XIII, 4:e uppl. 1925); E. Scheu, »Der
S.» (»Deutsche Landschaftstypen», I, 1913).
E. L-r.
Schwatka [JvåTke], Frederick,
nordamerikansk polar forskare (1849—92). Ledde
1878—80 den sista stora expeditionen för
följandet av Franklinexpeditionens spår (se
Franklin, sp. 947), varunder S., levande
på eskimå vis, gjorde en rekord färd med
slädar på 5,300 km. 1883 utforskade han
Yukon-flodens källområde. — Se W. II. Gilder,
»Schwatka’s search» (1882). C. S-g.
Schwèdenstein [-Jtäln], se Lützen, sp. 453.
Schwèdenstift [-Jtift], ty.,
»Sverigestiftel-sen», österrikiskt barnhem vid Perchtoldsdorf
nära Wien, grundat 1921 genom i Sverige
insamlade medel och sedan 1924 förvaltat av
provinsregeringen i Niederösterreich. (E. Spr.)
Schwedt [Jvét], stad i preuss. prov.
Branden-burg, vid Oder och Berlin-Stettiner-Kanal;
8,930 inv. (1925). Gustav II Adolf lät mars
1631 anlägga ett befäst läger vid S. och där
slå en bro över Oder. 27 mars s. å. bröt han
med större delen av armén upp från S. Ånyo
intogs S. i sept. 1636 av svenskarna under
Herman Wrangel.
Schweidnitz [fvåFd-], stad (stadskrets) i
preuss. prov. Niederschlesien, nära
granitberget Zobten (718 m ö. h.), knutpunkt vid
järnvägslinjen Neisse—Liegnitz; 30,626 inv. (1925).
Väverier, orgelfabriker m. m. Garnisonsstad.
— Under trettioåriga kriget intogs staden 24
maj 1642 av L. Torstenson.
Schweigaard [JvéFgär], Anton Martin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
