Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
541
Schweigaard, Chr. H.—Schweinfurth
542
norsk jurist och politiker (1808—70). Tog 1831
juridisk ämbetsexamen, studerade 1833—35
rättsvetenskap i utlandet, blev 1835 lektor i
detta fack och var
frän 1840 prof, i
lagkunskap, statsekonomi och statistik vid
Oslo univ. Från 1846
var S. även en av de
tre administratörerna
vid Norges banks
Oslo-kontor. 1836 blev han
en av redaktörerna för
tidningen Den
Consti-tutionelle. S:s
juridiska huvudarbeten
äro »Commentar over
den norske criminal-
lov» (2 bd, 1844—46) och »Den norske proces»
(3 bd, 1849—58), båda grundläggande och av
stor praktisk betydelse. Ett supplement till
S:s processverk bilda de fragmentariska
föreläsningarna »Om concurs og om skifte- og
arvebehandling» (utg. 1871). S. representerade
Oslo i alla storting 1842—69. Vid vänsterns
allt bittrare opposition mot regeringen ställde
han sig på dennas sida och blev dess
kraftigaste stöd i stortinget. Han var den centrala
kraften i dåtidens lagstiftningsverksamhet. I
ekonomiska frågor var han energisk
reformator, i grundlagsfrågor däremot konservativ och
i unionsspörsmål försiktig och återhållande,
ehuru han ställde sig på fullt nationell
ståndpunkt, då han fann Norges rätt trädd för
nära. En staty över S. (av J. O. Middelthun)
restes 1883 på den öppna platsen framför
universitetets aula i Oslo. — Litt.: L. M. B.
Au-bert, »S:s barndom og ungdom» (1883); E.
Hertzberg, »S. i hans offentlige virksomhed»
(s. å.). K. V.H.*
Schweigaard [JvéFgär], Christian
Horn ann, norsk politiker (1838—99), son till
A. M. S. Blev höiesterettsadvokat 1865,
inträdde 22 dec. 1880 i den konservativa
Sel-merska regeringen, blev som medlem av denna
1883 ställd inför riksrätt och 31 mars 1884
dömd till 8,000 kr. böter. S. och kolleger togo
därefter avsked. 3 april s. å. trädde han i
spetsen för den s. k. aprilministären. Efter
skarpa sammanstötningar med stortinget blev
han tvungen att begära avsked 31 maj,
beviljat av konungen först 26 juni (se Norge,
sp. 1204). S. återtog sin praktik som
höiesterettsadvokat, var 1889—91 och 1893—96 ordf,
i centralstyrelsen för Norges konservativa
föreningar, satt 1886—97 i stortinget, där han
1889—91 var president i odelstinget och
högerns parlamentariske ledare under partiets
nedgångsskede. 1895—98 var S. led. av tredje
unionskommittén. K. V. H.*
Schweiger-Lerchenfeld [Jvai^r-läT^onfält],
Amand von, österrikisk reseskildrare (1846
—1910). Var 1865—71 officer i österrikiska
armén, företog därefter vidsträckta resor och
skildrade dem i ett stort antal populära
arbeten, t. ex. »Unter dem Halbmond» (1876),
»Bosnien» (1878), »Der Orient» (1881;
»Orienten», 1883) och »Unterwegs. Schilderungen
und Naturansichten» (10 dir, 1891—95). Han
skrev även det illustrerade kulturhistoriska
arbetet »Das Frauenleben der Erde» (1880;
»Qvinnan bland skilda folk», 1881) m. m.
Schweigger [JväPgor], Georg, tysk
skulptör (1613—90). Utförde 1633 en bild i
späck-sten av Gustav II Adolf som död (liggande på
en paradbädd, klädd i kyller, handskar och
stövlar; i Hamburg), sannolikt modell till ett
cenotafium. Efter en studieresa till Italien
modellerade S. omkr. 1660 de stora figurerna
till Neptunbrunnen i Nürnberg (se d. o., bild 4;
en 1902 uppställd bronsavgjutning av den
ursprungliga anläggningen, som 1797 fördes till
Ryssland, i Peterhovs park vid Leningrad).
Dessutom skulpterade S. gravmonument,
porträttreliefer o. dyl. E. L-k.
Schweigger [JväPgør], Johann Salomo
Christoph, tysk naturforskare (1779—1857),
prof, vid gymnasiet i Bayreuth 1802, vid den
polytekniska anstalten i Nürnberg 1811 samt
prof, i fysik och kemi vid univ. i Erlangen
1817 och i Halle 1819. S. vann berömmelse
genom forskningar på elektricitetens område,
bl. a. konstruerade han den s. k.
multiplika-torn (se d. o. 2). G. S-ck.
Schweinfurt [/väFnfort], stad i
Unterfran-ken, Bayern, vid Main; 36,336 inv. (1925). S.
var 1282—1803 fri riksstad och har delvis
ålderdomligt utseende (vackert rådhus från
1500-talet). Färg-, maskin- och järnindustri,
bl. a. tillverkning av Schweinfurtgrönt. — 2
okt. 1631 intogs S. av Gustav II Adolf, i april
1647 av Wrangel efter en kort belägring.
Schweinfurtgrönt [JvaFnfort-], kem., se A
r-senikf öreningar, sp. 177, och
Kopparföreningar, sp. 1194.
Schweinfurth [JvaFnfort], Georg August,
tysk Afrikaresande (1836—1925).
Promoverades i Heidelberg 1862, företog 1863—66 en
resa till Egyptens Rödahavskust, än i dag så
gott som obeträdd av
forskare, samt till
Kassala- och
Galla-batområdet. 1868—71
gjorde S. en ny resa,
särskilt för att
studera floran i
Gasellflodområdet, överskred
som förste från n.
kommande europé
vat-tendelaren mellan
Nilen och
Kongobäcke-net, upptäckte Uelle,
vann säker kännedom
om akkadvärgarna och
besökte de kannibaliska, hittills okända
mon-buttu (se d. o.) och deras mäktige kung Munsa.
Återkommen till Sudan, förlorade han 1 dec.
1870 genom brand sina journaler, manuskript
och en del samlingar. Från Kairo, där han
bodde 13 år, ägnade han sig sedan åt det
botaniska och geologiska utforskandet av
Egyptens alla delar, särskilt av den ö. öknen.
1880—81 besökte han bl. a. ön Sokotra samt
delar av Sydarabien, 1889 Jemen och 1891—
94 Eritrea. 1914 bosatte han sig i Berlin.
S., den siste av de stora Afrikaresandena, var
lika framstående som upptäckare och forskare.
Även om botaniken var hans specialfack,
gjorde han betydande insatser inom geografi,
geologi, etnologi, arkeologi och
språkvetenskap. S. fick bl. a. professors titel. Resultat
av hans arbete föreligga i 436 böcker, skrifter
och kartor. Själv utgav han ett 100-tal, bl. a.
»Im Herzen von Afrika» (2 bd, 1874; ny ty.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
