Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
565
Schybergson, E. E.—Schiick
566
(1796—1874), som var expeditionssekr. och
1848—52 t. f. förste dir. för K. m:ts hovkapell
och spektakler.
Schybergson, Ernst Emil, finländsk
bankman och politiker (1856—1920), bror till
M. G. S. Blev jur. kand. 1880, tjänstgjorde
vid Finlands bank och som justitierådman i
Helsingfors och blev 1893 chef för Helsingfors
folkbank, sedermera Privatbanken i
Helsingfors. 1906 blev S. verkst. dir. i Finlands
hy-poteksförening och deltog med framsynthet i
grundandet och administrationen av flera
företag, bl. a. Brändö villastad nära Helsingfors.
S. framträdde som politiker med självständig
läggning vid de flesta lantdagarna 1885—
1918, först i borgarståndet, sedan i
enkammaren (vald av Svenska folkpartiet, ehuru
tidtals vilde). 1904—05 var han av
Bobri-kov deporterad till Novgorod. S. var en
talangfull skribent i politiska och ekonomiska
frågor. H. E. P.
Schybergson, Magnus Gottfrid,
finländsk historiker (1851—1925), bror till E. E.
S. Disputerade 1875, blev 1878 docent och var
1883—1924 e. o. prof, i allmän historia vid
Helsingfors univ. S:s
huvudarbeten hänföra
sig till Finlands
historia, bl. a.
»Finlands historia» (2 bd,
1887—89; ny uppl.
1902—03), »Finlands
politiska historia 1809
—1919» (1923),
»Historiens studium vid
Åbo universitet» (1891),
biogr. över J.
Teng-ström (1899), H. G.
Porthan (2 bd, 1908
—11) och C. G. Est-
lander (1916) samt talrika uppsatser i
Svenska Litteratursällskapets Förhandlingar och
Uppsatser, i urval i »Historiska studier»
(1904). Därjämte var han flitig
läroboksförfattare. S. hörde 1885 till grundarna av
Svenska litteratursällskapet i Finland och var
dess ordf. 1897—1922. Han var medutgivare
av Finsk Tidskrift 1887—1907. Mottog på sin
60-årsdag festskriften »Historiska uppsatser»
(1911). II. E. P.
Schiick, Johan Henrik Emil,
litteratur- och kulturhistoriker (f. 1855 2/h). Blev
1882 fil. dr och docent i litteraturhistoria
i Uppsala samt var 1890—98 prof, i estetik,
litteratur- och konsthistoria i Lund och 1898
—1920 vid Uppsala universitet, där han
1905—20 även var rector magnificus och 1917
blev teol. dr. Led. av Vet.-akad. (1908) och
av Sv. akad. (1913).
I sin vetenskapliga produktion har S.
behandlat vitt skilda områden; största
uppmärksamheten har han dock ägnat den äldre
svenska litteraturhistorien, för vilken hans
arbeten varit av grundläggande betydelse. Hans
första mer omfattande studier berörde
Englands renässanslitteratur. Hans nästa större
verk, »Svensk litteraturhistoria», I (1890),
omfattande medeltiden och reformationen,
ingick i nåeot sammanträngd form och
fortsattes intill frihetstidens början i den av S.
tills, m. K. Warburg utg. »Illustrerad svensk
litteraturhistoria» (3 bd, 1895—97; ny uppl.
1910—16; 3:e, helt omarb. uppl., alltigenom
förf, av S. ehuru fortfarande bärande även
Warburgs namn, utkom 1923 ff.). Det är S:s
förnämsta arbete. Kring dess olika upplagor
gruppera sig en stor mängd förarbeten och
specialavh., varav de
tidigare till största
delen publicerats i
Svenska litteratursällskapets skrifter. Bland
dessa märkas »Lars
Wivallius. Hans lif och
dikter» (i Skr. utg.
af Sv. Litt.-sällsk., 13:
1—2, 1893—95;
omarb. i »En
äfventy-rare», 1918) och från
hans senare
vetenskapliga period en
serie avh. i den äldsta
nordiska kulturhistorien, ss. »Studier i noi
disk litteratur- och religionshistoria» (2 bd,
1904), »Studier i Beowulfsagan» (1909; akad.
inbjudningsskrift) m. fl. — Av senare
perioder i svensk kulturhistoria har särskilt den
gustavianska tiden varit föremål för S:s
intresse. Bl. a. har han publicerat »Kellgrens
bref till Rosenstein» (i Samlaren, årg. 7, 1886
—87) och »J. H. Kellgrens bref till A. N.
Clewberg» (i Skr. utg. af Svenska Litt.-sällsk.
i Finland, årg. 7, 1894), »Svenska memoarer
och bref» (tills, m. O. Levertin, 10 bd, 1900—
06, av vilka S. själv utgivit d. 1, 3, 5, 7, 8
och 9), »A. F. Skjöldebrands memoarer» (5 bd,
1903—04) och »R. F. Hochschilds memoarer»
(3 bd, 1908—09). Hans mest
uppmärksammade arbete inom denna senare historiska
period är karaktärsstudien »Gustaf III» (1904),
vilken genom sina skarpa omdömen om
konungen väckte livlig uppmärksamhet och även
stark opposition. I »Sveriges
nationallitteratur 1500—1900», som efter O. Levertins plan
utgavs av S. och R. G:son Berg, har han
redigerat de delar, som omfatta
reformations-och renässanslitteraturen (bd 1—2, 1912) samt
1700-talets prosaförfattare (bd 6, 1907).
S. har även med iver och framgång arbetat
på att göra den allmänna litteraturhistorien
mera bekant i Sverige. För detta ändamål
började han 1898 utge en brett anlagd
»Världslitteraturens historia» (2 bd, 1898—1906), som
emellertid kom att omfatta endast antiken och
den israelitiska litteraturen. En senare,
fullständigt genomförd framställning med titeln
»Allmän litteraturhistoria», baserad på S:s
föreläsningar i Uppsala, utkom i 7 dir 1919—26.
Den litteraturhistoriska vetenskapens natur
har gjort, att S. kommit att beröra även dess
gränsvetenskaper. En del mindre avh. i äldre
svensk historia gruppera sig närmast kring
hans verk »Svenska folkets historia. I.
Forntiden och medeltiden» (1913—15). Även åt
den svenska bokhandelns historia har S. ägnat
ett livligt intresse, som resulterat bl. a. i det
stora verket »Den svenska förlagsbokhandelns
historia» (2 bd, 1923; utarb. på uppdrag av
firman P. A. Norstedt & söner till dess
100-årsjubileum) och en biogr. över Lars Salvius
(1929). De betydelsefullaste resultaten av S:s
italienska resor ha samlats i den stora monogr.
»Rom, en vandring genom seklerna» (2 bd,
1913—14; ny, revid. uppl. 1923).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
