Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
571
Schöffen—Schönberg, A.
572
rokokon, till en början särskilt i form av två
stolar med ryggstöd, uppställda på var sin
sida om en bred pall. G. Brg.
Sehöffen, ty., bisittare i domstol. Om
institutionens uppkomst i karolingiska riket och
utveckling i Frankrike se Éc h e v i n s. I
Tyskland bibehöll sig schöffeninrättningen in
i nyare tiden, men den förlorade småningom
i betydelse och försvann helt på 1700-talet.
Strävandena att insätta lekmannaelement i
domstolarna återupplivade
schöffeninstitutio-nen på vissa håll från 1848, och i Tyska
rikets domstolslag av 1877 föreskrevs, att
mindre brottmål skola handläggas i första
instans av en lagfaren Amtsrichter jämte två
Schöffen. Ä. H.
Schöffer (S c h e f f e r), Peter, tysk
boktryckare (f. mellan 1420 och 1430 i Gernsheim,
d. 1502 el. 1503), se Boktryckarkonst,
sp. 710 ff. (B. O-g.)
Schöldström, Birger Fredrik,
författare (1840—1910). Blev student 1861, verkade
som tidningsman, bl. a. som red. av
Söndags-Nisse (dec. 1869—nov. 1870) och medarbetare
i Nya Dagligt Allehanda (1873—83). Han
utgav 1883—1908 ett stort antal
personhistoriska böcker (»Bakom fäld ridå», 1888, »1
tittskåpet», 1891, »Mörkt och ljust», 1893,
»Zig-zag», 1895, »Svenskarne under Dannebrogen
1848—50», 1903, med tillägg 1905, »Vid
pulpeten n:r 14», 1908, m. fl.). Jfr K. Warburg
i Personhist. Tidskr. 1911.
Schön, Heinrich Theodor von,
preussisk ämbetsman och politisk skriftställare
(1773—1856). S. gjorde en snabb
ämbetsman-nakarriär och var 1809 under en kort tid
minister för handel och
näringar men blev s.
å. regeringspresident i
Gumbinnen. 1816—42
var han överpresident
i Westpreussen och
fick därefter titeln
borggreve av
Marien-burg. Till en början
var S. en av v. Steins
mest betrodda och
anlitade medarbetare
men ansåg sig sedan
motarbetad av denne.
S. var sin tids
främ
ste preussiske ämbetsman och nedlade ett
rastlöst reformarbete inom skilda delar av
West-preussens förvaltning och näringsliv. Själv
starkt påverkad av engelsk liberalism, sökte
han, ehuru förgäves, påverka regeringen i
liberal riktning. 1840 utgav han den av samtiden
mycket uppmärksammade skriften »Woher
und wohin?», vari han pläderade för
skapandet av en preussisk nationalrepresentation.
En saml. av hans efterlämnade papper, som
1875—83 utgavs under titeln »Aus den
Papie-ren des Ministers Th. von S.», utsattes för en
delvis oberättigad kritik av den historiska
sakkunskapen. Monogr. av M. Baumann
(1910). B. E-r.
Schön, W. E. v o n, se S c h o e n, W. E. v o n.
Schönalch-Cärolath, Emil, prins av, tysk
författare (1852—1908). Skrev efterromantisk,
först världssmärte-, sedan religiös lyrik och
vemodiga, plastiskt utformade noveller.
Schönbeck, Henrik Olof, präst, politi-
ker (1810—96). Blev fil. dr i Lund 1829,
docent i estetik 1831, tog prästexamen 1838 och
blev kyrkoherde i Häslunda 1840, i Kvistofta
1858 samt
kontraktsprost 1869. Han var
1862—66 och 1867
folkskolinspektör, satt
1856—58 i
prästeståndet och 1876—88 i
Första kammaren. S.
var en liberal
politiker med betydande
inflytande, en klok
taktiker och hade goda
förbindelser med
pressen, särskilt med
Dagens Nyheter. Hans
memoarer, utg. 1927
under titeln »Prelater», äro delvis
ovederhäftiga genom S:s hätska, okritiskt
skvalleraktiga och insinuanta skrivsätt (jfr recension av
E. Thermænius i Svensk Tidskr. 1928). Brev
till S. förvaras i Kungl. bibi. B. H-d.
Schönbein [-bäin], Christian
Friedrich, tysk kemist (1799—1868), från 1828
prof, vid univ. i Basel. S. upptog problem och
uttalade åsikter, som först sent nått full
uppskattning. Han upptäckte ozon (1839),
bom-ullskrut (1846) och järnets passivitet; han
studerade vätesuperoxidens katalytiska
sön-derdelning och gav i samband härmed en
detaljerad teori för oxidationsförloppet. — Biogr.
av G. W. A. Kahlbaum och E. Schaer (2 bd,
1899—1901). Utgivna äro S:s brevväxlingar
med Berzelius, Liebig och Faraday. S. A-s.*
Schönberg, svensk släkt, urspr. från
Västergötland, adlad 1683. över- och hov
jägmästaren Anders S. d. ä. (1689—1759)
utmärkte sig vid ryska infallet i Uppland 1719,
deltog i riksdagarna 1719—38 och är känd
som anordnare av Fredrik l:s jakter. Om
hans son A. S. d. y. se nedan. Ätten utdog på
manssidan 1811.
Schönberg, A n d e r s, d. y., historisk
författare och politiker (1737—1811); jfr släktart.
Deltog i flertalet riksdagar från 1760 och var
under slutet av frihetstiden ivrigt verksam
för hovpartiet. S. utgav politiska
ströskrif-ter och kritiska essäer (bl. a. »Bref af
Menalcas», 1759) samt dikter. Efter att ha
inträtt i Svea hovrätt och i kanslitjänst
men sett sin karriär försvårad av
sjuklighet fick han 1762 rikshistoriografs
värdighet och levde som privatlärd. Efter
statsvälv-ningen 1772 utarbetade han ett stort
författ-ningshistoriskt verk, »Historiska bref om det
svenska regeringssättet i äldre och nyare
tider», vari den nya regimens anknytning till
Vasatidens sunda författningsliv välvilligt
belystes i den Montesquieuska
maktfördelnings-lärans anda. Inför de begynnande
envåldstendenserna ansågs dock arbetet inopportunt, och
dess 1777 påbörjade utgivning avbröts 1778.
A. I. Arwidsson utgav 1849—51 i 3 bd då
kända delar därav, vilka numera äro högt
skattade; ett saknat parti om frihetstiden (omkr.
1/3) har nyligen till större delen anträffats i
Gävle gymnasiebibliotek (se härom uppsats av
P. Sundelin i Hist. Tidskr. 1929). S:s brev
till C. J. Adlerwald utgåvos 1920 av S. Kellin
(med biogr. över S. av O. Wieselgren). Led.
av Vet.-akad. (1767). T. S-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
