Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schönberg, Arnold - Schönberg, Gustav Friedrich von - Schönbrunn - Schöneberg - Schönemann, Anna Elisabeth - Schönerer, Georg - Schönfeld, Eduard - Schöngeist - Schöng-king - Schönherr, Carl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
573
Schönberg, A.—Schönherr, C. J.
574
Schönberg [-bärk], Arnold, tysk
tonsättare (f. 1874 Efter verksamhet som
privatlärare i musikteori i Wien, Berlin,
Amsterdam och sedan åter i Wien blev S. ledare av
mästarklass vid
högskolan i Berlin (1925).
Han började
komponera som wagnerian
men övergick till en
mera impressionistiskt
betonad stil. Det
främsta verket från denna
period är
»Gurre-Lie-der» för solo, kör och
orkester (begynt 1901,
avslutat 1911; uppf.
1913; Sthlm 1925).
Två symfoniska
dikter, »Verklärte Nacht»
(tr. 1905) och »Pelleas und Melisande» (tr.
1911), blevo i början föga beaktade. S. utgav
också sin sedan så berömda harmonilära (2:a
uppl. 1922). 1914 hade han sitt nya program
färdigt: uttryck till varje pris, upphävande
av varje formell begränsning, såväl tonal som
harmonisk och melodisk. Till denna andra
period höra förutom solosånger och
pianostycken musikdramat »Die glückliche Hand» (1913;
uppf. i Wien 1924), oratoriet »Die
Jakobslei-ter» (1915—17) och »Herzgewächse» för flera
soloinstrument. En tredje stilperiod började
omkr. 1920, då han alltmera återgick till den
formala skolan. S.s böjelse för doktriner,
spekulativt begrundade förhandsrecept för
musiken har ofta lett honom till försök i alla
möjliga konstarter, vilka visserligen av hans
lärjungar höjts till skyarna men vilka för den
stora publiken ha verkat som bisarra
konstalster utan någon inre estetisk grund. — Se
samlin; sverket »A. v. S.» (1912) samt biogr.
av E. Wellesz (1921) och P. Stefan (1924). En
festskrift till hans 50-ärsdag utkom 1924 med
inl. av S. själv och bidrag av 28 anhängare
(däribland Schreker och Schnabel). T. N.
Schönberg [-bärk], Gustav Friedrich
von, tysk nationalekonom (1839—1908). Blev
prof, i nationalekonomi 1869 i Basel, 1870 i
Freiburg och 1873 i Tübingen.
S. deltog i stiftandet av Verein
für Sozialpolitik och gjorde sig
i synnerhet bekant som
utgi-givare av »Handbuch der
poli-tischen Oekonomie» (2 bd, 1882;
4:e uppl., i 3 bd, 1896—98),
som tjänat till mönster för och
delvis tillgodogjorts i »Det
ekonomiska samhällslifvet,
handbok i nationalekonomi» (1 1894,
II 1902). Ett av hans arbeten
är övers, till sv. under titeln
»Arbetarefrågan» med tillägg
av C. O. Montan (1877); hans
socialetiska ståndpunkt är
närmare utvecklad i »Die
sittlich-religiöse Bedeutung der
sozia-len Frage» (1876; 2:a uppl.
s. å.). E. H. T.*
Schönbrunn [-bro’n], f. d.
kejserligt österrikiskt lustslott,
s. v. om Wien (omkr. 4 km från
Ringstrasse), nu museum. Den
nuv. slottsbyggnaden
påbörja
des 1696 under Leopold I av arkitekten Fischer
von Erlach. Maria Teresia lät 1744
återupptaga byggnadsarbetet, som kompletterades av
hennes son Josef II. I slottet förvaras dyrbara
konstsaml., ss. nederländska gobelänger, och i
slottsparken finnas smärre byggnader och
anläggningar, en botanisk och en zoologisk
trädgård (Mcnagerie) m. m. I parkens mitt har
man frun kullen Gloriette med sin pelarhall
vacker utsikt över Wien. F. d. ridskolan
inrymmer en rik samling historiska vagnar. —
Slottet har sitt namn efter en brunn,
Kaiser-brunnen (»Schöner Brunnen»), i slottsparken.
Schöneberg [-bärk], se B e r 1 i n, sp. 47.
Schöncmann, AnnaElisabeth, Goethes
»Lili» (1758—1817), var 1775 förlovad med
Goethe, gifte sig 1778 med baron von
Türck-heim. — Biogr. av F. Servaes (1916).
Schönerer, Georg, österrikisk politiker
(1842—1921). Gjorde ivrig propaganda för
Österrikes anslutning till Tyska riket, utfor
på det häftigaste mot slaverna inom
monarkien och bedrev även en bullrande
antisemitisk agitation. I två olika omgångar medlem
av riksrådets deputeradekammare, var S. länge
en av alltyska gruppens ledande män, anslöt
sig med iver till Bort-från-Romrörelsen och
övergick själv till protestantismen. V. S-g.*
Schönfeld [-fält], E d u a r d, tysk astronom
(1828—91). Var 1859—75 chef för
observato-riet i Mannheim och sedan 1875 chef för
ob-servatoriet i Bonn. S. utvidgade Argelanders
»Bonner Durchmusterung» ifrån 2° till 23° s.
deklination. S:s anpart i detta verk omfattar
uppmätning och skattning av ljusstyrkan för
133,659 stjärnor. K. Lmk.
Schöngeist [-gaist], ty., »skön-ande»,
svär-mare för vitterheten.
Schöng-king, dets. som Sheng-king, se
F e n g - t i e n.
Schönherr, Carl Johan, entomolog (1772—
1848).övertog faderns sidenfabrik, flyttade 1812
till Sparresäter i Skaraborgs län. Intresserad
insektsamlare, utarbetade S. »Synonymia
insec-torum» (1806—17) och »Genera et species
curcu-lionidum» (16 dir, 1833—-45), ett sällsynt
grundligt arbete. Led. av Vet.-akad. (1809). E-k N-d.
Vy av slottet Schönbrunn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
