Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sebastian (konung av Portugal) - Sebastiani, Horace François Bastien - Sebastiano del Piombo - Sebastopol - Sebelien, John (Johan Robet Francis) - Sebenico - Seborré - Sebra - Sebu el. Zebu, Puckeloxen - Sebulon - Sec. - Secale - Secchi, Angelo - Secco - Secession - Secessionister - Secher, Vilhelm Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
597
Sebastian i—Secher
598
dolde konungen») snart skulle återvända. Fyra
pretendenter på tronen utgåvo sig för S. (de
s. k. pseudosebastianerna); största rollen
spelade den fjärde, som vann många anhängare
men till slut avrättades. — Jfr Säo Mamede,
»Don Sébastien et Philippe II» (1884). A. S-n.
Sebastian! [ani’], Horace F r an e o i s
B as t i en, fransk militär (1772—1851), f. på
Korsika. Gick 1789 i fransk krigstjänst, slöt
sig nära till Bonaparte, stödde som
regementschef denne vid statskuppen 18
bru-maire (9 nov. 1799), utmärkte sig i slaget
vid Marengo, blev 1805 divisionsgeneral, stred
vid Ulm och Austerlitz och var 1806—07
ambassadör i Konstantinopel, där han
organiserade turkarnas motstånd mot engelska
flottan. S. deltog med utmärkelse i 1812 års krig
i Ryssland, slöt sig 1814 till Bourbonerna
men övergick 1815 till Napoleon. Han valdes
1819 till fransk deputerad, var efter
julirevolutionen utrikesminister 1830—32 samt
därefter fransk minister i Neapel 1834—35 och
i London 1835—40. E. A-t.*
Sebastiano del Piombo [ a’nå - piå’mbå], se
P i o m b o, S. del.
Sebastopol, äldre namnform för Sevastopol.
Sebelien [-li’n], John (Johan Robert
Francis), norsk kemist (f. 1858). Var 1885
—89 docent i lantbrukskemi vid Ultuna, från
1889 lärare och 1914—28 prof, i kemi vid den
norska lantbrukshögskolan i Äs. S. är en
framstående agrikulturkemist, som i hög grad
främjat utvecklingen av sitt ämne i Norge.
Utom många vetenskapliga undersökningar
har han bl. a. utgivit läroböcker. G. S -ck.
Sebenico [-i’kå], se S i b e n i k.
Seborré (av lat. sébum, talg, och grek, rhoé,
flytning), med., funktionell rubbning hos
hudens talgkörtlar, består i en alltför riklig
avsöndring av flytande oljigt fett. S. börjar
vanl. vid puberteten, då en livlig verksamhet
i hudkörtlarna är fysiologisk, och dess
uppträdande torde gynnas av ärftlig disposition
samt även av blodfattigdom,
matsmältnings-rubbningar o. dyl. S. predisponerar till
furun-kulos. Behandlingen inriktar sig på
avlägsnandet av fettet och uttorkande av huden
genom såp- el. sprittvättningar. Även
röntgenbehandling har försökts med framgång. E. L-g.
Sebra, zool., se H ä s t d j u r e n, sp. 324
samt bild 4 och 6 på plansch.
Sebu el. Z e b u, P u c k e 1 o x e, tam
nöt-kreatursras av primigenius-typ (se O x s 1 ä
k-tet), utmärkt av reslig kroppsbyggnad, lös,
särskilt på halsen veckrik hud, lång dröglapp,
nedhängande öron, stora, svängda horn och
puckel av växlande storlek. S. finnes i
Sydasien och brukas mycket som kör- och
riddjur. I köttvikt och mjölkavkastning är dock
s. den europeiska tamboskapen vida
underlägsen. I Indien är den ett heligt djur. T. P.
Sèbulon, stam i Israel, som ansågs
härstamma från patriarken Jakobs son S. S:s
område låg i n. Palestina, och sydgränsen gick
mellan Karmel och Tabor. Stammen
kämpade tappert i Deboras strid mot kanaanéerna
men omtalas föga i G. T., ehuru den så
tillvida hade ett centralt läge, som den stora
militär- och karavanvägen mellan
Eufratländer-na och Egypten gick genom S:s land. S. H-r.
Sec., mat., förk. för sekant (se d. o.).
Secäle, bot., se Råg.
Sebu.
Secchi [se’ki], A n g e 1 o, italiensk
astronom (1818—78). Han var jesuit och från 1849
verksam som prof, vid Collegio Romano i
Rom S. var en mångsidig astronom, som gjort
insatser av betydelse inom astrofysiken
genom uppställandet av det första
klassifika-tionssystemet för stjärnspektra. K. Lmk.
Secco [se’kå], it., eg. »torrt»; mus., kort
anslag. — Jfr Al secco.
Secessiön (lat. sece’ssio), utträde, utbrytning,
skilsmässa, i konsthistorien utbrytning av en
del konstnärer ur ett konstnärsförbund, en
opposition mot byråkratism inom konsten,
mot akademiväsendet, mot förlegade
undervis-ningsstadgar och utställningsreglementen. S
e-cessionis terna upprättade fria skolor
och grupputställningar med egen jury. En
dylik utbrytning förekom i Sverige 1886 (se
Konstnärsförbundet). I Paris
övergav en mängd konstnärer 1890 den allmänna
konstnärsföreningen Société des artistes
fran-gais och bildade Société nationale des
beaux-arts, som fr. o. m. 1891 anordnat egna
utställningar ung. samtidigt med den officiella
salongen (se d. o.). I München skilde sig
seces-sionisterna 1893 från Die
Künstlergenossen-schaft och började utställa i sluten grupp. S.
bildades därefter i Berlin, Wien, Dresden,
Karlsruhe, Düsseldorf m. fl. städer.
Wienseces-sionen daterar sig från 1897; första
utställningen hölls 1898. I Berlin hölls första
utställningen 1899. I Rom bildades en s. 1912.
I Tyskland gjordes 1904 ett försök att samla
de olika secessionistgrupperna i en gemensam
förening, Deutscher Künstlerbund. Senare ha
utbrytningar ägt rum ur flera av de tyska
fria konstnärsgrupperna; en dansk secessiön
klövs 1914. G-gN.*
Secessionfster, se Secessiön. — S.
kallades även de nordamerikanska sydstaternas
invånare efter deras utbrytning (secessiön)
1861 ur unionen.
Secher fsä’kør], Vilhelm Adolf, dansk
rättshistoriker, arkivman (1851—1918). Blev
1885 jur. dr, 1889 arkivsekr. i Rigsarkivet
och var 1892—97 provinsarkivarie för
Själland men sedan herredsfoged på Lolland. S.
var riksarkivarie 1903—15. Han utgav bl. a.
»Samling af kongens rettertings domme 1595
—1614» (2 bd, 1881—86), »Corpus constitutio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
