Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
615
Segelduk—Segelflygning
610
Sverige. Grundläggande var införandet av
mått och vikt, termometer och noggrann
bokföring, tillämpning av undersökningar om
gräddens syrning och kärning samt
åtgärder till förebyggande av fel hos mjölk och
smör. S. verkade med stor framgång genom
undervisning och rådgivning, först som
konsulent, sedan som lärare vid
lantbrukshög-skolan (1874 docent, 1892 prof.). S. utgav även
»Veiledning i smörtilbereduing for mindre
jordbrugere» (1865). II. J. Dft.
Segelduk, vävnad av hampa, lin, bomull el.
silke, som brukas företrädesvis till segel men
även till kojer och presenningar. S:s bredd
växlar mellan 35 och 95 cm.
Segelfartyg, fartyg, vars enda el.
huvudsakliga framdrivningsmedel utgöres av segel.
Redan mer än 3,000 år f. Kr. byggde
egypterna fartyg, framdrivna medelst segel och åror,
och egyptiska fartyg på 1600-talet f. Kr. hade
mast och ett helt råsegel jämte åror. De
romerska s. förde ett segel, som i motsats till
de grekiska fartygens fyrkantiga råsegel var
trekantigt, s. k. iatinsegel.
Roddaranordningen bibehölls. Seglens antal ökades småningom
till tre råsegel, och funnos flera master än en,
anbragtes huvudmasten i fartygets mitt.
I Medelhavet uppträdde under 1300-talet
galärerna (se G a 1 ä r), som under 1400- och
1500-talet undanträngdes av galeaserna (se
Galeas). Nu uppkommo även karrekerna,
som till en början hade två men senare tre
el. flera master. Samtidiga med dem voro
karavelerna (se K a r a v e 1). Under denna tid
försvann kombinationen av segel och åror,
som sista gången kom till användning 1588
på åtskilliga fartyg i Filip II :s stora armada.
I Norden torde s. först ha förekommit
under järnåldern. Dessa fartyg (se V i k
ingafa r t y g) voro sannolikt urspr. öppna
rodd-fartyg men försågos sedermera med däck och
segel. På 1200-talet uppträdde
hanseförbun-det i Östersjön med egna s., koggar, av samma
typ som karavelerna. Under Gustav Vasas tid
infördes de sistnämnda under benämningen
kraveller i svenska flottan.
Förbättringar för ökande av
seglingsför-mågan genomfördes efter hand. I slutet av
1500-talet erhöll bogsprötet på sin ytterända
en mindre mast, bovenblindmasten, varpå
fördes ett råsegel, och på 1700-talet började
stag-segel föras i första hand på bogspröt och
kly-varbom, varjämte mesanseglet ändrades från
spri- till gaffelsegel. Även riggen ökades i
höjd, och klyvarbommen förlängdes på större
s. med en jagarbom för ernående av ökad
segelarea. I samma syfte infördes ledsegel (se
d. o.). Åtskilliga av sålunda införda segel ha
senare borttagits.
Ytterligare förbättringar på s. vidtogos i
början av 1800-talet, närmast för mötande av
konkurrensen från ångfartygen. Detta blev
möjligt först och främst genom nya
vetenskapliga konstruktionsmetoder samt efter
övergången från trä- till järn- och stålfartyg
genom större dimensioner, varigenom
lastförmågan ökades, ävensom genom ytterligare
utökande av segelarean, varigenom farten
kunde uppdrivas. Omkr. 1850 uppkommo och
utvecklades s. k. klipperskepp (se d. o.). Dubbla
märs- och bramsegel samt maskindrivna
vinschar för lastning och lossning infördes.
Mindre och medelstora s. förses numera ofta
med hjälpmaskinen för framdrivningen,
lastnings- och lossningsändamål m. m. S. synes
ännu i många fall kunna uthärda
konkurrensen med de maskindrivna fartygen och
förekomma även såsom skolfartyg i åtskilliga
örlogs- och handelsmariner.
S. benämnas vanl. efter den rigg, som de
föra. I de nordeuropeiska farvattnen
förekomma följ, typer av s.:
1-mastade:
jakt, kutter, roslagsskuta, slup, tjalk;
2-mastade:
a) aktra masten stormast:
rår på båda masterna: brigg,
hermafrodit-brigg, skonertbrigg;
rår på fockmasten: märssegelskonert el.
bri-gantin, toppsegelskonert el. skonert;
utan rår: loggert, slätskonert el. slättoppad
skonert;
b) förliga masten stormast:
vanl. rår på stormasten: bomschuit, galeas,
koff;
utan rår, aktra masten blott gäckmast: smack,
storsjöbåt el. bankfiskebåt, yawl;
3-mastade:
rår på alla masterna: fullriggat el.
fregattack-lat skepp (fregattskepp) ;
rår på fock- och stormasterna: barkskepp el.
bark, skonertbark;
rår på fockmasten: skonertskepp,
toppsegelsko-nertskepp;
utan rår: loggert, slätskonertskepp el.
slättop-pat skonertskepp (»hundraelva») ;
4- och 5-mastade:
rår på aila masterna: 4-(5-)mastat, fullriggat
skepp;
rår nå alla masterna utom mesanmasten: 4-(5-)
mastat barkskepp;
rår på fockmasten: 4-(5-)mastat skonertskepp;
6- och 7-mastade (alltid utan rår) : 6-(7-)mastat
slätskonertskepp.
3—7-mastade fartyg kallas gemensamt
skepp.
Nuv. (1932) antalet och tontalet s. i
världs-handelsflottan framgår av följ, tabell,
upptagande s. om 100 bruttoton el. mera:
Antal Bruttoton
England .................... 379 109,532
Förenta staterna .... 595 726,470
Tyskland .................... 16 21,922
Sverige ..................... 80 24,731
Finland ..................... 91 69,855
Norge ........................ 7 3,003
Danmark ..................... 28 9,345
Övriga länder ............ 1,119 401,311
Summa 2,315 1,366,169
Världens största s. var den 1902 nybyggda,
numera upphuggna amerikanska 7-mastade
skonerten »Thomas W. Lawson» om 5,218
bruttoton. Medelstorleken av s. är 1932 omkr.
600 nettoton, och den största
medelhastigheten för moderna oceansegelfartyg torde vara
14—15 knop.
Jfr Fartyg, Mast, Segel, Segling,
Sjöfart och Skeppsbyggeri. — Litt.: E.
Hornborg, »Segelsjöfartens historia» (1923). Ax. L.
SegeliTygning, även kallad Glidflykt,
flygning med motorlösa flygplan, s. k. s e g e
1-flygplan. S. startas på så sätt, att några
man springa nedför den sluttning, på vars krön
flygplanet är uppställt, bogserande det mot
vinden med en i flygplanets undre främre del
fastsatt lina. Genom det därvid uppkomna
lufttrycket mot flygplanets bärplan (vingar)
bringas detta att stiga, varefter bogserlinan
automatiskt urkopplas. Det gäller därefter att
hålla flygplanet i normalläge, d. v. s. läge för
horisontal flykt. Nedgår farten, lägges höjd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
