Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Segring - Segringsugn - Segu - Segue - Seguidilla - Ségur, släkt - Segura - Sehested - Sehested, Hannibal - Sehlstedt, Elias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
627
Segringsugn—Sehlstedt
628
smpt (ss. svavelantimon, vismut), fås att
droppvis utsmälta, »segra», och därigenom
metallurgiskt utvinnas. — 2. (Metallogr.) Se
Göt. C. B.
Segringsugn, metall., ugn för segring (se d.
o. 1), särskilt för utdragande av silver ur
koppar genom blytillsats. Jir Darrugn och
D r i v u g n. C. B.
Segu, fr. Segou, fordom mäktig negerstat i
Sudan vid Niger, ingår numera i kolonien
Franska Sudan; huvudstad var Segou-Sikoro
(7,597 inv. 1926).
Segue [se’gcoe], it., mus., följer. —
Segu-e’n d o, it., mus., följande.
Seguidilla [sägiöflja], spansk fyrversig
folkvisa med omväxlande sju- och femstaviga
verser; de senare assonera; även boleroliknande
dans.
Ségur [-gy’r], gammal fransk adelssläkt,
urspr. från Limousin. Greve Louis
Philip p e de S. (1753—1830) deltog i
nordamerikanska frihetskriget, användes som fransk
diplomat, satt vid revolutionens utbrott i
nationalförsamlingen och var 1791—92 sändebud
i Berlin. Efter Ludvig XVI:s avrättning
drog han sig tillbaka men framträdde åter
under konsulatet och Napoleon, vilken gjorde
honom till greve och överceremonimästare.
Han blev 1814 pär, förlorade 1815 denna
värdighet, då han under »de hundra dagarna»
slutit sig till kejsaren, men blev åter pär
1819. Han var ivrig anhängare av
julirevolutionen 1830. Han skrev skönlitterära och
historiska arbeten, bl. a. memoarer (3 bd, 1824).
Hans son greve Philippe Paul de S.
(1780—1873) användes av Napoleon i militär
och diplomatisk tjänst, blev 1831
generallöjtnant och pär samt skrev historiska arbeten.
Hans memoarer utkommo i 3 bd 1894—95.
Markis Pierre de S. (1853—1916) är känd
som historisk författare. Av hans arbeten
märkes bl. a. en biogr. över marskalken av
Luxembourg (3 bd, 1900—03).
Segura [-go’-], flod i s. ö. Spanien, prov.
Murcias huvudflod, rinner i sitt nedre lopp
över den bördiga Orihuelaslätten, ett av
Spaniens rikaste spannmålsdistr., och utfaller i
Medelhavet. Flottled. Omkr. 240 km lång.
Sehested [sè’osteö], dansk adelssläkt, som på
1600-talet antog namnet S. efter en
hol-steinsk ätt S. Till den senare hörde Christian
S. (1666—1740), som 1698—1700 var danskt
sändebud i Stockholm, 1700—07 och 1708—21
översekr. i tyska kansliet, från 1708 dessutom
medlem av konseljen. Från 1721 var han
stiftamtman i Odense och användes flera ggr
i diplomatiska värv. — Till den danska
släkten hörde bl. a. marsken och riksrådet S t e e n
Maltesen S. (1553—1611), som deltog i
Kristian IV:s erövring av Kalmar 1611, och
dennes brorson Christen Thomesen S.
(1590—1657), som 1613 anställdes i danska
kansliet, 1625 blev riksråd, 1630 rikets och
1640 konungens kansler. Han övade icke ringa
inflytande på den inre styrelsen (se monogr.
av Thyra Sehested, 1894). Om den
sistnämndes kusin H. S. (d. 1666) se nedan. En
sonson till Chr. Th. S. var sjöofficeren
Christen Thomesen S. (1664—1736), som blev
amiral 1716 och utmärkte sig i stora
nordiska kriget. Från en bror till H. S. (d. 1666)
härstammade Niels Frederik
Bern
hard S. (1813—82), som från 1839 var
innehavare av fideikommisset Broholm på Fyn.
Han hade levande intresse för nordisk
arkeologi, uppförde ett museum på Broholm och
utgav ett par skrifter. Hans barn voro följ.:
Hannibal S. (1842—1924) blev jur. kand.
1869, övertog Broholm 1894, var 1886—1910
medlem av landstinget och 1900—01 chef för
en högerministär; K n u d S. (1850—1909) blev
jur. kand. 1874, kontorchef i inrikesdep. 1893
och departementschef där 1894. Han var 1896
—97 Danmarks förste jordbruksminister;
Thyra S. (1840—1923) utgav grundliga
arbeten om släkten S. Om ätten S. se
Danmarks Adels Aarbog 1911. P. E-t.
Sehested [sè’osteö], Hannibal, dansk
statsman (1609—66); se släktövers. Förlovades
efter långvariga utlandsresor 1636 med
Kristian IV :s dotter Christiane och äktade henne
1642. S. blev medlem
av riksrådet 1640 och
ståthållare i Norge
1642. Han var en rikt
begåvad
administratör, som förtjänstfullt
vinnläde sig om
Norge genom att
utveckla dess hjälpkällor och
framhålla dess
självständighet gentemot
Danmark. Härigenom
och genom sin
personliga maktlystnad
skaffade han sig många
fiender, särskilt i danska riksrådet, och 1651
miste han sin ställning i Norge och sin plats
i rådet, överbevisad om svek mot staten.
Han uppehöll sig några år utomlands,
uppträdde 1658—60 som svensk underhandlare,
kom 1660 åter i dansk tjänst och synes ha
deltagit i omvälvningen s. å. Fredrik III
gjorde S. till president i kammarkollegiet
m. m., och han var de följ, åren en av de
ledande männen i styrelsen, utan att han dock
nådde det anseende och den makt, som hans
sällsynta förmåga berättigade honom till. I
några efterlämnade anteckningar framställde
han en del anmärkningar om Danmarks inre
och yttre politik, som vittna om stort
förutseende. — Litt.: Thyra Sehested, »H. S.» (2
bd, 1886). P. E-t.
Sehlstedt, Elias, skald (1808 8/2—74 22/6).
Blev student 1829, ingick 1836 i tullverket,
vart 1842 tulluppsyningsman vid Mem och
var 1852—69 tullinspektor vid Sandhamn.
Han fick avsked med
pension 1869. — Från
1832 tryckte han
vers i tidningar
under sign, -d t och
utgav flera
diktsamlingar och kalendrar.
Hans »Samlade
sånger och visor»
utkommo 1861—76 i 5 bd
(med biogr. av A.
Ahn-felt). — S:s diktning
omfattar idyller,
var-dagsgenrer, naturmålningar, skämt- och till-
fällighetsstycken, uttryckande godmodig
belåtenhet och naturglädje. — Monogr. av C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
