Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sehlstedt, Elias - Seianus, Lucius Aelius - Seiches - Seide - Seidel, Heinrich - Seidl, Arthur - Seidl, Gabriel - Seidl, Johann Gabriel - Seidler, Ernst von - Seifen - Seifert, Jaroslav - Saiffert, Max - Seignettesalt el. Rochellesalt - Seigneur - Seignobos, Charles - Seiland - Seilenos - Seille - Seillière, Ernest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
629
Seianus—Seillière
630
Snoilsky (inl. till ett urval av S:s stycken
1892). R-n B.
Seiänus, L u c i u s A e 1 i u s (d. 31 e. Kr.).
Blev 14 e. Kr., ung. 30-årig, pretorianprefekt
i Tiberius’ tjänst. Lät sammandraga alla
gar-destrupperna till Rom och upprätta ett läger
för dem utanför staden på Viminalis. S., som
i högsta grad åtnjöt Tiberius’ förtroende, fick
stort inflytande på riksstyrelsen; hans
ställning blev sådan, att han kunde tänka på
äktenskap med Livia, änka efter kejsarens son
Drusus, och ev. upphöjelse till
kejsarvärdig-heten. Men Tiberius fattade plötsligt
misstankar och lät gripa honom i senaten samt
omedelbart avrätta honom. Hatet mot S. visade
sig då ohöljt, och anklagelser hopades över
den döde: att han anstiftat Drusus’
undanröjande genom gift m. m. E. St.
Seiches [säj], fr., meteor., de av stående
vågrörelser bestående regelbundna
vattenstånds-variationerna i sjöar och hav. De äro särskilt
framträdande i sjöar av långsträckt form.
Fenomenet studerades ingående först av Forel
beträffande Genèvesjön. Det har sedan
påvisats såsom allmän företeelse i sjöar och hav,
i Sverige genom F. Bergsten beträffande
Vättern och Torneträsk, av Zeilon beträffande
Gullmarsfjorden. Den enklaste seichen är den
uninodala, då vattenståndet är högst vid ena
ändan, samtidigt som det är lägst vid den
andra, medan en nod finnes i närheten av
sjöns mitt. Den binodala seichen har två
noder, medan vattenståndet är lägst vid båda
ändarna, samtidigt med att det är högst vid
mitten el. tvärtom. Noderna kunna också vara
flera och svängningen mera invecklad. Det
har framgått, att vinden och
lufttrycksvaria-tioner äro verksamma orsaker till s. A-l W-n.
SéFde, lapska, se S e i t e.
Seidel [zaPdel], Heinrich, tysk författare
(1842—1906), var ingenjör men ägnade sig
från 1880 åt författarskap. En
Jean-Paulätt-ling i miniatyrformat, blev han berömd genom
»Leberecht Hünchen» (1882; med senare
fortsättningar 1900) och skrev vidare »Reinhard
Flemmings Abenteuer» (3 dir, 1901—06) m. m.
— Monogr. 1912 av S:s son Heinrich
Wolfgang S. (f. 1876), präst, författare.
Seidl [zaldl], Arthur, tysk
musikskriftställare (1863—1928), fil. dr. Blev mest känd
som Wagner försvar are: »Wagneriana» (3 bd,
1901), »Neue Wagneriana» (3 bd, 1914).
Utgav även »Neuzeitliche Tondichter» (2 bd,
1926). T. N.
Seidl [zäidl], Gabriel, tysk arkitekt
(1848—1913), uppförde flera av Münchens
kända byggnader, ss. Künstlerhaus, ölpalatset
Franziskaner samt bayerska nationalmuseet.
Även hans bror Emanuel S. (1856—1919)
var verksam som arkitekt i München.
Seidl [zäidl], Johann Gabriel,
österrikisk författare (1804—75). Skrev »Gott
erhalte Franz den Kaiser» (1853), ballader och
romanser samt folkliga nederösterrikiska
dialektdikter. Sami, verk, i 6 bd, 1876—81.
Seidler [zäTdler], Ernst von, österrikisk
politiker (f. 1862). Var prof, i förvaltningsrätt
i Wien samt juni 1917—juli 1918 österrikisk
ministerpresident och efter revolutionen
bankchef. S. anses som skapare av den moderna
österrikiska vattenrättslagstiftningen.
Seifen [zäiTen], miner., se Gul d, sp. 1245.
SéFfert, Jaro sia v, tjeckoslovakisk skald,
bokförlagstjänsteman i Prag (f. 1901). I sina
första diktsamlingar, ss. »Mèsto v slzäch»
(Staden i tårar; 1922), kämpar S. för
kommunistiska samhälls- och konstideal. Numera är
S. en av ledarna för den s. k. poetistgruppen
av tjeckoslovakiska skalder, för vars maner
S:s diktsamling »Na vlnäch T. S. F.» (På
trådlös telegraf; 1924), som besjunger modern
teknik, det moderna livets rytm och
storstadens nöjen, är en typisk exponent. C. T-t.
Seiffert [zäiTart], M a x, tysk
musikskriftställare (f. 1868). Blev fil. dr 1891, titulärprof.
1907. Var red. av Sammelbände der
Inter-nationalen Musikgesellschaften 1904—14. Har
ägnat den tyska musiken under 1600-talet sin
huvuduppmärksamhet. Ett grundligt
självständigt arbete är »Geschichte der
Klaviermu-sik» (1899; går till 1750). Har utgivit en mängd
kritiska uppl. av verk från 1600-talet:
Swee-lincks samlade arbeten (12 bd); verk av
Scheidt, Tunder, S. Bach m. fl. T. N.
Seignettesalt [sänjä’t-] el. R o c h e 11 e s a 11,
kaliumnatriumtartrat (vinsyrans
natriumkaliumsalt), färglösa, i vatten lättlösliga
kristaller. På grund av sin förmåga att lösa
koppar-hydroxid begagnas det vid beredning av F e
h-lings lösning (se Fehlin g, H. v.). S.
upptäcktes av apotekaren P. Seignette (1660
—1719) i La Rochelle. I. B.
Seigneur [sänjo’r], fr. (av lat. se’nior, äldre),
S i e u r, »herre», kallades i Frankrike de
feodala maktinnehavarna i förhållande till
sina underhavande. — Grand s. [grä-],
förnäm och rik herre.
Seignobos [sänjåbå’s], Charles, fransk
historiker (f. 1854). Blev fil. dr i Paris 1882,
var »professeur libre» vid Sorbonne 1883—90
och har sedan varit prof, vid faculté des
lettres i Paris. S. är en av det nuv.
Frankrikes mest framstående historiker; till sin
politiska åskådning är han radikal republikan.
Han har utgivit de metodiska arbetena
»In-troduction aux études historiques» (1898; tills,
m. Ch. V. Langlois) och »La méthode
histo-rique appliquée aux Sciences sociales» (1901).
S:s stora översikt »Histoire politique de
TEu-rope contemporaine» från 1814 (1896—97; 7 :e
uppl., 2 bd, 1924—26; går fram till 1914) har
blivit mycket använd. Han har även bl. a.
medarbetat (1921—22) i E. Lavisses »Histoire
de France contemporaine». (B. H-d.)
Seiland [sä’jlan], ö i Finnmark fylke, Norge
(se karta vid d. o.), på Ishavskusten, utanför
Altenfjord; 559,28 kvkm, 862 inv. (1930). Har
två större, ständiga snöfält, Nordmannsjökel
(36 kvkm, 1,075 m ö. h.) och Seilandjökel
(omkr. 42 kvkm). Järnmalmsfyndigheter.
Sélleno’s, grek, myt., se S i 1 en er.
Seille [säj], biflod till Mosel (jfr d. o.),
in-mynnar vid Metz.
Seillière [säja’r], E r n e s t, baron, fransk
författare (f. 1866). S., starkt
Nietzschepåver-kad och initierad kännare av moderna tyska
tankeströmningar, har som moralfilosof
nedlagt sina egna idéer i »La philosophie de
l’im-périalisme» (4 bd, 1903—08) och »Mysticisme
et domination» (1913). En huvuddel av hans
utomordentligt rika alstring är ägnad en
kritisk skärskådan av den tyska och franska
romantikens allmänna idéer i äldre och nyare
uppenbarelseformer; nämnas må »Pour le cen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
