Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sekreta utskottet - Sekretbehållare - Sekreterare - Sekreterarfåglar el. Ormfalkar - Sekrete råd (Överste sekrete råd) - Sekretess - Sekretin - Sekretion - Sekretissime beredningen el. Sekretissimum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
Sekretbehållare—Sekretissime beredningen
640
Sekreterarfågel, Gypogeranus serpentarius.
Härur utvecklade s. efter hand egenmäktigt
beslutsmyndighet på en mängd
inrikespolitiska områden samt föreslagning och
licentie-ring (se d. o.) av riksråd jämte upptagandet
av enskilda mål av även för plena eg.
ovidkommande natur. Under den kritiska
perioden av frihetstiden, från 1760, uppväxte mot
s:s usurpationer en stark reaktion, som
kulminerade 1765—66 men blott gjorde
begränsade vinningar. Genom 1772 års R. F.
slopades det förhatliga namnet s. men icke saken,
och under namn av hemliga utskottet fick det
en om Karl XI:s tid påminnande betydelse
men blev samtidigt en härd för den
parlamentariska oppositionen. Detta namn nyttjades
i dagligt tal även om dess närmaste
motsvarighet enl. 1810 och 1866 års R. O. (se
Hemligt utskott). Om s. 1719—34 se monogr.
av E. Naumann (1911). Jfr om övrig litt.
m. m. R i k s d a g. T. S-g.
Sekretbehållare, bot., inre körtlar,
sekret-avsöndrande (se Sekret) håligheter av
mycket olika form i blad och stammar, ofta
synliga för blotta ögat som genomskinliga
punkter. De bildas antingen så, att det genom
klyvning av cellväggar uppstår en hålighet,
som utvidgas genom delning av kringliggande
celler, schizogena s., eller därigenom, att
cellgrupper upplösas, 1 y s i g e n a s. K. A.
Sekreterare (lat. secretärius, av secrétus,
hemlig), person, som ombesörjer en annans
brevväxling, uppsätter skrivelser för honom
m. m. (handsekr., privatsekr.); titel på
tjänsteman i offentlig el. enskild tjänst, med
uppdrag bl. a. att föra protokoll, uppsätta förslag
till formulering av fattade beslut och till
skrivelser. Se Akademi-, Expeditions-,
Kansli-, Lands-, Legations-,
Magistrats-, Protokolls-, Revisions- och
Statssekreterare samt Kabinett 2
och Universitetskansler. — S e k r
e-terarregemente, »skrivarvälde», det
in
flytande på riksstyrelsen, som vissa år under
1500- och 1600-talet utövades av s. i Kansliet
(se d. o. 1). — Sekretariat, omfattningen
av en s:s verksamhet och sammanfattande
namn på s. och hans underordnade. Ldht.
Sekreterarfåglar el. O r m f a 1 k a r,
Gypo-geränidae (Serpentari’idae), fam. av fågelordn.
rovfåglar, omfattande endast en art,
Gypogeranus (Serpentarius) serpentarius, s e k r
e-t er ar fågeln, ormfalken el. t r a
n-gamen, utmärkt av smärt kroppsbyggnad,
synnerligen långa tarser och lång stjärt.
Längden uppgår till omkr. 1,25 m. Den
förekommer i stäppartade trakter över större
delen av Afrika och livnär sig av grodor och
kräldjur, framför allt ormar. Namnet
härleder sig från en fjädertofs på huvudet, som
skulle erinra om en äldre tiders skrivare med
gåspennan bakom örat. T. P.
Sekrete råd (överste sekrete råd),
titel, som användes från 1540 under Gustav
Vasas och Erik XIV:s tid för bl. a. några av
de förnämsta riksråden.
Sekrete’ss, hemlighållande; hemlig
karaktär; tystnadsplikt.
SekretTn, se Magsjukdomar, sp. 1027.
Sekretion (av lat. secrétus, avskild),
avsöndring. 1. (Fysiol.) Verksamheten i en körtel (se
d. o.) el. bildandet av ett sekret, ss. tårar,
spott, magsaft, galla, urin, svett, mjölk.
Avskiljandet av ämnesomsättningens
slutprodukter i kroppen, kolsyra, vatten, urinämne
m. m., kallar man vanl. utsöndring (e x k r
e-tion). Mekanismen för s. är otillräckligt
känd. Sekretet är icke en enkel
filtrations-och diffusionsprodukt, uppkommen så, att
blodtrycket pressar vatten och vissa däri lösta
ämnen genom körtelcellerna ut i
körtelhål-rummen och utförsgången. Dels finner man
näml, i sekreten tillblandning av vissa i
körtelcellerna producerade ämnen, t. ex. mucin
och ptyalin i spotten, dels har man i
spott-körtelutförsgång vid direkt tryckmätning
stundom funnit högre värden än för det
samtidiga arteriella blodtrycket. En aktiv
medverkan från körtelcellernas sida måste därför
antagas. I överensstämmelse därmed åtföljes
körtelverksamheten av stegring i gasutbytet
och värmebildningen, stundom också av
mikroskopiskt påvisbara förändringar i organet. S.
står under inflytande av nerver, som dels gå
till kärlen, dels till själva körtelcellerna. Olika
faktorer kunna genom dessa nervbanor
påverka s. genom reflexer (ex. se Magsaft)
el. direkt (vissa gifter). Jfr Inre
sekretion. Ljd.
2. (Geol.) En sådan i en bergart
förekommande mineralmassa, som bildats genom
fullständig el. partiell utfyllning av en
förutvarande hålighet (t. ex. biåsrum el. spricka)
genom avsättning ur lösningar.
Mineralavsättningen (kvarts, kalkspat, zeoliter etc.) börjar
vid hålrummets väggar. I motsats till hos
konkretioner äro därför s:s inre delar de
senast bildade. Vid ofullständig utfyllning av
håligheterna hysa s. ofta kristalldruser (se
d. o.) i sitt inre. Ex. på s. erbjuda bl. a.
mandlar (se Mandel 3) i vulkaniska
bergarter. N. Zn.
SekretFssime beredningen el. Sekret
i’s-s i m u m (lat. secreti’ssimum, det hemligaste),
en 30 dec. 1740 tillsatt under avd. av sekreta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
