Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
641
Sekretissimum—Sekundchef
642
utskottet, bestående av 2 representanter för
adeln och 1 för vartdera präste- och
borgarståndet, vilka med biträde, om de så önskade,
av delegerade ur rådet ägde handlägga och
avgöra de såsom allra hemligast ansedda
ut-rikesärendena. Åtgärden föranleddes av att
sekreta utskottet, som vid riksdagen 1740—41
tillagt sig så gott som hela regeringsmakten,
för sin i anfallskrig mot Ryssland
utmynnande politik tarvade ett med yttersta
sekretess omgärdat organ i stil med den på
1720-talet inom regeringen fungerande sekreta
kommissionen (jfr d. o.). 1741 tillädes s. även
uppgiften att vidtaga åtgärder mot befarade
stämplingar och fick sålunda karaktären av
ett säkerhetsutskott. Inför befarad brytning
med Ryssland återupplivades s. av 1746—47
års riksdag (27 nov. 1746). T. S-g.
Sekretfssimum, se Sekretissime
beredningen.
Sekretorgan, bot., organ, som avsöndra
sekret. Se G 1 an de 1, H o n u n g s k ö r
t-1 a r, Ilydatod och Sekretbehållare.
Sekret proposition kallas den framställning,
som svenska regeringen en tid gjorde till
standerna i ämnen, som ansågos böra hållas
hemliga. Den gällde urspr. utrikes ärenden
och avgavs till sekreta utskottet (se d. o.).
Redan från slutet av Gustav 11 Adolfs
regering finnas sådana till sekreta utskottet
överlämnade »punkter». Först 1672 inrymdes
inrikes ärenden i propositionerna i större
utsträckning. Själva namnet s. liksom »sekret
utskott» upptogs under Karl XI :s regering.
Svaren uppsattes av sekreta utskottet, och
ständerna gåvo i riksdagsbesluten stundom
sitt godkännande åt dem. Detta bruk
övergick till frihetstiden, då »sekretessen» nådde
sin högsta blomstring. S. avgåvos icke blott
i utrikes ärenden utan även i frågor rörande
statsverket, försvarsväsendet och banken och
remitterades till sekreta utskottet och dess
underavd. (deputationer). Ehd.*
Sekretär (fr. secrétaire, av lat. secrétus,
avskild, hemlig), skrivbyrå med nedfällbar klaff
samt innanför denna mindre lådor för brev
o. dyl. Särskilt under 1700-talet tillverkades
s. av finare träslag med dyrbara inläggningar
(se M ö b 1 e r, bild 32 och 37, samt R o e n
t-g e n, A., bild sp. 958). E. L-k.
Sekt (av lat. se’cta, anhang, av se’qui, följa),
religiös samfundsbildning, som kommit till
stånd genom utbrytning ur annat
kyrkosamfund. — Sektèrisk, som tillhör någon s.
— S e k t er i’s m, sektväsen, partisinne. —
S e k t e r i’s t, anhängare av en s. G. A-n.
Sekt (av sp. vino scco, torrt vin), gammalt
namn på starkt, sött vin, särskilt på
muskat-vin från Spanien och Madeira. I Tyskland
betecknas därmed inhemsk champagne el. i
allm. musserande vitt vin.
Sektion (lat. se’ctio, av secäre, skära), (av-)
skärning, snitt; avdelning.
Sektion, mat., dets. som skärningen mellan
en buktig yta och ett plan. Om planet går
genom ytans normal, kallas sektionen
normalsektion.
Se’ktor. 1. (Mat.) Begagnas vanl. i
betydelsen cirkelsektor, d. v. s. den yta, som
begränsas av en cirkelbåge och de båda radier,
vilka dragas genom dennas ändpunktar. T. B.
2. (Astron.) Instrument för uppmätning av
cirklar, försett med endast en del av eh
graderad cirkel (sektor). Allteftersom s.
omfattar en fjärde-, femte-, sjätte- el. åttondel av
cirkelns omkrets, kallas instrumentet
kvad-rant, kvintant, sextant el. oktant. Sextanten
är den mest använda typen. K. Lmk.
Sekulär (-1 ä r), hundraårs-; som sker en
gång under, hänför sig till el. omfattar ett
sekel; även beståndande (t. ex. sekularverk).
Sekularisatiön el. Sekularisering (av
lat. säè’culum, världen) kallas kyrkliga
besittningars el. rättigheters överflyttning till
världsliga innehavare. Termen har särskilt
brukats i Tyskland. Den första stora s. där
framkallades av reformationen; den andra,
föranledd av franska revolutionskrigen,
omfattade alla återstående andliga
furstendö-men, som mediatiserades. — Jfr Andliga
förbehållet, Kyrkoegendom och
Restitutionsediktet. — Verb:
Sekularisera. S. B.*
Sekulari’ster (eng. secularists), anhängare
av G. J. llolyoakes (se d. o.) antireligiösa sekt
secularism, vilken som sitt syfte angav
»främjande med timliga medel av mänsklighetens
timliga väl». Dess konsekvent utilitaristiska
etik fick sedermera eftersägare i utilisterna.
En från 1870-talet tongivande sekularist var
Ch. Bradlaugh (se d. o.). Den äldre typens
mera vetenskapligt bildade s. drogo sig
småningom tillbaka från rörelsen och föredrogo
att kalla sig agnostiker. — Litt.: G. J.
Ilolyoake, »Origin and nature of secularism»
(1897). „ V.S-g.
Sekulara kallas i astronomien förändringar,
som antingen ha så långa perioder, att man
ej kan skilja dem från en åt samma håll
gående fortskridande förändring, el. också
verkligen äro av icke periodisk natur och
ökas el. avtaga mer el. mindre proportionellt
med tiden. K. Lmk.
Seku’nd (av lat. secu’ndus, den andre). 1.
(Astron.) Vinkelmått, sextiondelen av en
båg-el. tidsminut. S. betyder urspr. indelningen
av andra ordningen av en grad (pars minuta
secunda). Jfr Grad och Matematiska
tecken. K. Lmk.
2. (Mus.) Andra tonsteget i diatoniska
skalan; s. är antingen stor (c—d), liten (c—dess)
el. överstigande (c—diss). Se Intervall.
Seku’nda (lat. secu’nda), den andra i
ordningen.
1. (Skolv.) I Tyskland näst högsta klassen
i ett läroverk; eleverna där kallas sekundaner.
2. (Iland.) a) Om varas kvalitet, antingen
en viss fastställd kvalitet under »prima» el.,
särskilt i det allmänna språket, en lägre el.
t. o. m. dålig kvalitet (»sekunda vara»). —
b) Om växel, det andra av en i flera lika
lydande exemplar utg. växel.
Sekundackord, mus-, tredje ömvändningen
av ett septima-ackord (se d. o. och O
m-vändning).
Sekundchef, andre chef, underchef; den, som
innehar överstebeställningen vid de reg:ten,
f. n. Svea livgarde, Livreg:tet till häst, Göta
livgarde, Livreg:tets husarer och Livreg:tets
grenadjärer, över vilka konungen själv
antagit chefskapet. Anordningen med en s.
infördes av Gustav III 1774. M. B-dt.
XVII. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
