Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selander, Nils Edvard - Selander, Nils Haquin - Selander, Sten - Selangor - Selaön - Selborne, Roundell Palmer - Selborne, William Waldegrave Palmer - Selbruten (Sadelbruten) - Selbu - Selbusjön - Selden, John - Seldener, Herman - Seldjuker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
645
Selander, N. H.—Seldjuker
646
reg:te och blev 1907 kamrer vid Dramatiska
teatern. Bröderna utgåvo det kulturhistoriskt
värdefulla memoarverket »Två gamla
stockholmares anteckningar» (1920). R. T-dt.*
Selander, Nils H a q u i n, astronom och
geodet (1804—70). Blev docent i teoretisk
astronomi i Uppsala 1828 samt Vet.-akad :s
astronom 1837 och var 1850—69 därjämte
prof, vid Topografiska kåren. S. deltog 1845
—51 i den av F. G. W. Struve ledda stora
ryska gradmätningen, omfattande en
meridianbåge av 25° 20’. Han var intensivt
verksam som politiker och kommunalman. — Led.
av Vet.-akad. (1839). K. Lmk.
Selander, Sten, författare (f. 1891 V?), son
till N. E. S. Blev fil. kand. 1917 i Uppsala
och har verkat som litteraturkritiker i
Stockholms Dagblad 1926—28 och från 1929 i
Dagens Nyheter. Han
debuterade som lyriker
med »Vers och visor»
(1916) och har senare
utgivit
diktsamlingarna »Gryning» (1917),
»Tystnadens torn»
(1918), »Vägen hem»
(1920), »Vår Herres
hage» (1923),
»Staden» (1926) och »En
dag» (1931). S:s
diktning tolkar i
synnerhet den moderna
stadsbons orofulla, kritiska
livskänsla; den har en prägel av manligt
allvar, som söker självbesinning och den
enskildes plats och plikter i en mångstämmig
och ständigt skiftande verklighet. Kärlek till
hemmet, som den enskilde byggt, en försynt
känsla av mänskligt broderskap och längtan
tillbaka till livets morgonstämning i
ungdomen bilda de företrädesvis lyriska elementen
i hans poesi. Mest originell som
verskonstnär är han i den konverserande dikten, som
han utövar under växling av sarkasm, värme
och träffsäker verklighetsskildring. Han har
även utgivit essäsamlingen »Européer,
amerikaner och annat» (1930), antologierna »Den
unga lyriken» (1924) och »Levande svensk dikt
från fem sekel» (2 bd, 1928) samt översatt
Omar Khayyåms »Rubä’ijät» (1919). J. L-t.
Selangor [eng. uttal .seleqgå’], en av de
under britt, protektorat stående Federerade
malajstaterna, på v. Malackahalvön; 8,275
kvkm, 401,009 inv. (1921). Huvudstad: Kuala
Lumpur (se d. o.).
Selaön, Mälarens största ö, inom Selebo (se
d. o., med karta) härad, Södermanlands län;
91,32 kvkm, med omgivande småöar 102,16
kvkm och 2,517 inv. (1921). Är delad på
Yt-terselö och överselö socknar (se dessa ord).
Selborne [se’lbån], Roundell Palmer,
l:e earl av, engelsk jurist och politiker (1812
—95). Blev 1837 advokat i London, var 1847
—52 och 1853—57 led. av underhuset (peelit),
övergick till liberalerna, tillhörde 1861—66
Palmerstons ministär, adlades 1861 och var
1862—72 ånyo led. av underhuset. 1872 blev
han pär (baron S.) och var 1872—74
lordkansler i Gladstones första ministär. Inför
skiljedomstolen i Alabamafrågan förde han
Englands sak och genomförde 1873 som
lordkansler genom Judicature act en djupt
ingri
pande rättegångsreform. S. var lordkansler
även i Gladstones andra ministär 1880—85,
erhöll 1882 earlvärdighet, ogillade Gladstones
irländska home-rule-politik och slöt sig därför
1885 till den liberalunionistiska gruppen. Han
utgav ett par grundlärda stridsskrifter till
den engelska statskyrkans försvar, drev på
ålderdomen hymnologiska studier och
nedskrev sina memoarer, »Memorials» (4 bd,
postumt utg. 1896—98). V. S-g.
Selborne [se’lbån], William W a 1 d
e-g r a v e P a 1 m e r, 2 :e earl av, engelsk
politiker (f. 1859). Blev 1885 led. av underhuset
(från 1886 liberalunionist), var 1895—1900
understatssekr. för kolonierna i sin svärfar
lord Salisburys 3:e ministär, blev 1900
marinminister samt var 1905—10 generalguvernör
över Sydafrika, där han med administrativ
skickliohet främjade genomförandet av
parlamentarisk självstyrelse i de nyerövrade
kolonierna Transvaal och Orange river colony. S.
var juni 1915—dec. 1916 jordbruksminister i
Asquiths koalitionsministär. V.S-g.
Selbruten (S a d e 1 b r u t e n) kallas en häst,
som skadats genom olämplig sele el. sadel,
felaktig auspänning el. överansträngning
genom för tunga lass, tunga ryttare el.
packning. Skadorna kunna visa sig antingen som
ytliga sår el. som små kvisslor el. bölder,
vilka brista och bilda sår. I svårare fall
uppstår brand. E. T. N.
Selbu, herred i Sör-Tröndelag fylke, Norge,
s. ö. om Trondheim, kring ö. delen av
Selbu-sjön (se d. o.); 1,254,20 kvkm, 4,340 inv. (1930).
Fjällområde med odlade bygder kring Neas
(se Ni del ven) nedre lopp. Om S.
kopparverk se M e r å k e r. (A-l A-l.)
Selbusjön, största insjön i Sör-Tröndelag
fylke, Norge; 59 kvkm, 160 m ö. h., största
djup 136 m. Genomflytes av Nidelven (se
d. o.). Jfr Selbu. (A-l A-l.)
Selden [se’ldon], John, engelsk rättslärd
(1584—1654). Blev vid unga år advokat och
1623 led. av underhuset. 1626 tog han
framstående del i oppositionen mot Buckingham
och 1628 i genomdrivandet av Petition of
right (se d. o.). Han blev 1640 led. av »långa
parlamentet», till vars moderata grupp han
hörde. Sin betydelse vann S. genom sina
arbeten i engelsk rätt. Han utgav 1614 »Titles
of honour» och 1618 »History of tithes», vars
redogörelse för tiondeinstitutionens
utveckling utsatte honom för prästerlig förföljelse.
Mest bekant är »Mare clausum» (1635), ett
folkrättsligt försök att mot Grotius’ »Mare
liberum» bevisa Englands äganderätt till
haven kring dess kuster. Populär blev hans först
1689 utgivna samling bordssamtal (»Table
talks»; ny, kritisk uppl. 1927). (V.S-g.)
Se’ldener, Herman, tidningsman (1874—
1932). Vann som medarbetare i Vårt Land,
Nya Dagligt Allehanda och Stockholms
Dagblad 1905—30 uppmärksamhet och popularitet
genom sina (med Bon S o i r signerade)
burleska politiska kåserier.
Seldju’ker, turkiskt folk, som på 1000-talet
uppträder i stäppländerna ö. om Kaspiska
havet. De styrdes under ett par årh. av en från
Bochara stammande dynasti, som dock snart
splittrades i olika grenar. Sedan de under
1000-talet antagit islam, började de göra sig
till herrar i det då i upplösning stadda kalifat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
