Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seldjuker - Sele - Selebo - Selektion - Selektiv - Selen - Selencell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
647
Sele—Selencell
648
väldet. Deras mest bemärkta härskare voro
Arslan och Togril-beg, vilka störtade
ghazna-viderna och erövrade Turan och Iran, Alp
Arslan (se d. o.) samt dennes son den lärde
Melik-schah (reg. 1072—92), som utsträckte
sitt välde från Medelhavet och Röda havet
genom inre Asien ända till Kaschgar. Följ,
årh. upplöstes detta rike i en mängd
småstater. Endast en gren, som sedan 1073 hade
haft sitt residens i Konia (jfr d. o.), förmådde
hålla sig uppe till mitten av 1200-talet, då
den småningom dukade under för
mongolerna. G. Rqt.
Sele, de remtyg med tillbehör, som äro
avsedda för hästens användning som dragare.
Beroende på utgångsläget för »draget»
(dragningen) skiljer man på bröstsele, som
nyttjas vid lättare körning, 1 o k s e 1 e, som
nyttjas vid tyngre körning, och
kollersele, som numera är den oftast
förekommande. Efter s:s användning skiljes mellan
enbets-, par-, spann-, arbetssele
o. s. v. S:s viktigaste beståndsdelar äro följ.:
bröstan på bröstselen (dragkraften utgår
från bröstets yta); 1 o k a n på lokselen
(dragkraften utgår från främre hälften av
bogbladets yttre yta); lokan bör under sin yttre
del, lokträet, ha en väl stoppad lokputa;
lokans nedre ändar sammanhållas av
lokremmen; ko lire t på kollerselen (motsvarar
lokan på lokselen). Kollret skall vara noga
avpassat efter hästens storlek. Ofta nyttjas
s. k. halvkoller, som från helkollret skiljer
sig därigenom, att dess båda sidodelar vid
nedre ändan ej äro fast förenade utan med
en rem kunna spännas hårdare el. lösare på
samma sätt som lokan. Till arbetshästar
nyttjas mest s. k. patentkoller, som lätt
kunna förlängas el. förkortas samt göras smalare
el. bredare. Däckeln är den del av s., som
vilar på hästens rygg. Gjorda r na utgöras
av ränngjord och bukgjord. H i
n-dertyget löper runt dragarens
bakdel. S vansrem men bidrar
att hålla däckeln i dess rätta
läge. Till s. höra även draglinor
och betsel (se d. o.). B. C-m.*
Selebo, härad i Södermanlands
län, omfattar länets
nordostligaste halvöar och öar i Mälaren,
däribland den betydande Selaön
(se d. o.); 375,02 kvkm (utom
Mälaren), 6,826 inv. (1932). Socknar:
Taxinge, Kärnbo, Ytterenhörna,
överenhörna, Toresund, Ytterselö,
överselö och Aspö. Slättlandskap,
uppdelat av bergshöjder,
Mälarvikar och sund (se kartan) utmed
gnejsberggrundens sprick- och
förkastningslinjer samt
genomdraget av bl. a. Enköpingsåsen.
Många herresäten. 11,475 har
åker, 19,369 har skogsmark.
Jordbruk och tegeltillverkning.
Delvis genom S. gar den stora
1931 öppnade färj- och
landsvägs-leden Strängnäs—Enköping, där
fordom eriksgatan gick fram. Om
övriga landsvägar och järnvägar
se karta vid Södermanland.
Tillhör Gripsbolms fögderi och
Livgedingets domsaga.
Selektion (lat. sele’ctio), urval. — S e 1 e
k-tionsteorien, läran om det naturliga
urvalet, se Descendenslära.
Selektiv, fys., utväljande. — Selektiv
strålning, se Strålning.
Selen (av grek, seléne, måne), ett av J. J.
Berzelius 1817 upptäckt, icke-metalliskt
grundämne, som i förening med metaller
förekommer spårvis i flera svavelmalmer, t. ex.
sva-velkis, anrikad i resterna vid dessa minerals
bearbetning. S:s kem. tecken är Se, atomvikt
79,2, atomnummer 34. Det liknar fysikaliskt
och kemiskt svavel och förekommer liksom
detta i flera modifikationer, av vilka den
viktigaste är grått el. metalliskt s., som bildas vid
upphettning av de övriga formerna (spec. v.
4,80, smpt 220,2° C, kpt 688°; se
Selencell och Selenfotometer). S. bildar
negativa ioner, vari det är 2-, 4- och 6-värt.
Viktigare föreningar äro selenväte, II2Se, en
färglös, giftig gas med lukt av svavelväte
(kpt —41°), vars salter, t. ex. mineralet
berzelianit, Cu2Se, kallas selenider; vidare
selendioxid, SeO2, vita kristallnålar, som
bildas vid s:s förbränning och med vatten ger
syran II2SeO3, selensyrlighet, vars salter
kallas selenit. Mot den hypotetiska trioxiden,
SeO3, svarar syran H2SeO4, selensyra med
sal-terna selenat. G. S-ck.
Selencell, instrument för påvisande el.
mätning av ljus, baserat på det elektriska
motståndets förändring hos selen. I dess grå
metalliska form, erhållen genom upphettning av
amorft selen till 210° C under ett dygn, är
ämnet ljuskänsligt i så måtto, att motståndet
hos ett tunt skikt vid belysning sjunker till
0,1—0,001 av värdet i mörker och efter
belysningens upphörande återgår till det
ursprungliga värdet. För att erhålla ett lämpligt skikt
anbringar man ämnet vanl. mellan parallellt
löpande metalltrådar antingen runt en
pors
SELEBO H2
Skala 1:500000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
