Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sembat, Marcel - Sembrich, Marcella - Semecarpus anacardium - Semele - Semem - Semen - Semendria - Semenov-Tian-Sjanskij, Petr Petrovitj - Semeroe - Semester - Semgallen, Zemgale - Semgals - Semgummi - Semi- - Semibyzantios - Semifinal - Semikolon - Seminarist - Seminarium - Seminghundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
657
Sembrich—Seminghundra
658
satt 1893—1919 i deputeradekammaren. Urspr.
radikal, blev S. tidigt socialdemokrat. Han
väckte 1913 stort uppseende genom sin skrift
»Faites un roi, si non faites la paix», där lian
energiskt förordade en fredlig uppgörelse med
Tyskland. Han var aug. 1914—dec. 1916
minister för allmänna arbeten. V. S-g.*
Sembrich [zä’m-], Marcella, österrikisk
sångerska (f. 1858). Var 1878—80 anställd i
Dresden och gav sedan gästroller på Europas
och Amerikas främsta scener, firad som en av
de yppersta koloratursopranerna. T. N.
Semeca’rpus anaca’rdium, ett i Ostindien
växande, vackert träd av fam. Anacardiaceae.
Den äggrunda, tillplattade frukten kallas
elefantlus och innehåller i sin vägg ett
skarpt, oljeliknande ämne, kardol. Genom
pressning utvinnes ur det tjocka fruktskaftet
och de omogna frukterna en vätska, vilken
nyttjas som outplånligt märkbläck (för
linne-och sidenvävnader) och utgör råmaterialet till
den för lackering av järn- och stenföremål
använda svarta »silhetfernissan». G. M-e.
Se’mele (grek. Seme’le), grek, myt., dotter
till Kadmos och mor till Dionysos (se d. o.),
förmodligen urspr. en jordgudinna. S. upptogs
bland gudarna under namnet Thyone.
Semèm, av A. Noreen införd term för ett
visst tankeinnehåll (»betydelse»), uttryckt i
språklig form. Triangel och tresidig, r ä
t-linig figur äro samma s.; väsen (=
buller) och väsen (= varelse) äro olika s. men
samma morfem (se d. o.). Ad. N-n.*
Sèmen (plur. sämina), lat., bot., frö (se d. o.);
anat., säd (se d. o.).
Seme’ndria, se S m e d e r e v o.
Semenov-Tian-Sja’nskij [simjå’nof-], P e t r
Petrovitj, rysk geograf och statistiker
(1827—1914). S. reste 1856—58 i Tien-shan,
Dsungariet och Centralasien, 1888 i Turkestan
och anordnade som vice ordf, i ryska geogr.
sällsk. sedan 1873 flera expeditioner till
Centralasien. Han utgav ett geografiskt-statistiskt
lexikon över Ryssland (5 bd, 1863—65). S.
blev 1864 chef för centrala statistiska
kommittén i inrikesdep. och anordnade 1897 den
första ryska folkräkningen.
Seme’roe [-ru], Javas högsta berg, 3,676
m ö. h.
Seme’ster (av lat. seme’stris, av sex, sex, och
me’nsis, månad), den tid de i offentlig el.
enskild tjänst anställda ha rätt till ledighet
från tjänstgöring utan att därunder behöva
avstå sina kontanta avlöningsförmåner. —
Jfr Arbetarsemester och Ferier. Ldht.
Se’mgallen, Z e m g a 1 e, »låglandet» (av lett.
zems, låg), landskap i v. delen av forna ryska
guv. Kurland, s. om Düna, har givit namn
åt nuv. prov. S. (Zemgale) i republ. Lettland.
S. tillhörde under senare medeltiden Tyska
ordensstaten, kom efter dess undergång 1561 i
länsförhållande till Polen, delade det övriga
Kurlands öden, kom 1795 med detta till
Ryssland och efter världskriget till Lettland.
Semgals [ze’m-], G., lettisk politiker, se
Z e m g a 1 s, G.
Semgummi, bot., se Bauhinia.
Semi-, lat., halv-. — Mus. S e m i’b r e v i s,
Semifüsa, S e m i m i’n i m a, se M en s
u-r a 1 m u s i k. — Semidiap e’n t e,
förminskade kvinten. — Semidi’tonus, lilla tersen.
Semibyza’ntios, Halvbyzantios, en av
J. Roosval i »Die Steinmeister Gotlands»
(1918) brukad benämning på en till namnet
okänd stenskulptör, under 1100-talet verksam
på Gotland. S :s med den anonyme Byzantios’
besläktade dopfuntar finnas bl. a. i kyrkorna
i Hamra, Tofta och Alskog. E. L-k.
Semifinal, idrottst., se F i n a 1 3.
Semikolon, skiljetecken, som består av ett
komma med en punkt över (;) och utmärker
ett uppehåll. S. nyttjas mest för att skilja
huvudleden i en längre period. S. infördes av
A. Manutius i slutet av 1400-talet.
Seminari’st, lärjunge vid seminarium.
Seminarium, lat., »plantskola» (av scmen,
frö), bildningsanstalt. S. betecknade redan
under forntiden bildningsanstalt i allm., senare
(särskilt under medeltiden) utbildningsanstalt
för blivande präster. Så benämndes även de
under 1800-talets tre första årtionden vid de
svenska univ. upprättade anstalterna för
praktisk prästutbildning. Numera användes
ordet s. i Sverige i två olika betydelser: 1)
utbildningsanstalt för blivande lärare och
lärarinnor i såväl teoretiska som praktiska
ämnen (se Folksko leseminarium och
Högre lärarinneseminarier; man
talar även om t. ex. handarbetsseminarium,
skolköksseminarium och slöjdseminarium) och
2) vid univ. samt Stockholms och Göteborgs
högskolor förekommande anordning, avsedd
att genom vetenskapliga övningar inom olika
läroämnen väcka och leda de studerandes
självverksamhet och därigenom hos dem
utbilda förmågan av självständigt vetenskapligt
arbete. S. inrättades först inom univ:s
filosofiska fakulteter, tidigast 1865 vid univ. i
Lund för de klassisk-filologiska ämnena, men
ha sedan anordnats även inom de teologiska
och juridiska fakulteterna, övningarna ledas
av professorn i ämnet eller annan akademisk
lärare. Flera s. äro uppdelade på två stadier,
ett mera elementärt, proseminarium, och
ett mera vetenskapligt betonat, s. övningarna
bestå i läsning och kommentering av texter,
föredrag och diskussion o. s. v.
Seminarieinsti-tutionen ingår numera som ett synnerligen
viktigt led i studiearbetet. — I Tyskland
finnes ett antal pedagogiska seminarier, avsedda
att ge lärarkandidaterna erforderlig praktisk
utbildning och alltså närmast motsv.
provårskurserna i Sverige. Fr. Sg.
Seminghundra, härad i s. Uppland,
Stockholms län; 235,98
kvkm, 3,810 inv.
(1932). Socknar:
Vidbo, Skepptuna,
Lunda, Frösunda,
Orkesta, Markim
och Skånela.
Omfattar i n. och s.
öppna slättbygder,
skilda av
skogs-och myrmarker,
samt genomlöpes i
v. av Långåsen
(Stockholmsåsen).
I v. avrinner sjön
Fysingen till
Mälaren, medan den
numera sänkta sjön
Hedervikens
av-loppså flyter till
Seminghundra
hq
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
