Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Semitiska språk - Semitonium - Semla - Semler, Johann Salomo - Semliki - Semlin - Semmelweiss, Ignaz Filip - Semmering - Semnoner (Sennoner) - Semnopithecus - Semologi - Semon, Richard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
661
Semitonium—Semon
662
systemet är egendomligt utbildat med sin
rikedom på laryngaler, velarer och deutaler.
4) Endast två tempus finnas, vilka vanl. högst
oegentligt benämnas imperfekt och perfekt
(bättre aorist och nominal); det förra är det
äldre, för de semitiska och de hamitiska
språken gemensamma formsystemet, som urspr.
alltså var tidlöst, och det har senare pa ett
högst komplicerat sätt begränsats i sina
funktioner av det i ursemitisk tid uppkomna
andra systemet. De försök, som gjorts att
uppvisa släktskap mellan de semitiska oeh de
indoeuropeiska spräken, ha icke lett till
resultat. Däremot torde de förra vara
besläktade med hamitiska språk (se d. o.). S.
indelas i 1) ackadiska (se Akkad):
babyloniska och assyriska; 2)
kanaa-neiska (se Kanaaneiska språk och
Hebreiska språket och
litteraturen); 3) arameiska (seArameiska
språket); 4) arabiska, omfattande dels
nord arabiska el. arabiska i inskränkt
bemärkelse (se Arabiska språket), dels
sydarabiska (se Sydarabiska språk);
5) abessinska, omfattande etiopiska
(se Etiopiska språket och
litteraturen) och ett antal nu levande
dialekter (se A b e s s i n i e n, sp. 46): t i g r è, t
i-g r i n a, amhariska (det abessinska hovets
språk), h a r a r i (jfr Harar) oeh g u r ä g e,
vilka alla under hamitiskt inflytande
avlägsnat sig från den semitiska språktypen.
Arabiskan, där den semitiska språktypen klarast
framträder, har jämförelsevis bäst bevarat det
ursemitiska ljudsystemet och till den ärvda
formrikedomen fogat flera nyförvärv, t. ex.
de (med abessinskan gemensamma) »brutna»
pluralerna, bildade huvudsaki. genom
förändring av ordets vokalisation i st. f.z genom
Hädelser: mälik-un. kung, plur. mtilük-un,
balfl-fat-un, kalif, plur. hulafii’-u. Den klassiska
nordarabiskan äger ett utomordentligt stort
ordförråd och en rikt utvecklad syntax.
Nordarabiskan lever kvar i ett antal över ett
vidsträckt område utbredda s. k. v u 1 g ä r
arabi s k a dialekter, i Mesopotamien, Syrien,
Palestina, Arabien, Egypten, Sudan, Tripolis,
Tunisien, Algeriet, Marocko och på Malta.
Litt.: Th. Nöldeke, »Die semitischen
Spra-chen» (1887; 2:a uppl. 1899); C. Brockelmann,
»Semitische Sprachwissenschaft» (i
»Samm-lung Göschen», 1906) och »Grundriss der
ver-gleichenden Grammatik der semitischen
Spra-chen» (2 bd, 1907—12); K. V. Zetterstéen,
»De semitiska språken» (1914). P. L.
Semito’nium, lat., mus., halvton, ledton.
Semla (av lat. si’mila, finaste vetemjöl),
rund vetebulle, som förtäres (vanl. med ilagd
mandelmassa) till mjölk under fastlagen.
Detta bruk uppträdde i Stockholm f. ggn 1679.
J fr H e t v ä g g.
Semler [zä’mlar], Johann Salom o, tysk
protestantisk teolog (1725—91), teol. prof. i
Halle (sedan 1753). S. är en av banbrytarna
för den kritiska exegetiska och
dogmhisto-riska forskningen. Bland hans mer än 170
skrifter märkas »Abhandlung von der freien
Untersuebung des Kanons» (4 dir, 1771—75)
och »Versuch einer freien theolovischen
Lehr-art» (1777). — Monogr. av F. Huber (1906);
K. Aner, »Die Theologie der Lessingzeit»
(1929). G. A-n.
SemlFki, en av Stanley 1888 upptäckt flod
i Ekvatorialafrika, frän Edward njansa till
Albert njansa.
Semlin [zämlPn], se Z e m u n.
Semmelweiss [zä’molvals], Ignaz Filip,
ungersk läkare (1818—65). Blev med. dr i
Wien 1844, tjänstgjorde 1846—49 som
assistent vid obstetriska kliniken samt
utnämndes 1854 till prof, i
barn förlossningskonst
i Budapest. — Genom
undersökningar om
barnsängsfebern
inskrev S. outplånligt
sitt namn i
mänsklighetens historia.
Före honom hade man
ingen klar
föreställning om orsakerna
till nämnda sjukdom;
man visste blott, att
på barnbördshusen
dödligheten bland
mödrarna kunde stiga till 10, 15, 25 % och
ännu högre. S. fann, att sjukdomen icke
kunde förklaras på epidemisk väg samt att
den icke framkallades av något psykiskt
inflytande och ej heller berodde på någon
egendomlig förändring i moderns organism.
Slutligen uppstod hos honom, i anslutning till
ett vid en obduktion förvärvat fall av
blodförgiftning (mars 1847), tanken, att
barnsängsfebern framkallades därigenom, att
läkarna vid den inre undersökningen av de
födande kvinnorna med sin band införde
»likgift» i dessas blod. Att denna uppfattning
väsentligen var riktig, ådagalade S. genom
resultaten av den tvättning av händerna med
klorkalk, som han genast införde. Härigenom
sjönk dödligheten i det barnbördshus, där han
verkade, med ens till omkr. 3 % och 1848 till
1 %. Fortsatta iakttagelser lärde emellertid
S., att icke allenast »likgift» utan ock andra
i sönderdelning stadda organiska ämnen (vi
säga numera bakterier) kunna ge upphov till
barnsängsfebern. — S:s välsignelsebringande
upptäckt mottogs till en början av
fackmännen med största misstro. — Litt.: Tyska
monografier av F. Bruck (1921) och Th. Malade
(3:e uppl. 1930). R. T-dt.*
Semmering [zä’-]. 1. Bergpass (980 m ö. h.)
på gränsen mellan Niederösterreich och
Steier-mark, 80 km s. v. om Wien, förbinder
Schwar-zadalen (Höllental) med Mürzdalen. En väg
över S. anlades 1728 (ny väg 1842) och en
järnväg (Semmeringbanan:
Gloggnitz—Mürz-zuschlag, 55 km) 1848—54, den äldsta av
Europas stora bergbanor. Järnvägens största
stigning är 1/40, oeh den når i den 1,430 m
långa Semmeringtunneln sin största höjd. 897
m ö. h. — 2. Livligt besökt luftkurort och
vintersportplats i ovannämnda pass (895—980
m ö. h.) med talrika hotell oeh pensionat.
Semnoner [-nå’-] (Sennoner), den
förnämsta av de västgermanska stammar, som
Taei-tus kallade svebi (sveber, se d. o.). De
upp-gingo sedermera i alemannerna. S. B.*
Semnopithöeus, zool., se Languren.
Semologl, se Semantik.
Semon [zè’mån], Richard, tysk zoolog
(1859—1919), en tid prof, i Jena. Gjorde
sam-lingsresor i den australiska övärlden, vilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
