Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Semon, Richard - Semp. - Sempach - Semper, Gottfried - Semper aliquid haeret - Semper idem - Sempervirent - Sempervivum - Semplice - Sempre - Sempronius - Semstvo - Sen - Sen. - Sena - Sénancour, Étienne Pivert de - Senap, Senapsfrö, Svartsenap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
663
Semp.—Senap
664
resultat han beskrev i flera avh. Mest är S.
känd som ivrig förfäktare av förvärvade
egenskapers ärftlighet. E-k N-d.
Semp., förk. för sempre (se d. o.).
Sempaeh [zä’mpal$], liten stad (1,248 inv.
1930) i schweiz. kant. Luzern, omkr. 14 km
n. v. om staden Luzern. Vid S. besegrade
Schweiziska edsförbundet 1386 österrikarna
under ärkehertig Leopold.
Semper [zä’mper], Gottfried, tysk
arkitekt, konstskriftställare (1803—79). Blev efter
vidsträckta resor prof, vid byggnadsakademien
i Dresden och uppförde där synagogan,
Hof-theater samt museet,
som förbinder
Zwing-ers båda flyglar. På
grund av sitt
deltagande i upproret 1849
måste S. fly. Efter en
kort men
betydelsefull vistelse i
England, varvid han bl. a.
ordnade en del av dåv.
South
Kensingtonmu-seets samlingar, slog
sig S. ned i Zürich
(1853). Han byggde
här bl. a. Polytechni-
kum och observatoriet. 1871 kallades han
till Wien, där han uppgjorde planerna till
Hofburgs tillbyggnad, till teatern och
konstmuseerna (avslutade av hans medarbetare
Ha-senauer). S. är en märkesman i 1800-talets
arkitekturhistoria. I princip var han en
föregångare till vår tids uppfattning, då han
strävade efter att låta byggnadens ändamål
bli bestämmande även för dess yttre
gestaltning. Härmed sammanhängde hans stora
intresse för konsthantverket. I arkitekturens
detaljutformning anslöt han sig i allm. till den
romerska högrenässansen. Bland S:s skrifter
märkes »Der Stil» (2 bd, 1860—63). — Litt.: C*
Lipsius, »G. S.» (1880); A. Fischer, »Die
ästhe-tischen Anschauungen G. Ss» (1904). H. C-l.
Se’mper a’liquid haè’ret, lat., alltid stannar
något kvar (av förtalet).
Se’mper Idem, lat., alltid densamme.
Sempervire’nt, bot., se Vintergrön.
Sempervlvum, släkte av fam. Crassulaceae,
med omkr. 50 arter på Kanarieöarna och
Madeira samt i bergstrakter i s. och mell.
Europa och n. Afrika. Det står nära
fetknoppsläktet och avviker därifrån genom
sex—fler-taliga blommor. Bladen äro köttiga och sitta
dels samlade i rosett vid stjälkens bas, dels
i spiral uppe på stjälken. S. tectorum,
taklök, h u s 1 ö k, planterades förr på torvtaken
och ansågs skvdda mot blixten. Numera finns
den förvildad på klippor och stenrösen upp
till Mälartrakterna. Flera arter odlas som
prydnadsväxter på stenpartier. G. M-e.
Se’mplice [-tfe], it., mus., enkelt, utan
utsmyckningar.
Sempre [sä’m-], it., mus-, alltid, ständigt.
Sempr"nius, ryktbar romersk ätt,
omfattande huvudsaki. plebejiska familjer, av vilka
Gracchernas blev mest berömd (se G r a
c-c h u s). Till ättmedlemmarna hörde T i b
e-rius S. L o n g u s, under sitt konsulat 218
f. Kr. besegrad av Hannibal vid Trebia. —
S e m p r ö n i a. de båda Gracchernas syster,
var Scipio Aemilianus’ maka.
Semstvo [zjä’mstva] (ry. zemstvo), ry.
landsting. S. infördes 1864.
Sen, japanskt mynt, se Japan, sp. 987.
Sen., förk. för senior (se d. o.).
Sena (lat. te’ndo), inom djur- och
människokroppen förekommande organ av limgivande
fibrös bindväv, i vanliga fall förenande muskel
med ben. S. är vit och glänsande, täml. fast
och seg. Den har växlande form, ibland som
strängar, ibland som plattor (aponeuros, se
d. o.). S. är mindre än tillhörande muskel,
varför de ställen, där den går fram, bli
mindre voluminösa än muskelplatserna (jfr
underarmen med handloven, vaden med smalbenet).
Senorna äro föga tänjbara och förhålla sig
alldeles passiva vid muskelsammandragning
och rörelser. (Ljd.)
Sénancour [senäkö’r], É t i e n n e P i v e r t
de, fransk författare (1770—1846). S., länge
bosatt i Schweiz som emigrant efter franska
revolutionen, skrev, inspirerad av ett kort
men olyckligt äktenskap, ett av den
romantiska världssmärtans klassiska dokument, den
i Wertherstil hållna brevromanen
»Ober-mann» (1804; kritisk uppl. av G. Michaut,
2 bd, 1912—13). Chateaubriand fördunklade
S:s rykte intill 1830, då även hans moral- och
religionsfilosofiska skrifter framdrogos ur
glömskan av Sainte-Beuve och George Sand.
Han skrev nu en forts, på sin ungdomsroman,
»Isabelle» (1833), varierande livsledans
motiv. — Monogr. av A. S. Törnudd (1898) ocb
G. Michaut (1909). Kj.S-g.
Senap, S e n a p s f r ö, Svartsenap,
Sc-men sinäpis, erhålles av Brassica nigra
(Me-lanosinapis communis), en till fam.
korsblom-miga hörande, gulblommig, omkr. 6 dm hög,
enårig ört med de nedre bladen parflikiga, de
övre hela. Arten anses härstamma från
Medelhavsområdet och odlas för frönas skull
såväl där som annorstädes, t. ex. i Holland,
England och Ostindien. Den anträffas också
mångenstädes förvildad, så även här och där
i s och mell. Sverige. Skidorna äro ganska
korta, upprätta och tryckta till stjälken,
fyrkantiga och innehålla omkr. 10 klotrunda,
1—1,5 mm tjocka, mörkbruna frön med
grön-gult växtämne. Sedan fröskalet avlägsnats,
beredes av dessa ett pulver. G. M-e.
För framställning av matsenap nyttjas
såväl svartsenap som vit el. gul s. (av Sinapis
alba) och sareptasenap (av Brassica
Besseri-ana. från s. ö. Ryssland). S. förekommer i
handeln dels omalen, dels malen och dels
fär-diglagad på olika sätt. Hushållssenapen
tillverkas huvudsaki. av vitsenap, s. k. engelsk
senap; med tillsats av ättika, vin, socker,
diverse kryddor, bl. a. dragon, mjöl, rivna
skorpor etc. kallas den fransk senap.
Tillsättningarna, som utgöra fabrikshemligheter,
ha vunnit sådan hävd, att det är svårt att
avgöra när förfalskning genom inblandning
av andra beståndsdelar skall anses föreligga.
Malen s. måste däremot vara ren. O-f J-n.
Fuktas senapspulver med ljumt vatten,
bildas flyktig senapsolja (se d. o.). I medicinen
brukas senapsoljan el. preparat på senapsfrö
som budretande medel. Senapsolja, löst i
koncentrerad sprit (1: 49), kallas Rp:ritus sinap:s.
Sönderkrossad samt vanl. blandad med 1—2
dir rågmjöl och litet ljumt vatten till en tunn
s. k. senapsdeg brukas svartsenap som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
