Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sénégal (koloni) - Senegalebenholts - Senegalgummi - Senegalkörsbär - Senegallejon - Senegambien - Senegarot - Senegin - Senfl, Ludwig - Senglacial tid - Sengning - Sengsvin, Slakterisvin - Sengångare - Senhinnan - Senhor - Senigallia el. Sinigaglia - Senil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
671 Senegalebenholts—Senil 672
Louis (grundlagd 1658, 29,600 inv. 1931), på
en ö i mynningen av S.; betydande hamnstad.
Störst är Dakar (53,900 inv., därav 6,500
européer, 1931), strax s. om Kap Verde, grundad
1857. Där bor guvernören över Franska
Väst-afrika. S. har 2,659 km telegraf- och 2,614
km telefonlinjer (1931). Undervattenskablar
gå från Dakar och S:t-Louis till Kanarieöarna,
Europa, söderut längs kusten och till
Brasilien. Järnväg går bl. a. från Dakar över
Kayes till Koulikoro vid Niger i Franska
Sudan. Exporten består huvudsaki. av
jordnötter, gummi arabicum (från Mauretanien),
kautschuk (från Casamanceområdet, där
Lan-dolphia, se Apocynaceae, växer) och hudar;
den uppskattades 1930 till 668,6 mill. frcs;
importen (industrivaror) uppgick till 865,5 mill.
frcs. Litt.: A. Sabatié, »Le S., sa conquète et son
organisation 1364—1925» (1925). G. Sv-n.
Enl. en obestyrkt tradition skola franska
sjömän från Dieppe redan 1364 ha nått
Senegals mynning. Under portugisernas
upptäcktsfärder besöktes S. 1445 av Diniz Diaz,
varefter faktorier började anläggas (bl. a. ett
fäste på ön Arguin) och handeln med guld och
slavar uppblomstrade. 1626 anlade
fransmännen S:t-Louis, och något senare uppträdde
holländarna i S. (1638 erövrade de Arguin).
De franska besittningarna intogos under
sjuåriga kriget av England men återlämnades
sedermera; genom freden i Nijmegen erhöll
Frankrike även de holländska faktorierna.
Den hittills försummade koloniens utveckling
tog fart, sedan L. L. C. Faidherbe (se d. o.)
blivit dess generalguvernör (1854), då
förvaltningen ordnades och nya områden erövrades
från de infödda. Under 1800-talets senare
hälft fortsatte framryckningen längs Senegal
och Niger under ständiga krig (bl. a. med den
beryktade hövdingen Samory) och annexioner,
varigenom grunden lades till Frankrikes
väst-afrikanska kolonialvälde. S. F.
Senegalebenholts, bot., se Dalbergi a.
Senegalgummi liknar i kemiskt och optiskt
hänseende mycket arabiskt gummi (se d. o.)
och nyttjas framför allt i textilindustrien. I.B.
Senegalkörsbär, bot., se Sapindaceae.
Senegallejon, zool., se Lejonet.
Senega’mbien, fr. Sénégambie, ursprungligt
namn på de fr. kolonierna vid Senegal och
Gambia (därav namnet), motsvarar närmast
nuv. franska kolonien Sénégal. Namnet
förekommer numera ej som off. namn.
Senégarot, Rädix senègae, drog, som fås av
Polygala senega (i ö. delarna av Nordamerika),
vilken har en kort, rundad, småknölig
jordstam och en grenig pålrot. Roten är grågul
till brungrå och har en svag tvållukt. Smaken
är något såpliknande, skarp och rivande. Den
viktigaste beståndsdelen är
saponinsubstan-sen s e n e g i n, som verkar retande på
slemhinnorna i svalg och mage. Det framkallar
därigenom på reflexväg ökad avsöndring av
löst sekret från luftrörens slemhinna, på så
sätt underlättande upphostning av slem. S.
brukas mycket i form av dekokt el. som en
sirap, Syrupus senegae, vid lungkatarrer (se
Expektorerande medel). Hos
indianerna har s. anseende som medel mot ormbett,
bl. a. mot bett av skallerormen
(rattle-snake-root, »skallerormsrot»). C. G. S.
Senegin, farm., se Senegarot.
Senfl [zänfl], L u d w i g, österrikisk
tonsättare (omkr. 1492—omkr. 1555),
hovkapellmästare i Wien. Efter Maximilian I:s död
blev S. hovkapellmästare i München. Han
var högt ansedd tonsättare av sennederländsk
skola. S. utgav mässor, motetter, hymner,
oden samt även folkmusik i polyfon sättning.
— Nytr. bl. a. i »Denkmäler der Tonkunst in
Bayern», III: 2 (1903; med hist. inlj. T. N.
Senglacial tid, geol., begränsades i G. De
Geers kronologi till tiden från den sista
nedisningens största utbredning till
postglacial-tidens början el. året för den central jämtska
issjöns sista tappning ned till Storsjöns nuv.
yta el. enligt R. Lidén till omkr. 8,700 år
före vår tid. S. indelas i tre underepoker:
1) den daniglaciala från dess början till ett
bestämt årsvarv ung. vid tiden för den
syd-baltiska islobens största utbredning, 2) den
gotiglaciala fortsättningen, motsv. landisens
avsmältning fram till Billingens nordspets
och det år, då den sydbaltiska issjön
tappades till havsytans nivå, 1073 före istidens
slutår, samt 3) den finiglaciala fram till
nämnda slutår. Av s. äro de två sista
skedena geokronologiskt fixerade till att
omfatta något över 7,800 år. I de
Blytt-Sernan-derska klimatperioderna (se d. o.) motsvarar
s. arktisk och subarktisk tid. G. D. G.
Sengning, svedning av vävnad el. garn för
att befria dem från utstående fibrer. — Verb:
S e n g a. Jfr A p p r e t e r i n g, sp. 1184.
Sengsvin (av ty. sengen, sveda), S 1 a k
teris v i n, svin, vilkas hår avsvedas i st. f.
att lossas genom skållning. S. exporteras i
slaktat tillstånd huvudsaki. till England och
Tyskland. H. F.*
Sengångare, Brady po’ didae, fam. av
dägg-djursordn. X enar t hr a (förr ordn. tandfattiga,
Edentata). S. utmärkas av förhållandevis litet,
runt huvud, täml. långa men smala lemmar,
beväpnade med långa, starka, skärformiga
klor, och sträv päls, vanl. grågrön av alger,
som leva i håren. Svansen är förkrympt,
halskotornas antal växlar mellan 6 och 9, och
bröstkotorna kunna vara ända till 24.
Tänderna äro enkla och sakna rötter. S. äro tröga
djur med svagt utvecklade sinnen och klättra
i träden i hängande ställning med huvudet
och ryggen nedåt; de livnära sig av blad. På
marken röra de sig endast med svårighet. De
höra hemma i Central- och Sydamerika. Till de
tvåtåiga s., släktet Choloepus, hör u n a u, Ch.
didactylus, som blir omkr. 70 cm lång.
Släktet Bradypus kännetecknas av tre tår på varje
fot. Hit hör a i, B. tridactylus, 52 cm lång.
Köttet av s. är segt och anses oätbart. T. P.
Senhinnan (lat. sclerötica el. sclèra), hårda
ögonhinnan, en fibrös bindväv, som bildar
större delen av ögats täml. fasta, ung. 1 mm
tjocka vägg, »ögonvitan», och framåt
övergår i den genomskinliga hornhinnan. Se
vidare ögat och ögonsjukdomar. K. G. P-n.
Senhor [sinjå’r], port., herre; senhora [-[sin-jå’ra],-] {+[sin-
jå’ra],+} fru, fröken.
SenigaJIia el. S i n i g a’g 1 i a, stad i it.
prov. Ancona, Umbrien, vid järnvägslinjen
Bologna—Otranto och Adriatiska havet; 25,327
inv. (1921; som kommun). Biskopssäte. S. är
forntidens Sena Gallica; förstördes 82 f. Kr.
av Pompeius. Badort.
Senll, gubbaktig. — Stibst.: Senilitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
