Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Senoren - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
675
Senoren—Sensitometri
676
ternamnet el. också tills, m. don, då både
för- och efternamn utsättas, t. ex. seiior don
Eugenio Sellés. — Sen o’r a, titel för gifta
kvinnor, fru. — S e n o r i’t o, titel för yngre
män. — S en o r i’t a, fröken.
Senören, ö i Blekinge, se R a m d a 1 a.
Senreflexer, se Reflex 1.
Sens [säsj, stad i fr. dep. Yonne
(Champagne), vid floden Yonne, 103 km s. ö. om
Paris; 16,172 inv. (1926). Säte för en
ärkebiskop (från 300-talet biskopssäte), som
tidigare bar titeln primas över Gallien och
Ger-manien. Märklig gotisk katedral, S:t-Étienne,
påbörjad 1140, färdig först 1520. 1 katedralen
invigde 1164 ärkebiskop Eskil i Lund Sveriges
förste ärkebiskop, Stefan. — Se N. Söderblom,
Ȁrkebiskop Stefans invigning i katedralen i
Sens 1164» (i Kyrkohist. Årsskr. 1914). E.L-r.
Sensation (fr. sensation, av lat. sentire,
känna), sinnesintryck, sinnlig förnimmelse, stort
uppseende (t. ex. väcka s.); psyk., de
kvalitativt enkla elementen i en varseblivning, rött,
grönt, en viss ton, sött, surt, varmt, kallt
o. s. v. — Se s a t i o n e’l 1, i högre grad
uppseendeväckande, spännande. G. O-a.
Sensationsanalogier, psyk., den frändskap
vissa personer uppfatta mellan sensationer,
tillhörande olika sinnesområden, som gör, att
uppfattningen av den ena sensationen
kommer att i föreställningen framkalla bilden av
den andras innehåll genom synestesi
(medför-nimmelse). Särskilt har sådan motsvarighet
iakttagits mellan ljud och färger, s. k.
audi-tion colorée (se d. o.). Så ha för vissa
personer vokalerna bestämda färger, t. ex. a
ljusblått och o mörkt violett. G. O-a.
Sens commun [sä’(s) kåmö’], fr., sunt
förnuft, vanligt sunt »bondförstånd»; motsvarar
eng. common sense.
Sensibel [saij-] (fr. sensible, lat. sensibilis,
av se’nsus, känsla), kännbar; känslig;
ömtålig. — Sensibilitet, känslighet;
ömtålighet. I fysiologien menas med sensibilitet
nervers förmåga att leda intryck från
kroppens skilda yttre el. i viss mån även djupa
ytor till nervsystemets centralorgan, där dessa
intryck framträda för medvetandet. S e n s
i-bel - motoriska barkzonen, se II j ä
r-n a, sp. 1106.
Sensibilisätor, se Fotografi, sp. 874—875.
Sensibiliséra (av lat. sensi’bilis, känslig),
göra känslig, framkalla ökad känslighet för
något. — Farm, toxik. Konstgjord
överkänslighet för gifter kan uppstå genom anafylaxi
(se d. o.) el. genom att vissa fluorescerande
ämnen (se L u m i n e s c e n s), t. ex. kinin,
eosin, akridin, öka cellernas känslighet för
belysning med solljus el. elektriskt ljus.
Celler och vävnader kunna skadas och dö i
ljus vid närvaro av sådana ämnen, medan de
i mörker ej påverkas, trots samma ämnes
närvaro i samma koncentration. Ett
färgämne ur bovete synes kunna »sensibilisera» på
sådant sätt och därigenom vid belysning
framkalla sjukdom (se Fagopyrism). Jfr
även Immunitet, sp. 471 och 473. Ljd.
Sensitiv, ytterst känslig. — Subst.:
Sensitivitet.
Sensitiva, bot-, ofta begagnat namn för
Mimosa pudica (se Mimosa). — En ytterst
känslig person, vanl. kvinna, kallas stundom
en sensitiva.
Sensitiva lågor, för ljud känsliga lågor. Om
man stegrar trycket hos gasen vid en
lysgas-låga, som utströmmar från en liten öppning,
börjar lågan vid ett visst tryck att ljuda på
grund av den starka friktionen mellan den
utströmmande gasen och
utströmningsöpp-ningens kanter. Minskas gasens tryck så
mycket, att ljudet upphör, drar sig lågan
genast tillsamman, om en hög ton åstadkommes.
Särskilt känslig är lågan för vissa ljud, t. ex.
klingandet med glas. T. E. A.*
Sensitometri (av lat. se’nsus, känsla, och
grek, me’tron, mått), fotogr-, mätning av
ljuskänsligheten hos fotografiskt material (platar,
filmer, papper). Principen för s. är, att
man med tillhjälp av ett särskilt instrument,
sensitometer, utsätter den plåt (film,
papper), vars ljuskänslighet man vill
bestämma, för belysning från en ljuskälla av noga
känd intensitet, så att olika intill varandra
liggande partier av plåten tillföras
ljusmängder av olika, noga kända belopp enl. en
kontinuerligt eller trappstegsformigt stigande
skala. Efter plåtens framkallning erhålles på
detta sätt en skala med olika starka
svärt-ningar. Den minsta ljusmängd, som förmår
åstadkomma ett framkallbart ljusintryck,
kallar man tröskelvärdet, och detta
betraktas vid de flesta sensitometrisystem såsom
ett mått på plåtens känslighet och betecknas
med en siffra (ett gradtal) i enlighet med det
sensitometrisystem, som kommit till
användning. Vid bestämmandet av det
fotografiska materialets ljuskänslighet och gradation
måste hänsyn tagas till materialets
färgkänslighet, d. v. s. dess olika känslighet för ljus av
olika våglängder, ljuskällans spektrala
sammansättning och, då det är fråga om
svärt-ning genom framkallning, även framkallarens
sammansättning och temp. Detta gör, att s.
innebär stora svårigheter och att något fullt
tillfredsställande sensitometrisystem icke
existerar. Förslag, som innebära avsevärda
förbättringar, ha emellertid på sista tiden
utarbetats och äro f. n. (1932) under prövning av
en internationell vetenskaplig kommission.
Enl. den av Bunsen och Roscoe uppställda
reciprocitetslagen motsvara lika produkter av
ljusintensitet i och belysningstid t samma
fotokemiska effekt E, således E = it. (Denna
lag är icke under alla förhållanden giltig;
om ljusintensiteten är mycket liten eller
om ljuset tillföres intermittent, kunna
avsevärda avvikelser från lagen påvisas.) Man
skiljer mellan sensitometrar med t i d s s k
a-1 a och sådana med intensitetsskala.
Vid de förra hålles belysningsintensiteten
konstant, medan tiden varierar, hos de
senare är förhållandet omvänt. — Belysning
enl. tidsskala tillämpas vid Scheiners
sensitometer, vars konstruktion framgår
av bild 1. S är en cirkelrund metallskiva, som
medelst ett drevhjul K kan sättas i hastig
rotation. På ett bestämt avstånd framför
apparaten placeras ljuskällan. Genom de enl. en
bestämd serie stigande vinkeluttagningarna
A och B i skivan S tillföres den bakom skivan
i kassetten C befintliga plåten olika, noga
kända ljusmängder av det från ljuskällan
utstrålande ljuset, och efter plåtens
framkallning erhålles sålunda en skala med olika
kraftiga svärtningar. Ju känsligare plåten är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
