Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimerorden - Serafimerordensgillet - Serafimerringning - Serafini, Filippo - Serafisk - Serafschan - Seraing - Seraj - Serajevo - Seralj - Serampore, Serampur(e) - Serang - Serao, Matilde - Serapeum - Serapis el. Sarapis - Serber - Serbien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
689
Serafimerordensgillet—Serbien
690
ordenskors under kunglig krona; mellan
korsarmarna gyllene bevingade änglahuvuden;
i korsets mitt en blåemaljerad glob, på. vars
åtsida ses riksvapnets tre kronor i guld, ett
latinskt kors och I. H. S. (initialerna till
lesus Hominum Salvator) i vit emalj samt
nederst »de tre korsspikarna» i guld; på
frånsidan står F. R. S. i guld
(Frideri-cus Rex Sveciae). 2) Kraschan i silver,
guld och blå emalj, liknande ordenskorset,
bäres på vänstra sidan av bröstet. Jfr bild
på färgplansch 1 till art. Ordnar. 3)
Ordenskorset bäres i ett brett, ljusblått vattrat
band över högra axeln till vänstra höften
men vid högtidliga riksceremonier (t. ex.
riksdagens öppnande) i en av 11 blåemaljerade
patriarkalkors och 11 gyllene bevingade
änglahuvuden sammansatt kedja. Ledamot i
andliga ståndet bär ordenskorset i förenämnda
band över båda axlarna samt erhåller ej kedja.
Vid högtidliga tillfällen buro riddarna till
1844 ordensdräkt (se d. o., sp. 314—315). De
till utnämningen äldsta 8 svenska innehavarna
av S. åtnjuta 600 kr. årl. i pension från
or-denskassan. De högsta ämbetsmännen i S.,
kanslern och vice kanslern, skola vara
riddare av S. Bland vid S. anställda ämbetsmän
märkas rikshärolden (se II ä r o 1 d) och en
or-denshistoriograf; de bära särskilda
ordenstecken. — Serafimerriddares begravning
bög-tidlighålles med »serafimerringning» i
»Se-rafimerklockan» i Riddarholmskyrkan, där
den avlidnes vapensköld upphänges. Statuter
för S. utfärdades senast 1902. — Litt.: Se
Ordnar, sp. 322; V. örnberg,
»Serafimerrid-darelängd 1748—1890» (1890). É.E.A-n; S.Lpt.
Serafimerordensgillet inrättades av Gustav
III 25 nov. 1787 för att å Serafimerordens
vägnar handha högsta ledningen av rikets
barnhus, hospital och lasarett. Detta uppdrag
hade sedan 1773 varit anförtrott åt två av
ordenskapitlet utsedda serafimerriddare. S.
bestöd av ordenskanslern, två
serafimerriddare och tre särskilda ämbetsmän, s. k.
Com-mendeurer af alle K. M:ts Orden (från 1809
skulle även dessa tre vara serafimerriddare).
Instr. för S. utfärdades 27 april 1791. S.
biträddes av en generaldir. för lasaretten.
Under 1800-talet undantogos lasaretten från S:s
överinseende, och genom k. br. 12 maj 1876
förklarades, att S:s befattning även med
hos-pitalsväsendet och barnhusen skulle med
samma års utgång upphöra. Härigenom
upplöstes S. E. E. A-n; S. Lpt.
Serafimerringning, se Serafimerorden.
Serafi’ni, Filippo, italiensk rättslärd (1831
—97). Blev prof, i Pavia 1857, i Bologna 1868,
i Rom 1870 och i Pisa 1873. S:s
författarverksamhet ägnades väsentligen åt romerska
rätten; hans huvudarbete är »Istituzioni di
di-ritto romano» (1870—72; 8:e uppl. 1909). S.
grundade 1868 Archivio Giuridico. C. G. Bj.
Seräfisk, se S e r a f e r.
Serafschan, se Zerafsjan.
Seraing [sarå’], s. v. förstad till Liége i
Belgien, på ömse sidor om Meuse, vid
järnvägen Liége—Namur; 45,241 inv. (1931).
Huvudsäte för den belg. metall- och
maskinindustrien, gr. av J. Cockerill (se d. o.).
Furstbiskopens av Liége forna sommarpalats
inköptes av Cockerill.
Sera’j, pers. (turk. sara’j) namn för palats.
Eski s., »gamla palatset», på sultantiden det
förnämsta residenset, ligger på udden vid
Gyllene hornets mynning (se bild 6 vid K o
n-stantinopel). Sultanernas haremsavd. i
ett palats kallades seraj. Jfr Seralj. G. Rqt.
Se’rajevo, äldre form för Sarajevo (se d. o.).
SeraTj (fr. sérail), i Sverige vanlig
skriv-form för pers, seraj (se vidare d. o.).
Serampore [eng. uttal serampå’], S e r a
m-p u r(e), stad i britt.-ind. prov. Bengalen, n. om
Kalkutta; 33,197 inv. (1921). Var 1777—1845
en dansk koloni (Fredriksnagor), är
medelpunkt för den av Carey (se d. o.) grundade
baptistmissionen.
Serang, ö, se C e r a m.
Sera’o [-å], M a t i 1 d e, italiensk
författarinna (1856—1927), f. i Grekland, dotter till
en italienare och en grekinna. Blev g. m.
Eduardo Scarfoglio, uppsatte med
honom 1885 tidningen Corriere di Roma men
utgav den i Neapel 1887—99 under titeln
Corriere di Napoli. De redigerade även
Mat-tino, och efter skilsmässan från sin make 1903
uppsatte fru S. konkurrensbladet II Giorno.
Fru S. skildrade i en mängd noveller och
romaner, »Piccole anime» (1883), »La virtü di
Checchina» (1884), »Il ventre di Napoli»
(s. å.), »11 paese di Cuccagna» (1891;
»Luftslott», 1892), »A1P erta sentinella!» (1889),
»Castigo» (1893; »Straff», s. å.), »La
ballerina» (1899), »Suor Giovanna della Croce»
(1900), »Mors tua» (1926) m. fl.,
levnadsförhållandena i Neapel. Hon var förtrogen med
de små och fattiga i samhället och skildrade
deras liv med skarp iakttagelse och varm
medkänsla. — Monogr. av R. Garzia (1916).
Serapèum, lat (grek. Serapét’on), tempel
åt den egyptiske guden Serapis. Om
Serapis-tempel i Memfis och Sakkara se dessa ord.
Jfr även Alexandria, sp. 470.
Seräpis el. S a r ä p i s, egyptisk gud, se
O s i r i s.
Serarkèisk granit, geol., se Granit, sp. 946.
Serber, sydslaviskt folk, se
Balkanhalvön, sp. 781, och Serbien, sp. 690—691.
Serbien, serb. Srbija, före 1918 konungarike
i n. v. delen av Balkanhalvön, ingår numera i
Jugoslavien; 95,667 kvkm, omkr. 4,5 mill. inv.
(1931); huvudstad: Belgrad. Man skiljer
mellan Nordserbien (49,950 kvkm), d. v. s. det
egentliga S. inom gränserna före
Balkankri-gen, och Sydserbien (45,717 kvkm), motsv. de
landsdelar, som 1913 införlivades: n.
Makedo-nien, det forna sandjaket Novipazar m. m. S.
är till största delen ett bergland,
genomskuret av n.—s. och ö.—v. floddalar, bland vilka
Moravas och Vardars dalstråk sedan gammalt
äro S:s förnämsta kommunikationsled. Till
Sava och Donau, gränsfloder i n., avvattnas
större delen av S. genom Drina, Morava,
Ti-mok m. fl. S. v. delarna avvattnas genom Drin
(från Ochridasjön) till Adriatiska havet och det
sydligaste S. genom Vardar till Egeiska
havet. Höga och vilda bergmassiv (Rudnik,
Kopaonik planina, Sar planina, Stara planina),
stundom skogklädda, stundom kala, omväxla
med öde karstplatåer (i v.) och bördiga
dalbäcken (Moravadalen, Kosovo polje kring
floden Ibar, Skopljebäckenet kring övre Vardar).
Om klimat, växt- och djurvärld se J u g o s 1
a-v i e n. Nordserbien är till största delen
bebott av serber med undantag för
gränsland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
