Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
707
Sernander—Serpentin
708
muntra gillen. Genren har fortlevat som
folknöje till våra dagar. Jfr J. Mortensen,
»Me-dell Msdramat i Frankrike» (1899). (Kj. S-g.)
Sernander, Johan Rutger, botanist,
kvartärgeolog, arkeolog (f. 18(56 2/n). Blev
fil. dr i Uppsala 1894, docent i växtgeografi
1895, i botanik 1899 och var prof, där i
växtbiologi 1908—31.
S. har främst ägnat
sig åt den
skandinaviska vegetationens
historia (se B 1 y
11-Sernanderska klimatperioderna) och
åt undersökningen av
svenska
växtsamhällen. Bland hans
talrika skritter märkas
»Die Einwanderung
der Fichte in
Skandinavien» (i Botanische
Jahrbücher, utg. av A.
Engler, 1892), »Om Litorinatidens klimat och
vegetation» (i Geol. Fören:s Förhandi., bd 15,
1893), »Om s. k. glaciala relikter» (i
Botaniska Notiser 1894), »Studier öfver den
gotländska vegetationens historia» (s. å.;
gra-dualavh.), »Våra torfmossar» (1897; 3:e uppl.
1916), »Studier öfver vegetationen i mellersta
Skandinaviens fjälltrakter» (i öfversigt af
Kongl. Vet.-akad:s Handl. 1898 och i Bihang
till Vet.-akad:s Handl. 1899), »Sveriges
växtvärld i forntid och nutid» (i »Sveriges rike»,
1900), »Bidrag till den västskandinaviska
vegetationens historia i relation till
nivåförändringarna» (i Geol. Fören:s Förhandi., bd 24,
1902), »De scanodaniska torfmossarnas
strati-grafi» (ibid., bd 31, 1909), »Die schwedischen
Torfmoore als Zeugen postglacialer
Klima-Schwankungen» (i »Die Veränderungen des
Klimas», 1910), »Svenska kalktuffer» (i Geol.
Fören:s Förhandi., bd 37, 1915), »De
nordeuropeiska havens växtregioner», 1 (i Sv.
Bot. Tidskr. 1917), »Lövängen i
Bjärka-Sä-bys bebyggelsehistoria» (i »Bjärka-Säby i
monografier», 1925). Som växtbiolog är S. en
av vår tids främsta; han har särskilt ägnat sig
åt lavarna samt de högre växternas
spridnings-biologi. Bland hithörande arbeten äro det i
sitt slag enastående »Den skandinaviska
vegetationens spridningsbiologi» (1901),
»Ent-wurf einer Monographie der europäischen
Myrmekochoren» (i Vet.-akad:s Handl. 1906;
S:s största arbete), »Über postflorale
Nekta-rien» (i »Botaniska studier tillägnade F. R.
Kjellman», 1906), »Arts- och varietetsbildning
hos lafvarna» (i Sv. Bot. Tidskr. 1907),
»Studier öfver lafvarnas biologi» (ibid. 1912),
»Forna och äfja» (Geol. Fören :s Förhandi., 40,
1918) samt »Zur Morphologie und
Bio-logie der Diasporen» (i Nova Acta Regiae
Societatis Scientiarum Upsaliensis 1927). —
S :s arbeten, som på flera områden äro
banbrytande, utmärka sig för originalitet,
uppslagsrikedom och skarpsinnighet; som
universitetslärare har han utövat ett djupgående
inflytande och bildat skola, och han har även
spelat en framstående roll i
folkbildningsarbetet. S. är en förgrundsfigur i
naturskydds-och hembygdsrörelsen, har i tal och skrift
energiskt verkat över hela landet och ofta
anlitats som sakkunnig; hans mest berömda
tryckta arbete från detta område är
»Stockholms natur» (1926). Även som Linnéforskare
har han gjort en viktig insats och är sedan
1928 föreståndare för Linnéanska stiftelsen på
Hammarby. En 1931 stiftad forskningsfond bär
hans namn. Led. av Vet.-akad. (1914). C. S-g.
Serologl (av lat. se’rum, vätska, och grek.
lo’gos, lära), läran om blodvätskan och dess
egenskaper. Se Serum,
Serumdiagnos-t i k och S e r u m t e r a p i.
Seroux d’Agincourt [soro’ da$äkö’r], Jean
Baptiste Louis Georges, fransk
konsthistoriker och tecknare (1730—1814).
Var generalförpaktare under Ludvig XV:s
regering och ägnade sig därefter huvudsaki. åt
konststudier. Bosatt i Rom sedan 1779,
utarbetade S. en uppskattad forts, av
Winckel-manns konsthistoria, »llistoire de l’art par
les monuments, depuis sa décadence au 5:e
siècle jusqu’å son renouvellement au 15 :e»
(6 bd, 1809—23; med 325 kopparstick),
»Re-cueil de fragments de sculpture antique en
terre cuite» (1814) m. fl. verk. (E. L-k.)
Se’rov (S j e’r o v) [-af], Valentin, rysk
målare (1865—1911). Studerade för Repin
samt tog starka intryck av samtida fransk
konst. Förutom historiska bilder, djur och
landskap målade S. porträtt; det är i dessa
senare han visat sig vara den verkliga
begåvningen. »Flicka med persikor» (1887;
Tre-tiakovgalleriet i Moskva) och porträttet av
E. L. Nobel (1909; på Baltiska utställningen
i Malmö 1914, där 39 arbeten utställdes) i
en klar och träffande, impressionistisk
karaktär samt naketbiklen av danserskan Ida
Rubinstein (1910; Leningrad) och »Europa och
tjuren» (Malmö museum) i dekorativ
linje-och färgverkan visa S:s utveckling. Han
var även betydande som illustratör (bl. a.
Krylovs fabler). E. L-k.
Sèro venie’ntibus o’ssa, lat., de
senkommande (till en måltid) få nöja sig med benen.
Serpa Pinto [sä’rpa pi’nto], Alexander
Alberto de la Roch a de, portugisisk
officer och Afrikaresande (1846—1900). Blev
1877 som major chef för en av portugisiska
regeringen utrustad expedition till Angola
och Sambesi, vars övre bifloder undersöktes.
Hunnen till Lialui, barotserikets huvudstad,
överfölls S. av infödingarna men slog sig
igenom och nådde slutligen Victoriafallen och
östkusten 1879. Han skildrade färden 1881
i »How I crossed Africa» (»Tvärs genom
Afrika», s. å.). 1890 företog han en
expedition till Shire (Njassa) och gav då, genom
en strid på neutralt område med infödingar,
som buro engelsk flagg, upphov till en svår
konflikt mellan England och Portugal. I sin
strävan att utvidga Portugals välde vid
Njas-sasjön förekoms S. av sir Harry Johnston
(se d. o.). K. G. L.
Se’rpens, astron., se Ormen.
Serpent [särpä’, sv. uttal -pa’n], fr., mus.,
träblåsinstrument av sinkans grupp;
basinstrument, sannolikt uppkommet under
1500-talets andra hälft. I Sverige och Danmark
synes det ha varit brukat till in på
1830-talet. — S. kallades förr även en 16 fots
tungstämma i orgelns pedal. T. N.
Serpentari’idae, Serpentärius, zool., se S
e-kreterarfåglar.
Serpentin (av lat. se’rpens, orm). 1. (Miner.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
