Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
709
Serpentinasbest—Serum
710
Ett vattenlialtigt magnesiumsilikat av
sammansättningen 3MgO . 2SiO2.2H2O, dock alltid
med isomorf inblandning av motsv.
ferrosili-kat 3FeO . 2SiO2.2H2O. Färgen är gul, grön
(i flera nyanser), grå, brun el. svart.
Hårdheten är 3—4 (se Hårdhetsskala) och
spec. v. 2,5—2,7. S. bildas vid omvandling
(serpentinisering) av ett flertal
magnesiumrika silikatmineral, särskilt olivin (se
d. o.). Med ädel s. förstår man de renare
färgade, ljust gula el. gröna, täta,
genomlysande arterna av s., under det att de
likaledes täta men mörkt och orent färgade
sammanfattas som vanlig s. En fintrådig,
sidenglänsande varietet är
serpentinasbest el. chrysotil (krysotil), vilken
brukas som asbest (se d. o.). Ädel och vanlig
s., vilka lätt låta bearbeta sig och anta vacker
polityr, brukas till prydnads- och
husgeråds-föremål samt för arkitektoniska ändamål. I
blandning med kalkspat el. dolomit ingår s. i
t. ex. den vackra kolmårdsmarmorn (se M a
r-m o r). N. Zn.
2. Då en väg måste anläggas uppför en
brant höjd, utstakas den vanl. i sicksack med
tvära krökar för att minska
lutningsförhål-landet. En sådan vågform kallas s. O. A. B.*
3. Smala pappersremsor, hårt rullade, som
t. ex. vid karnevaler kastas upp i luften,
varvid de ringla ut sig och omsnärja åskådarna.
4. (Geogr.) Flodbåge, omfattande mindre än
en halvcirkel; är flodbågen större än en
sådan, kallas den meander (jfr d. o. 2 och Flod,
sp. 593 med bilder).
Serpentinasbest, miner., se Asbest och
Serpentin.
Serpentinisering, miner., se Olivin och
Serpentin.
Serpuchov [sirpo^å’f], stad i Ryssland,
Moskvaområdet, 95 km s, om Moskva, vid
Okas biflod Nara; 55,949 inv. (1926).
Märklig borg, uppförd 1556 av Ivan IV. Stora
textilfabriker.
Se’rra, port. (sp. sierra), eg. »såg»,
bergskedja, ingår i port, och brasil. namn på
bergskedjor, vilka böra sökas under huvudordet,
t. ex. S. do E s p i n h a§ o, S. da E s t r
é-1 a, S. da M a n t i q u e i r a. Om S. d o M a r
se Brasilien, sp. 1126.
Se’rra, N a r c i s o, spansk författare (1830
—77). Uppmärksammades redan vid 18 års
ålder genom sin första komedi, »Mi mamä».
I rask följd publicerade S. sedan ett 40-tal
pjäser, av vilka »Don Tomås» är den
förnämsta. Han utgav även ett par diktsamlingar.
Serrade’lla, bot., se K 1 o v i c k e r.
Se’rrål, S e r e s, stad i Makedonien, n.
Grekland, n. om sjön Kerkinitis, vid järnvägen
Sa-loniki—Adrianopel; 29,640 inv. (1928);
huvudstad i nomos S. (4,200 kvkm, 182,710 inv.).
S. har efter Balkankrigens ödeläggelser
återuppbyggts till en modern stad och är en av
Makedoniens förnämsta handelsplatser,
särskilt för råtobak och spannmål. S. är
forntidens Sirrhai.
Serrano [sära’nå], Francisco, hertig av
La Torre, spansk militär, statsman (1810
—85). Deltog i karlistkrigen, blev därpå
1841 generallöjtnant och 1848 generalkapten
i Granada. S. spelade senare en framträdande
roll vid militära omvälvningar och hade
höga militära poster, var 1859—62 guvernör
på Kuba och jan.—
mars 1863
utrikesminister. Vid
revolutionen 1868 besegrade
S. de kungatrogna
trupperna och var
sedan till juni 1869
president i
provisoriska regeringen,
därpå (till jan. 1871)
Spaniens regent.
Under kortare perioder
1871 och 1872 var
han konseljpresident.
Jan. 1874 blev S. chef för exekutiva
makten och bekämpade med kraft ett
karlist-uppror men störtades genom ett
pronun-ciamento till förmån för Alfonso XII dec.
s. å. Senare var han bl. a. ambassadör i
Paris 1883—84. (A. A-t.)
Serrätula, släkte av fam. korgblomstriga.
Står nära Centaurea men saknar könlösa
kantblommor. Frukterna ha hårpensel. 1
Sverige finns en art, S. tinctoria, ängsskära,
färgskära, en glatt, omkr. 6 dm hög,
flerårig ört med vanl. djupt parflikiga blad, få,
täml. små korgar i kvast och violetta, sällan
vita blommor. Den växer mindre allmänt i
lundängar i s. och mell. Sverige. Jfr även
S a u s s u r e a. G. M-e.
Serrurier [säryrie’], G u s t a v e, belgisk
konstnär (1859—1911), en av banbrytarna inom
den för det dagliga livets behov använda
konsten, särskilt inom möbelindustrien. S. anslöt
sig närmast till engelska förebilder men
fast-höll strängt vid föremålens ändamålsenlighet
och materialets fordringar. G-g N.*
Sertörius, Q u i n t u s, romersk krigare och
statsman (omkr. 123—72 f. Kr.). Utmärkte sig
i kriget mot cimbrer och teutoner (113—101)
och i bundsförvantkriget (90). S. var den
mest berömde av det marianska partiets
anhängare. Han företrädde en moderatare
riktning inom partiet och avlägsnades därför från
Rom, när den avgörande striden med Sulla
förestod, såsom propraetor i Hispania citerior.
Han vann på Pyreneiska halvön de inföddas
tillgivenhet och gjorde framgångsrikt
motstånd mot den nya romerska regeringens
fältherrar men mördades 72 f. Kr. Jfr Th.
Momm-sen i »Römische Geschichte», 111 (13 :e uppl.
1922—25). E. St.
Se’rtiirner, Friedrich Wilhelm Adam,
tysk apotekare (1783—1841), framställde 1804
morfin ur opium, varigenom f. ggn en
alka-loid (se d. o.) isolerats.
Serubabel, se Judar, sp. 1222.
Se’rum, plur. s e r a, lat. (eg. en vätska, som
är avskild ur en tjockare vätska, t. ex. serum
lactis, vassla), vätska, befriad från
medföljande fasta kroppar, hämtad ur djurkroppen. Om
ej annat säges, menar man med s. från
blodkroppar fritt blodvatten (se Blod och
Koagulation). Blodserum är en täml.
trögflytande, klibbande vätska av bärnstensgul
färg. Om blodplasman se Blod, sp. 534 ff. I
s. finnas enzymer (se Enzym) och de
egendomliga kroppar, s. k. antikroppar, som spela
en huvudroll i serumterapien (se d. o.). Ett
slag av dessa, komplementet (se d. o.), sättes
ur funktion genom s. k. inaktivering,
d. v. s. uppvärmning till 57° C under 20 min..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
