Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Serumbehandling—Serumsjuka
711
en procedur, som bl. a. måste utföras vid
komplementbindningsreaktionen (se
Serum-diagnostik). Jfr Immunitet. S. A-s.*
Serumbehandling, se Serum terapi.
Serumdiagnostik, läran att med tillhjälp av
serum diagnosticera sjukdomar och identifiera
bakterier, äggviteämnen m. m. Om främmande
kroppar, särskilt äggviteämnen, celler, fint
fördelade kroppsvävnader, införas i ett
levande djurs blod, uppträda häri s. k.
antikroppar (se Immunitet), som binda, skada
el. på annat sätt reagera med kroppar av det
slag, som införts, det s. k. antigenet.
Genomgående av vissa infektionssjukdomar
framkallar likaså antikroppar, som reagera med
sjukdomens smittämne. Påvisandet av sådana
antikroppar (se Immunitet, sp. 469 ff.) å
ena sidan och deras användande till
identifiering av äggviteämnen, bakterier,
kroppscel-ler som blodkroppar etc. å andra sidan äro
grundvalarna för s., som numera är av
utomordentlig betydelse för medicinen, hygienen,
ärftlighetsforskningen, kriminalistiken m. m.
De viktigare metoderna äro följ. A g g 1 u t
i-nationsreaktionen beror på
agglutini-ner (se Immunitet, sp. 470 ff.),
antikroppar, som vid tillsättning till en
bak-terieuppslamning klumpa ihop bakterierna i
flockor. Om blodserum från en av tyfoidfeber
angripen patient blandas med tyfusbakterier,
uppslammade i fysiologisk koksaltlösning,
klumpas tyfoidbakterierna ihop efter några
timmar (Gruber-Vidals reaktion).
Sjukdomsdiagnosen blir genom denna reaktion under
vissa förutsättningar säkerställd. Omvänt kan
man identifiera tyfusbakterier genom att till
en uppslamning av dessa sätta blodserum,
om vilket man på förhand vet, att det
innehåller tyfusagglutininer i tillräcklig mängd,
t. ex. ett immunserum. På samma sätt kunna
ett stort antal infektionssjukdomar och deras
smittämnen med säkerhet diagnosticeras
såsom paratyfus, dysenteri, kolera, pest,
malta-feber m. fl. Hit hör även den s. k.
blodgrupperingen, den utomordentligt
betydelsefulla reaktion, varvid förmedelst
agglu-tination av röda blodkroppar bestämmes till
vilken blodgrupp den undersökta personen hör.
Precipitinreaktionen grundar sig
på förekomsten i serum av precipitin, det är
antikroppar, som med antigenet bilda en mer
el. mindre finflockig fällning, precipitat. Om
t. ex. ett extrakt från en människoblodfläck
blandas med immunsera från djur, som
im-muniserats med olika blodkroppar, t. ex.
människa, nötkreatur, häst och hund, så uppstår
fällning endast i den blandning, där serum,
innehållande människoblodkroppsagglutininet,
tillsatts. På så sätt kan med visshet
konstateras om blodfläckar, t. ex. på kläder, vapen
el. dyl., härstamma från människa el. djur,
vidare om t. ex. korvvaror innehålla annat
kött, än vad som uppgivits, m. fl.
undersökningar av rättsmedicinsk och hygienisk
betydelse. Hit höra även de s. k. f 1 o c k n i n g
s-reaktionerna för styrkebestämning av
sera (Ramons reaktion) och för diagnosen av
syfilis (Sachs-Georgis, Kahns, Müllers m. fl.
reaktioner). Vidsträckt användning har
vidare komplementbindningsreaktionen fått, som baserar sig på
egenskapen hos ett komplement (se d. o. 2 och I
m
712
m u n i t e t, sp. 471) att bindas vid de s. k.
komplementsbindande antikropparna i
närvaro av dessas antigen. Dennas viktigaste
tillämpning utgör Wassermans s y f
i-lisreaktion, den hittills mest
tillförlitliga metoden att genom undersökning av
blodserum el. lumbalvätska diagnosticera
syfilis. Undersökning på halt av opsoniner (se
d. o. och Immunitet, sp. 472), den s. k.
opsoniska index, avser att påvisa närvaro el.
frånvaro i blodet av skyddskrafter gentemot
vissa bakterier, framför allt streptokocker och
stafylokocker, och begagnas för praktiskt
ändamål huvudsaki. till att följa verkan av och
på lämpligaste sätt anordna doseringen vid
s. k. vaccinbehandling av vissa
infektionssjukdomar. Till s. räknar man vanl. även de
s. k. kutanreaktionerna, vilka
sannolikt bero på anafylaxi (se Immunitet,
sp. 473 ff.). Personer el. djur, som insjuknat
i vissa sjukdomar, bli en kort tid efter
insjuknandet överkänsliga för smittämnet,
dettas toxiner el. extrakt av smittämnet,
överkänsligheten kvarstår även kortare el. längre
tid efter tillfrisknandet. Om en obetydlig
mängd av resp, extrakt ympas på el. i
huden, reagerar denna med en lätt inflammation,
i form av rodnad och svullnad. Ibland kan
en allmän reaktion i form av en lätt
temperaturstegring el. fokal reaktion, d. v. s. en
lätt irritation av själva sjukdomshärden,
inställa sig. Reaktionen är specifik, i det att
den endast uppstår vid inympning av extrakt
på det smittämne, som är orsaken till den
undersökta personens el. djurets sjukdom; den
har därför ett stort diagnostiskt värde. Sin
största betydelse har den fått för diagnosen av
tuberkulos, varvid en mycket utspädd lösning
av tuberkulin ingnides el. insprutas.
Kutan-reaktionen begagnas även för diagnosen av
rots hos häst, mjuk schanker, lymfogranulom
hos människa m. fl. sjukdomar. För diagnosen
av syfilis användes förr luetin, ett extrakt på
syfilisspirochaeter. En annan typ av
kutan-reaktion utgöra de undersökningar, som avse
att utröna huruvida en person är mottaglig
för difteri el. scharlakansfeber, varvid
minimala mängder difteri-, resp,
skarlatinastrep-tokocktoxin insprutas. II. D.
Seruminstitut, anstalter för frambringande
av skyddssera och vacciner mot smittsamma
sjukdomar. I Sverige erforderliga sera och
vacciner för människor tillverkas vid
Statens bakteriologiska laboratorium och för djur
vid Statens veterinärbakteriologiska
laboratorium. Vid båda laboratorierna utföras
dessutom bakteriologisk-diagnostiska
undersökningar. I Tyskland och Förenta staterna äro
de förnämsta s. i privat ägo, i övriga länder
finnes i allm. minst ett statsinstitut. H. D.
Se’rum la’ctis, lat., se V a s s 1 a.
Serumsjuka, sjukdomssymtom, bestående av
hudrodnad, svullnad, klåda, nässelutslag och
ledsmärtor med feber, vilka någon gång
uppträda efter serumbehandling och bero på
överkänslighet för serum (vanl. från häst). S. kan
(ehuru sällan) hos särskilt känsliga personer
inställa sig redan vid första
serumbehand-lingen. Vanligare är, att s. uppstår hos
personer, som tidigare behandlats med serum
från samma djurart och därigenom blivit
överkänsliga (anafylaktiska) för nya seruminjek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
