Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
Serumvaccination—Servet
716
avår, toxisk scharlakansfeber men är utan
verkan vid sjukdomens komplikationer, t. ex.
varbildningar i lymfkörtlar och
öroninflammationer. Av övriga antitoxiska sera må
särskilt nämnas antidysenteriserum
mot den svåra form av bacillär dysenteri, som
framkallas av Bacillus dysenteriae
Shiga-Kru-se, samt antibotulismserum mot den
utomordentligt farliga Bacillus botulinus, som
är orsak till korv- eller köttförgiftning.
Av största betydelse äro slutligen de sera,
som framställts mot gifter, alstrade av djur
eller insekter, i första hand då
antiormgift-sera, vilkas införande Calmette har äran av.
Antiormgiftsera tillverkas genom
im-munisering av större djur, i regel hästar, med
ormgift, som erhållits genom att resp, ormar
antingen fått bita i bomullstussar, som då
fyllts med giftet, eller hugga efter bitar av
en spegel eller glasskiva, på vilka då giftet
spottats ut. Ormgifterna äro till sin
sammansättning varandra rätt olika och ett
antiorm-giftserum därför i regel effektivt endast mot
den ormart, vars gift använts vid
immunise-ringen. Man har därför måst framställa en
rad av olika sera, så för europeiska ormar,
t. ex. den svenska huggormen (serum
tillhanda-hålles numera på varje svenskt apotek samt på
Statens bakteriologiska laboratorium i
Stockholm), mot indiska ormar, mot västfrikanska,
två sera mot i Sydamerika förekommande
ormar (typ skallerorm och lansorm) etc.
Antiormgiftsera ha haft en mycket välsignelserik
verkan, och avsevärda tropiska områden torde
knappast utan dessa seras förefintlighet ha
kunnat göras till föremål för kolonisering.
Liknande framställning och verkan ha sera mot
giftiga spindlar, skorpioner etc. Slutligen ha
antitoxiska sera framställts mot vissa
växt-toxiner, t. ex. mot jequiritybönan (Abrus
pre-catorius) samt mot frömjöl, särskilt
gräsfrömjöl, pollantin, vilket brukas vid
behandlingen av höfeber eller hösnuva.
De antibakteriella sera framställas
genom att hästar immuniseras med
uppslam-ningen av bakterier, vanl. i fysiologisk
koksaltlösning eller med bakterieextrakt av olika
slag. Antipneumokockserum (mot
pneu-mokocker) begagnas särskilt i Förenta staterna
i mycket stor utsträckning för behandlingen
av lunginflammation,
antistreptokock-serum (mot streptokocker) vid behandling
av s. k. blodförgiftning (sepsis),
barnsängs-feber m. m. samt
antimeningokock-serum (mot meningokocker) vid epidemisk
hjärnhinneinflammation. Dessa seras verkan
är ännu rätt omtvistad, i alla händelser kan
den ej jämföras med den effekt, som erhålles
vid behandling med antitoxiska sera. Mot
vissa former av mjuk schanker och vid
led-affektioner av dröppelursprung har med
framgång serum (Reenstierna) använts. I
veterinärmedicinen användas dessutom i stor
utsträckning anticolibacillserum och
rödsjuke serum.
Serum sprutas vid all serumbehandling
hu-vudsakl. under huden eller i muskulaturen;
endast vid särskilt brådskande fall göras
injektioner direkt i en ven och vid utbrutet fall
av stelkramp dessutom i ryggmärgskanalen.
Vid de båda senare behandlingsmetoderna
måste försiktighet iakttagas. Är näml,
pa
tienten särskilt känslig för serum eller har
han tidigare behandlats därmed, kan en s. k.
chock av serumsjuka (se d. o.) inträda, som
kan innebära allvarliga risker. Även efter
andra slag av injektioner (under huden och i
muskulaturen) kan serumsjuka (se d. o.)
inträda, som kan vara obehaglig nog, men denna
form är övergående och innebär ej någon
fara för patienten. II. D.
Serumvaccination, se Vaccination.
Servaes [zä’rväs], Franz, tysk författare
(f. 1862), fil. dr, 1899—1914 red. i Wien. S.
har skrivit bl. a. »Goethe am Ausgang des
Jahrhunderts» (1897), »Theodor Fontane»
(1900), »Giovanni Segantini» (1902;
praktverk), »Max Klinger» (1903), »Dürer» (1904)
och »Anders Zorn» (1910).
Serväl, Félis (Leptailürus) serväl
(cape’n-sis), djur av kattsläktet i vidsträckt mening.
Smärt kropp, täml.
höga ben, svans
ung. en tredjedel av
kroppslängden och
stora öron jämte ett
mönster av svarta
fläckar på mer el.
mindre ockragul
botten känneteckna s.,
som i flera olika
raser förekomma i
Afrika. De leva av
fåglar och smärre
däggdjur samt hålla
sig väl dolda. En
västafrikansk art,
F. (L.) servalina,
har helt små, tätt
strödda fläckar.
Båda arterna äro av
ung. samma storlek,
huvud och kropp omkr. 1 m, svans omkr.
30 cm. Lönnb.
Servandoni [-då’ni], Jean Jéröme,
italiensk-fransk målare och arkitekt (1695—
1766). S. kom 1724 till Paris och arbetade
med stor framgång som teaterdekoratör. Sitt
främsta verk utförde han på arkitekturens
område i några kyrkobyggnader, särskilt
fasaden till S:t-Sulpice i Paris (1733). Mitt under
rokokons välde fullbordade S. här en
fullständigt klassicistisk skapelse med dubbla
kolonnställningar och raka bjälklag. Med
undantag för kortare uppehåll i London (1749)
och Dresden (1755) verkade S. till sin död
huvudsaki. i Paris. H. C-l.
Servegin, mjuk och böjlig stropp (se d. o.)
av sammanlagda och genom tränsning
sammanhållna kabelgarn. S. brukas på fartyg för
påslagning av föremål vid hissning m. m. ö-g.
Servera, lägga för, hälla i, duka fram;
passa upp (vid bordet); betjäna.
Serve’t, M i g u e 1, spansk läkare, teolog
(1509 el. 1511—53). Kom efter juridiska
studier i Toulouse först till Basel och sedan till
Strassburg samt företrädde en utpräglad
anti-trinitarism (bl. a. i stridsskriften »De
trini-tatis erroribus», 1531). För att undgå
förföljelse antog S. namnet de Villeneuve, studerade
först matematik i Paris, sedan medicin samt
ägnade sig åt medicinsk praktik i Vienne
1540—53. S:s viktigaste arbete,
»Christia-nismi restitutio» (1553), präglas av panteis-
Serval, Felis serväl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
