Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Servett—Servus
718
717
tisk nyplatonism och mystisk spiritualism i
förening. I boken finnes även en redogörelse
för blodets lilla kretslopp (se Bl odom lopp,
sp. 543), som ställt S. bland anatomiens
ban-brytare. Han trädde i förbindelse med Calvin,
som i avsky över S:s kätteri lät ange denne
för den katolska inkvisitionen. S. lyckades fly
och kom inkognito till Genève, där han
upptäcktes och på Calvins anstiftan häktades.
Efter process brändes han som kättare. —
Litt.: H. Tollin, »Das Lehrsystem Michael
Servets» (3 bd, 1876—78); P. Hedenius, »Om
upptäckten af blodomloppet» (1892); S. Pey
Ordeix, »M. S.» (1911). E-k N-d; Hg Pl.
Serve’tt, S e r v è t (fr. serviette), tork-,
handkläde, liten duk, som varje måltidsgäst
erhåller för att torka mun (och händer) med
samt skydda kläderna med. S. härrör från
1400-talet — i antiken och medeltiden
brukades handduk till tvagning efter måltiden.
Service [sä’vis], eng., »tjänst»; inom
affärsföretag, särskilt inom automobilbranschen,
betjänande av kunderna, »kundtjänst».
Service [sö’vis], Robert William,
eng-elsk-kanadensisk författare (f. 1874).
Utvandrade till Kanada och slog sig först på
jordbruk. S. deltog även i världskriget (»Rhymes
of a Red cross man»). Under starkt inflytande
av Kipling gjorde han sig känd som en
kraftfull poetisk skildrare av livet i »vilda
västern». Av S:s diktsamlingar må nämnas
»Songs of a sourdough», »Rhymes of a rolling
stone», »Selected poems» (1917), »Collected
poems» (1930). Romanen »Trail of ’98» (sv.
övers. 1927) målar livet i Klondike. I sv. övers,
av T. Nerman ha utkommit ett flertal andra
romaner samt »Guldgrävardikter» (1917). R-nB.*
Servil (lat. servilis, av se’rvus, träl),
träl-aktig, krypande tjänstaktig. — Subst.: S e
r-v i 1 i’s m.
Servis (fr. service), (fullständig) uppsats av
porslins- och glas- (eller metall-)kärl för
måltid. — (Krigsv.) a) Kanonservis.
Kollektiv benämning på det manskap (3—10
man), som avdelats till en artilleripjäs el.
kulspruta. — b) I vissa arméer, ss. i den
svenska, det lönetillägg, som förr utgick till
officerare och underofficerare för möbler och
husgeråd. — Servisbidrag utgår på
flottans fartyg till underbefäl, som åtnjuter
skeppsportion. G. af W-dt; ö-g.
Servisledning, ledning, som avgrenar sig
från huvudledningen i ett elektriskt
ledningsnät el. i ett rörnät för fördelning av gas,
vattenledningsvatten el. dyl. S. har till
uppgift att inom ett begränsat område, t. ex. en
fastighet, tillföra konsumenterna deras behov
från ett större fördelningsnät. G. H-r.
Servlter (O’rdo servörum beätae Mariae
vi’r-ginis), en till jungfru Marias ära 1233
grundad och 1255 stadfäst munkorden, som följde
augustinernas klosterregel och räknades till
tiggarordnarna. Den har nu 9 provinser med
120 konvent och omkr. 1,100 medl.
»Monumenta ordims servörum» äro utg. av A. v.
Morini och P. Soulier i 15 bd 1897—1914. —
Litt.: B. M. Spörr, »Lebensbilder aus dem
Serviterorden» (4 bd, 1892—95). Hg Pl.
Servitüt (lat. se’rvitus, eg. slaveri, beroende
tillstånd, av se’rvus, slav), till åtskillnad från
nedan nämnda personalservitut även
betecknat som realservitut el. p r a e d i-
alservitut, betyder, att ägaren el.
innehavaren av en fastighet har i denna sin
egenskap — alltså ej ifall han avhänder sig
fastigheten — rätt att, för obehindrat bruk el.
bättre tillgodogörande av densamma, i viss
begränsad omfattning tillgodogöra sig
förmåner, som eg. tillhöra en annan närliggande
fastighet. I svenskt lagspråk (lag om s. 14
juni 1907) återges s. med »besvär och last»,
som lagts å fastighet »till förmån för annan
fastighet el. ock för gruva»; även till förmån
för en gruvas innehavare medges näml. s.
Likaså förekomma s. till förmån för vissa
andra anläggningar. Däremot äro för sv. rätt
okända de s. k. personal ser vi tu te n,
de i såväl romersk som modern (även dansk,
norsk) rätt förekommande rättigheterna för
viss person att på givet sätt begagna en sak
(en fastighet). För ett s. kräves: 1) att dess
utövande innebär verkligt gagn för den
berättigade med hänsyn till hans fastighet, icke
blott för hans personliga intressen, 2)
grann-skapsförhållande mellan de två fastigheterna
samt 3) en viss varaktighet i hela
rättsförhållandet, vilket sålunda icke får byggas på
någon tillfällig anordning (t. ex. en
rörledning). Den fastighet, till vars förmån ett s.
består, kallas den härskande fastigheten
(pme-dium dominans) och den, på vilken s. lagts,
den tjänande (praedium serviens). S. kunna
i fråga om innehållet vara av mångfaldig
art. vägrättigheter, rättigheter att leda
vatten el. att framdraga kraftledningar,
betesrätt, rättigheter till skogsfång, löv-, torv-,
sand- el. lertäkt, rättigheter till begagnande
av grannes grundmur el. byggnadsmur, till
fri utsikt, till frihet från eldfarlig
anläggning, till frihet från annat bebyggande än
som villatomt (»villaservitut») m. m. I de
tre sista ex. föreligga s. k. n e g a t i v a s.
(ägaren av den tjänande fastigheten måste
underlåta visst begagnande av den); i de
övriga ex. äro åter s. positiva (innehavaren
av den härskande fastigheten får själv
begagna den tjänande). Ett s. kan uppkomma
genom frivillig upplåtelse av den tjänande
fastighetens ägare; laga skifte el.
avstyckning (se Fastighetsbildning i stad
och Jorddelning) ävensom expropriation
kunna ock ge upphov till s. De kunna
jämväl ha urminnes hävd att tacka för sin
uppkomst. Huru s. böra utövas (med
skonsamhet), kunna intecknas (till säkerhet mot ny
ägare av den tjänande fastigheten), förflyttas,
utbrytas el. avlösas, därom finnas särskilda
lagstadganden. Jfr Legalservitut och
Sakrätt. — Om statsservitut se
d. o. C. G. Bj.
Servitör, kypare, uppassare.
Se’rvius, Maurus S. Honoratus,
romersk grammatiker omkr. 400 e. Kr. Av S:s
arbeten är bl. a. en berömd
Vergiliuskom-mentar bevarad, utg. av G. Thilo och H. Hagen
(3 bd, 1881—1902).
Se’rvius TuTlius, enl. sagan den sjätte av
Roms konungar. Honom tillskrevos
inrättandet av census och folkets indelning i klasser
och centurier. Om den med hans namn
betecknade stadsmuren se Rom, sp. 979—980.
Se’rvus, lat., slav, tjänare; under
medeltiden munk; kamratlig hälsningsform i
Österrike. — S e’r v u s servörum D e’i, Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>