Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Setterwall, Nils Kristian - Setting - Settlement - Setúbal, Sankt Ybes - Setubandha - Setälä, Emil Nestor - Seuerling, Karl Gottfried - Seuffert, Hermann - Seuffert, Johann Adam von - Seulenberg, Henric von - Seume, Johann Gottfried - Seurat, Georges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
723
Setting—Seurat
724
Tidskr. utgav S. 1891—1929 bibliografi över
historisk litteratur rörande Sverige. Pä
grundval av dessa årsbibliografier utgav han »Svensk
historisk bibliografi» för 1875—1900 (1907)
och för 1901—20 (1923).
Setting, se S ä 11 i n g.
Settlement [se’tlmant], eng., nybygge,
koloni; förordnande, avtal; act of s.,
Storbritanniens successionsordning av 1701. — S. är
även benämning pä ett slags socialt
koloniföretag, i det att akademiskt bildade
personer slå sig ned i arbetarkvarter för att
knyta personliga förbindelser med deras
invånare och förbättra deras villkor genom
undervisning, föreläsningar, utflykter och
lant-vistelse m. m. Det största s., Toynbee hall
i Whitechapel, London, bildades 1884 av S. A.
Barnett (se d. o.). Från England har idén
spritt sig till andra länder, främst till
U. S. A., och även i Sverige vunnit
efterföljare — i Birkagården (se d. o.) och
Södergården i Stockholm, Nordgården i Göteborg
och Hemgården i Norrköping. — Jfr R. A.
Woods och A. J. Kennedy, »The s. horizon»
(1922).
Setübal [sato’coal], Sankt Y b e s, fr.
S:t-Yves, eng. S:t Ubes, hamnstad i port. prov.
Estremadura, distr. Lisboa, på n. sidan av
Setübalvikens inlopp, omkr. 30 km s. ö. om
Lissabon; 37,074 inv. (1920). Huvudcentrum
för den port, sardinkonservindustrien.
Betydande saliner, vinhandel (muskatellj. S. var
fordom, särskilt under Johan II:s tid (1481—
95), kungl. residens. Nästan alla äldre
byggnadsverk förstördes vid jordbävningen 1755.
Bevarad är Jesuskyrkan (gr. 1490).
Setubandha, se M a h ä r ä s t r I.
Se’tälä, Emil Nestor, finländsk
språkforskare och politiker (f. 1864 27/2).
Disputerade 1887, blev docent s. å., var 1893—1929
prof, i finska språket och litteraturen vid
Helsingfors univ. och blev
1926 kansler för Abo
finska univ. I Ȇber
Quantitätswechsel im
Fin nisch-Ugrischen»
(1896) framlade S.
huvudpunkterna av sin
uppmärksammade
teori om det
finsk-ugri-ska konsonant- och
vokalavljudet
(»gradväxlingen»), vilken
han i senare arbeten
och uppsatser utbyggt
och fördjupat. Hans
omfattande föreläsningsverksamhet och
författarskap, delvis grundade på egna
forskningsresor bland finska folk i Ryssland, ha f. ö.
gällt snart sagt alla områden av den
finsk-ugriska språkforskningen, beröringen med
germanska språk, folkdiktning,
språkundervisning m. m. Han är f. n. sysselsatt med bl. a.
ett stort etymologiskt ordboksarbete. Från
1901 är han huvudred, för Finnisch-Ugrische
Forschungen, och 1896—1905 var han
huvudred för tidskr. Valvo ja.
S. har innehaft en framskjuten plats i det
politiska livet, tidigare i Ungfinska, nu i
Nationella samlingspartiet. S. tillhörde
prästeståndet 1904—06, enkammaren 1907—10 och
1917—27 och har varit en av
folkrepresentatio
nens mest inflytelserika medl. (led. av och ordf,
i flera utskott), varjämte han i kommittéer
deltagit i utarbetandet av förslag till
representationsreform (1905—06) och riksdagsordning
(1921) samt beträffande verkställigheten av
spräklagstiftningen och ordnandet av de
katolska kyrkornas ställning i Finland. Han var
senator och chef för ecklesiastikexpeditionen
mars 1917—nov. 1918, undervisningsminister
mars—dec. 1925 samt utrikesminister dec. 1925
—dec. 1926. 1927—30 var han Finlands
minister i Köpenhamn och i Budapest. H. E. P.
Seuerling [sö’j-], Karl Gottfried,
tysksvensk skådespelare och teaterledare (1727—
95). Kom tidigt till Sverige som ledare för
ett »band» tyska komedianter, övertog i slutet
av 1750-talet P. Lindahls sällskap och bereste
med detta svenska landsorten och under
1780-talet även Finland. S. förde en förträfflig
repertoar och introducerade bl. a. Shakespeare
(»Romeo och Julia», 1776). G. K-g.
Seuffert [zåTfart], H e r m a n n, tysk
rätts-lärd (1836—1902). Blev 1872 ord. prof, i
Giessen, 1879 i Breslau, 1890 i Bonn. S. var
en framstående kriminalist och mångårig
medarbetare i Zeitschrift für die Gesammte
Strafrechtswissenschaft. Han författade bl. a.
»Anarchismus und Strafrecht» (1899), »Ein
neues Strafgesetzbuch für Deutschland» (1902)
och framställningen av den tyska straffrätten
i »Die Strafgesetzgebung der Gegenwart», I
(1894). C. G. Bj.
Seuffert [zälTart], Johann Adam von,
tysk rättslärd (1794—1857). Blev jur. dr och
docent 1815 samt 1817 e. o. och 1819 ord. prof,
i Würzburg men föranleddes av politiska skäl
1832 att övergå till domarbanan, som han 1839
lämnade för att ägna sig åt vetenskapen. Han
skrev bl. a. »Lehrbuch des praktischen
Pan-dektenrechts» (3 bd, 1823—25; 4:e uppl. 1860
—70) samt grundade 1847 det alltjämt
utkommande Archiv für Entscheidungen der
Ober-sten Gerichte (vanl. kallat »Seufferts
Archiv»). C. G. Bj.
Seulenberg [sö’j-], Henric von,
militäringenjör (1605—58). Var 1632—49
stadsingen-jör (stadsarkitekt) i Riga, ledde som sådan
arbetena på stadsbefästningen, blev 1648
ingenjör och tygmästare i Riga och Livland (1649
även i Ingermanland och Keksholms län) och
adlades 1651 (hette förut M u h 1 m a n).
Seume [zäPmø], Johann Gottfried,
tysk författare (1763—1810). Blev på en färd
till Paris 1781 gripen av värvare och förd till
Amerika, var soldat i Kanada och Tyskland,
deserterade 1787, studerade i Leipzig, vart
1792 sekr. hos ryske generalen Igelström och
1793 löjtnant i rysk tjänst. Han företog sedan
långa resor, bl. a. i Sverige och Finland (»Mein
Sommer 1805», 1806). S. anklagade
samhället och proklamerade vilden som den bästa
människan. Sami. skr. i 10 bd 1879. R-n B.
Seurat [söra’], Georges, fransk målare
(1859—91). Väckte uppmärksamhet 1884 med
en stor friluftsstudie, »De badande», och ännu
mera 1886 genom »La grande jätte» (»Den
stora bassängen», en solig bild från Versailles’
park med vattenkonsterna i gång). Här hade
S. med mycken djärvhet sökt en stark
koloristisk verkan medelst oblandade, rena färger.
Han blev upphovsman till
neoimpressio-n i s m e n (se d. o. och Impressionis m).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
