Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
737
Seyn—Sforza, C.
738
förbindelser med smugglare och sjörövare
blev han i jan. 1549 häktad och avrättades
mars s. å. V. S-g.
Seyn [zejn], Frans Albert A le x a
n-d r o v i t j, rysk militär och ämbetsman (1862
—1918?). Var rysk generalstabsofficer, blev
1900 direktor för generalguvernörskansliet i
Finland och biträdde Bobrikov i dennes
politik. Efter storstrejken 1905 flyttades S. som
guvernör till Grodno men återkom 1907 som
adjoint hos generalguvernören och blev 1910
själv generalguvernör. En ny
förrysknings-period, utmärkt genom hänsynslös förföljelse
av lagtrogna ämbetsmän samt långt gående
ingrepp i Finlands konstitution, inleddes
härmed och tog sig särskilt motbjudande uttryck
efter krigsutbrottet 1914. S. var ett villigt
redskap för den ryska politiken i Finland.
Personligen var han feg och opålitlig. Efter
ryska marsrevolutionen 1917 arresterades S.
och fördes till Ryssland, där han möjl.
mördades av bolsjevikerna 1918. H. E. P.
Seyne, L a S. - s u r - M e r [la så’n-syr-mä’r],
stad i fr. dep. Var, Provence, vid P. L.
M.-järnvägen, 5 km s. v. om Toulon; 24,678 inv. (1926).
Stora gjuterier och skeppsvarv.
Sezima [sä’zima], K a r e 1 (eg. K a r e 1 K
o-1 å f), tjeckoslovakisk litteraturkritiker (f.
1876), författare av psykologiska romaner.
Bland S:s arbeten må nämnas »Podobizny a
reliefy» (Porträtt och reliefer; 1919), en
samling träffande karakteristiker av moderna
tjeckiska prosaister, och romanen »Dravy
zi-vel» (Rovelementet; 1924). C. T-t.
sf (s f z), mus., förk. för it. sforzando (se
d. o.) el. sforzato.
Sfakte’ria, grek. Sfakteri’a, klippö utanför
Pylos, på v. kusten av Peloponnesos,
Grekland. Där vunno atenarna 425 f. Kr. under
Kleon (se d. o.) en seger över spartanerna.
Sfax, S f a k s, stad i fr. protektoratet
Tunisien, vid Gabèsviken, mitt emot
Kerkena-öarna; 39,969 inv. (1930), med förorter omkr.
75,000 inv. S. är s. Tunisiens främsta hamn
och exporterar i synnerhet fosfat från distr.
Gafsa-Metlaoui.
SfFnkter (grek, sfinktér, lat. sphi’ncter),
sammandragande slutmuskel. Sådana muskler,
med ringformigt trådförlopp, omsluta vissa
kroppsöppningar, så vid ögonen (ögonlocken),
munnen och anus. Om sphincter pylori se
Magsäcken.
Sfinx (av grek. sfingein, strypa), från
grekerna övertagen benämning på de bilder av
lejon med av kungahuvan med uraeusormen
(se d. o.) inramade manshuvuden, vilka tillhöra
den egyptiska konstens mest karakteristiska
verk (se E g y p t e n, bild 21, och Egyptisk
konst, bild 16). S. symboliserade liksom
lejonet kungamakten; ansiktet återgav den
vid verkets tillkomst regerande faraos drag.
Framför templen uppställdes parvis kolossala
sfinxstatyer, s. k. sfinxalléer. De stundom
förekommande sfinxerna med kvinnohuvud
symboliserade regerande furstinnor el.
kunga-gemåler. Bevingade s. voro sällsynta. Sfinxer,
som symboliserade en gud, erhöllo
djurhu-vud, så de falkhövdade s. k. griparna samt
vädursfinxerna.
Mest känd är den omkr. 20 m höga, 57 m
långa jättesfinxen vid Gize. Uthuggen ur ett
framspringande klippblock, bevakar den
samtidigt ingången till Nildalen och till Chef
renpyramidens dödstempel (se Egyptisk konst,
bild 3). Man antager numera allmänt, att
denna s. utfördes samtidigt med
gravanläggningen och följaktligen är en bild av farao
Chefren. Under Nya riket troddes den
föreställa solguden H ar m a c h i s. Ett par
texter visa, att den redan då livligt sysselsatte
folkfantasien. Gizesfinxen har alltsedan
forntiden upprepade ggr framgrävts ur
flygsanden, senast under 1920-talet i samband med
omfattande konserveringsarbeten.
Under det egyptiska världsväldets tid
upptogs s. i olika varianter av den asiatiska och
egeiska konsten. Med den grekiska folktron
införlivades den tidigt såsom
fördärvbringan-de kvinnlig demon. Enl. Oidipussagan
föreläde en s. utanför det beotiska Tebe de
väg-farande en gåta och dödade alla, som ej
förmådde tyda den. När slutligen Oidipus löste
s:s gåta, störtade sig odjuret utför en
klippbrant. I den grekiska konsten, framför allt
vasmåleriet, förekom s. ofta, avbildad med en
kvinnas huvud och barm samt vingad
lejonkropp. G-d L-n.
Sforza [sfå’rtsa], italiensk furstesläkt.
Kon-dottiären Attendolo S. (1369—1424),
bondson från Romagna, grundläde släktens
anseende. Om hans son Francesco S. (d. 1466),
som 1450 tog makten i Milano, se nedan.
Francescos son hertig Galeazzo Maria
S. (1444—76) av Milano var grym och
utsvävande. Dennes son hertig Gian Galeazzo
S. (1469—94) var fader till Bona S. (1493—
1557), som 1518 blev g. m. Sigismund I av
Polen; deras dotter var Katarina Jagellonica,
g. m. Johan III av Sverige. Om den stora
tvisten rörande det rika arvet efter Bona S.
jfr B. Hildebrands art. om Pontus De la
Gardie (med litt.-anv.) i »Svenskt biografiskt
lexikon», bd 10 (1931). — I Milano
undanträngdes Gian Galeazzo S. från makten 1481
av sin farbroder Lodovico S. (se nedan).
Dennes son Massimiliano S. (1490—1530)
var hertig i Milano 1512—15, och den
sistnämndes bror Francesco II S. (1492—
1535) blev vid fransmännens fördrivande 1522
hertig; han slöt ättens huvudlinje. — Litt.:
G. Clausse, »Les S. et les arts» (1909). B. H-d.
Sforza [sfå’rtsa], Carlo, greve, italiensk
diplomat (f. 1872). Som utrikesminister juni
1920—juni 1921 i Giolittis ministär deltog S.
i Spakonferensen och medverkade till
Rapal-lofördraget om
Fiu-mes (se d. o., sp. 512)
förvandling till
oberoende stad. Han blev
ambassadör i Paris
jan. 1922 men
återkallades i nov. s. å.
på grund av sitt
ogillande av Mussolinis
statsvälvning. För sin
svaghet att offra
flera nationalistiska
intressen har S. under
fascistregimen fått
uppbära mycken
kri
tik. Han har väckt uppmärksamhet genom
två bidrag till det moderna Europas historia:
XVII. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
