Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidenindustri - Sidenlim - Sidensjö - Sidensvans - Sidenträ - Sidenwall, Karl Johan Ferdinand - Siderisk el. Sideral - Siderit - Siderolit - Siderostat - Sidgwick, Henry - Sidi - Sidi Abdallah - Sidi-bel-Abbès - Sidkia - Sidmouth - Sidmouth, Henry Addington
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
795
Sidenlim—Sidmouth
796
Sidensvans, Ampelis garrulus.
produkt, s. k. bourettesilke. — Silke har
stor benägenhet att ur luften upptaga
fuktighet; det kan uppsuga ända till 30 % av sin
egen vikt utan att kännas vått. Dess rätta
handelsvikt, vari en fuktighetshalt av 10 %
medgives, utrönes genom konditionering (se
d. o.). Om silkets finhetsnummer (titre) se
Garn, med tabell. — Redan före år 2000
f. Kr. tillverkades sidenvävnader i Kina;
omkr. 300 f. Kr. överfördes sidenfabrikationen
till Japan och spred sig därifrån över s. och
v. Asien till Europa. Araberna förde
denna industri till Spanien, och under medeltiden
vann den insteg i Italien och Frankrike, där
de berömda sidenväverierna i Lyon datera sig
från 1520-talet. Även Tyskland, Schweiz,
England och Förenta staterna ha en högt
utvecklad s. Genom det billigare konstsilkets
(se d. o.) framgångsrika utveckling efter 1920
har dock det äkta natursilkets användning
begränsats, ehuru det alltjämt försvarar sin
plats som det ädlaste av alla textilämnen. —
I Sverige infördes sidentillverkning av Jonas
Alströmer i mitten av 1700-talet. Efter en
kort blomstringstid i början av 1800-talet
upphörde dock de flesta företagen; f. n.
återstår endast Almgrenska sidenfabriken i
Stockholm, som 1930 hade 20 arb. och ett tillv.-värde
av 142,500 kr. Jfr Vivi Sylwan och Agnes
Geijer, »Siden och brokader» (1931). G. H-r.
Sidenlim, kem., se F i b r o i n.
Sidensjö, socken i Västernorrlands län,
Ångermanlands n. domsagas tingslag, v. om
Örnsköldsvik, kring Nätraån; 394,15 kvkm, 2,300
inv. (1932). Kring den sjörika, breda och tätt
bebyggda ådalen storkuperad skogsbygd
(intill 434 m ö. h.). 1,784 har åker, 27,277 har
skogsmark. Träindustri vid Kyrkströmmeu
och Myre. Pastorat i Härnösands stift, Nätra
kontrakt.
Sidensvans, A’mpelis ga/rrulus, tillhör fam.
sidensvansar av fågelordn. tättingar. Den
ut-märkes av kort näbb, spetsiga vingar och
mjuk, yvig fjäderdräkt. Hjässan bär en lång
tofs. Den är grå till färgen med rödbrun
an
strykning, stjärten och vingpennorna svarta
med gula och vita spetsar; armpennorna,
ibland även stjärtpennorna, ha glänsande
lackröda bihang. Längden uppgår till omkr. 21
cm. I Sverige häckar s. i barrskogarna i n.
ned till Värmland och Hälsingland. Födan
ut-göres sommartid av insekter, , vintertid av
oxel- och rönnbär. Dessa uppsökas av till
stora flockar sammanslutna s., som draga
söderut i landet. Lätet är en drillande
vissling. T. P.
Sidenträ, bot., se Chloroxylon.
Sidenwall, Karl Johan Ferdinand,
bergstekniker, ämbetsman (f. 1878 3/«). Hade
först anställning vid Stora Kopparbergs
bergslag och Höganäs-Billesholms a.-b., var 1907—
13 lärare vid bergsskolan i Falun, 1913—18
t. f. bergmästare i s. distriktet och 1918—20
överingenjör vid Vargöns a.-b. 1920 blev han
kommerseråd och chef för bergsbyrån inom
Kommerskollegium. G. H-r.
Sidèrisk el. S i d e r ä 1 (av lat. sidus, gen.
sideris, stjärna), som har avseende på el.
hänför sig till stjärnorna.
Siderlt, miner., seJärnspat och
Meteoriter.
Siderolit, miner., se Meteoriter.
Siderostät (av lat. sidus, gen. sideris,
stjärna, och grek. stato’s, ställd), H e 1 i o s t ä t el.
Ce los t ät, ett instrument, medelst vilket
strålarna från en himlakropp kunna kastas i
en bestämd riktning, som är oberoenle av
himlens dagliga rörelse. Se vidare C e 1
o-s t a t, med bild, samt H e 1 i o g r a f. K. Lmk.
Sidgwick [si’d$coik], Henry, engelsk
filosof, nationalekonom (1838—1900), blev
»lec-turer» vid Trinity college, Cambridge, 1859
och prof, i moralfilosofi där 1883. S:s
huvudarbete är »Methods of ethics» (1874; 7 :e uppl.
1907). Betydelsefullt var S:s arbete för
främjande av den högre kvinnobildningen. Han
blev även en ansedd nationalekonom, bl. a.
genom »Principles of political economy» (1883;
3:e uppl. 1901). Som politisk teoretiker
anslöt han sig till Bentham och Mi 11, samtidigt
med att han röjde öppen blick för den
historiska metodens betydelse. Hans arbeten på
detta område voro »The elements of politics»
(1891; 2:a uppl. 1897) och »Development of
european polity» (utg. postumt 1903). — Litt.:
A. Sidgwick (S:s broder), »A memoir of H. S.»
(1906). (E. F. K. S-n.)
Sidi, vulgärarab. (= sejjid, se d. o.), herre,
titel för stamhövdingar, furstar o. s. v.
Sidi Abdallah, se B i z e r t e.
Sidi’-bel-Abbès [-abä’s], stad i dep. Oran,
Algeriet, på en högslätt vid floden Makerra,
omkr. 500 m ö. h.; 45,902 inv. (1931), därav
30,497 européer. Anlagt 1843, har S. snabbt
uppblomstrat på grund av den omgivande
traktens bördighet; odling av vete, vin och
oliver m. m.
Sidkla, konung i Israel (se d. o., sp. 806).
Sidmouth [si’dmop], stad och badort i eng.
grevsk. Devonshire, vid Engelska kanalen,
ö. s. ö. om Exeter; 6,126 inv. (1931).
Sidmouth [si’dmap], HenryAddington,
viscount S., engelsk statsman (1757—1844),
blev 1801 Pitt d. y:s efterträdare som
premiärminister och avslöt som sådan freden med
Frankrike i Amiens 1802. Efter det nya
krigsutbrottet 1803 fick S. 1804 ge vika för Pitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
