Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidmouth, Henry Addington - Sidner, Esther Fredrika - Sidner, Hedwig Christina Margareta - Sidner, Johan Wolfgang Ludvig - Sidney, släkt - Sidney, Algernon - Sidney, sir Philip - Sidoarv - Sidoarvinge - Sidogevär - Sidokedjeteori - Sidolinjen - Sidon (Saida) - Sidonia - Sidonius, Gaius Sollius Apollinaris - Sidoskepp - Sidotblände - Sidvall - Sidvall, Amanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
797
Sidner—Sidvall
798
men var jan.—juli 1805 lordpresident i
dennes ministär. Efter att ha varit
lordpresident i ett par andra ministärer var han 1812
—21 inrikesminister och gjorde sig då illa
liden för sin hänsynslösa tvångspolitik mot
arbetarbefolkningen. G. Pellew utgav »Life and
correspondence of H. Addington, viscount of
S.» (3 bd, 1847). L-ts.
Sidner, Esther Fredrika, sångerska,
se G a d e 1 i u s, E. F.
Sidner, H e d w i g Christina
Margareta, seminarielärarinna (1852—1929), syster
till J. W. L. S. Var 1879—82
föreståndarinna för flickskolan i Falun men övergick
1882 som adjunkt till folkskoleseminariet
där och tjänstgjorde 1887—1919 vid
folkskoleseminariet i Stockholm, 1918—19 som
lektor. 1 1906 års stora seminariekommittés,
senare folkundervisningskommitténs, arbete
deltog hon 1907—14 som led. samt var 1914
—19 hos dåv. Läroverksöverstyrelsen och
Folkskolöverstyrelsen inspektris och sakkunnigt
biträde i fråga om undervisning i kvinnligt
handarbete. Hon skrev åtskilliga uppsatser
och utgav översättningar. Fr. Sg.
Sidner, Johan Wolfgang Ludvig,
viceamiral (1851—1917), bror till H. Chr. M. S.
Förordnades 1905 till chef för Marinstaben
och inträdde s. å. som sjöminister i Staaffs
första ministär. S. var därefter chef för
Marinförvaltningen till 1907, bef.Jhavande
amiral i Karlskrona 1910—13 och marinstabschef
1913—16. S:-s uppfattning i pansarbåtsfrågan
väckte på sin tid stark opposition inom
sjöförsvaret. ö-g.
Sidney [si’dni], engelsk adelssläkt, av vars
medlemmar några burit titeln earl av L e
i-c e s t e r (se d. o., sp. 950). Dit hör också
Henry S., earl av Romney (1641—1704),
som i gunst hos Karl II var sändebud i
Holland, där blev anhängare av Vilhelm av
Ora-nien och medverkade till dennes uppsättande
på Englands tron. I övrigt märkas de två
nedannämnda, Algernon S. och Philip S.
Sidney [si’dni], Algernon, engelsk
politiker (1622—83), brorsons son till sir Philip S.
Tillhörde på 1640-talet parlamentspartiet,
utsågs 1648 till medlem av den kommission, som
skulle döma Karl I,
men undvek att
deltaga i rättegången och
var under Cromwells
tid ett par gånger
medlem av statsrådet.
Han sändes 1659 att
medla mellan Sverige
och Danmark och var
en kort tid 1660
brittiskt sändebud i
Stockholm. Sedan han
till-bragt många år på
resor, stämplande mot
Karl II :s regering,
fick S. 1677 återvända till England,
förfäktade hertigens av Monmouth (se d. o.)
tron-följdsanspråk, anklagades för deltagande i
Rye house plot (se d. o.) och blev, ehuru
sannolikt oskyldig, dömd till döden och avrättad.
Efter statsvälvningen 1688 lät Vilhelm III
förklara den över honom fällda domen
ogiltig. — Monogr. av Gertrude Blackburne
(1885). (L-ts.)
Sidney [si’dni], sir Philip, engelsk skald,
diplomat och krigare (1554—86), son till
ståthållaren på Irland 1565—71 och 1575—78 sir
Henry S. (1529—86). Som författare
ansågs S. på Elisabets tid som en bland
Englands största. Han dog i Arnhem av de sår
han erhållit i slaget vid Zutfen. Hans
ryktbaraste arbete är en sonettsamling, kallad
»Astro-phel and Stella» (1583). Dessutom skrev S. den
ej fullt avslutade heroiska herderomanen
»Areadia» (förf. 1580—81 och utg. 1590 genom
hans syster lady Pembroke, vilken den var
tillägnad) samt en för tidens estetiska smak
ganska upplysande poetik, »An apologie for
poetrie», skriven som svar på ett puritanskt
anfall mot skaldekonsten 1581 men utg. först
1595. »Works» utg. 1912—26 (4 bd) av A.
Feuillerat. — Jfr biogr. över S. av F. Greville
(1907) och M. W. Wallace (1915). S. B. L.
Sidoarv, jur., egendom, som i arv tillfallit
sidoarvingar. Se Arv, Arvsordning och
Sidoarvinge.
Sidoarvinge, jur., arvsberättigad släkting,
som ej härstammar från arvlåtaren el. har
honom till avkomling utan är med honom
förbunden genom sidosläktskap (se Led 2). C.G.Bj.
Sidogevär, krigsv-, benämning på det blanka
vapen, som bäres vid sidan, t. ex. sabel,
faskin-kniv och bajonett.
Sidokedjeteori, kem., se Immunitet, sp.
472.
Sidolinjen, jur., i fråga om släktskap
antingen anförvanter, förbundna genom
sidosläktskap (se Led 2), eller ock avkomlingar
av utomäktenskaplig börd. I denna senare
mening talar man om ättlingar av ett
furstehus på sidolinjen. (C. G. Bj.)
Sidon, nu S a i d a, den äldsta staden i det
forna Fenicien, på en udde vid Medelhavet.
Denna stad, som gav upphovet till flera
feni-ciska kolonier, bl. a. Hippo och Kartago, var
länge den mest betydande orten i hela landet,
tills slutligen Tyrus gjorde sin övermakt
gällande. Redan på Homeros’ tid var S. bekant
för sin konstflit samt för sin handel med
purpurfärg, bärnsten och glas. S. lydde under
Assur, Babel, Persien, Alexander den store,
Egypten och Rom. Åtskilliga sarkofager o. a.
minnesmärken ha utgrävts i S. och omnejd. S. H-r.
Sidönia, femskaftad, tät bomullsvävnad med
mattglänsande yta, använd till sticktäcken,
förkläden och kappfoder.
Sidönius, Gaius Sollius Ap o 11 i n
a-r i s, gallisk retor (omkr. 430—omkr. 488),
nådde höga värdigheter (comes, patricius,
prae-fectus urbi och 472 biskop i Clermont). Han
efterlämnade en samling av 24 dikter, de
längsta av panegyrisk art, utan poetiskt värde
men av visst historiskt intresse samt nio
böcker brev, för vilka Plinius d. y:s brevsamling
utgjort mönstret. E. St.
Sidoskepp, se Kyrka, sp. 409.
Sidotblände [sidå’-], sådan zinksulfid
(zink-blände), som, på grund av små och lämpliga
mängder föroreningar, har egenskapen att
lysa, då den träffas av strålar, särskilt
a-strålar. Jfr Radioaktivitet, sp. 393. E. R-dt.’
Sidvall, lantbr., se Hårdvall.
Sidvall, Amanda, målarinna (1844—92).
Studerade vid Konstakad. 1864—71 och
därefter i Paris. Hon målade genrebilder, ss.
»Blomsterförsäljerska», »Lappflicka» (inköpta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
