Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
799
Sidvallsäng—Siebs
800
av franska staten), och, med koloristisk
känslighet, porträtt. »Självporträtt» finns i
Nationalmuseum i Stockholm. G-g N.*
Sidvallsäng, äng på jord i fuktigt läge.
Sidvind. Ett fartyg säges segla med s., då
vinden blåser tvärs in (rakt från sidan).
Sjömän kalla vanl. s. för »halv vind».
Sidvärtsrörelser, se R i d n i n g, sp. 792.
Siebeck [zi’bäk], H e r r m a n n, tysk filosof
(1842—1920), prof, i Basel 1875, i Giessen 1883.
Skr.: »Das Wesen der ästhetischen
Anschau-ung» (1875), »Geschichte der Psychologie», I
(1884; ofullb.), »Goethe als Denker» (1902),
»Zur Religionsphilosophie» (1907),
»Grundfra-gen zur Psychologie und Ästhetik der
Ton-kunst» (1909), »Ueber Freiheit, Entwicklung
und Vorsehung» (1911), »Ueber das
Grundproblem der Ethik» (1916) m. fl. S:s
huvudarbete är »Lehrbuch der Religionsphilosophie»
(1893), ett av nutidens värdefullaste arbeten
på området. G. O-a.
Siebenbürgen [zi’b-], eg. »de sju borgarnas
land», lat. Transsylvania, ung. Erdély, rum.
Transilvania el. Ardeal, landskap i mell.
Rumänien. Om naturförhållanden, befolkning
m. m. se Transsylvanien.
Under romartiden ingick S. i prov. Dacia,
erövrades senare av bl. a. gepider och avarer,
på 1000-talet av Ungern, men styrdes av
särskilda vojevoder. Av konung Géza 11 (reg. 1141
—61) inkallades sachsare till S. Landets »tre
nationer» (ungrare, sachsare och szekler)
sam-manslöto sig 1427 och 1459 till inbördes skydd,
medan den rumänska lantbefolkningen länge
blev rättslös. Efter slaget vid Mohåcs 1526
lösgjorde sig S. från Ungern och bildade med
turkarnas bistånd ett eget, tidtals fullkomligt
oberoende furstendöme. Till furstar valdes
främst medlemmar av ätterna Bäthory,
Bethlen och Räköczi (se dessa ord). S:s
ledande folk voro protestanter, och under de
dugliga furstarna Bethlen Gäbor (reg. 1613—
29) och Georg 1 Räköczi (reg. 1630—48) var
S. ett protestantismens bålverk i s. ö. Europa.
Efter slaget vid Wien 1683 upphörde
beroendet av Turkiet, och S. kom senare att lyda
direkt under Österrike; Leopold I bekräftade
1691 de tre nationernas gamla privilegier.
Motreformation och byråkrati förändrade dock
S:s gamla struktur, det rumänska elementet
förstärktes under 1700-talet, och Josef 11 :s
förhastade reformer ledde till ett uppror av
rumänerna på 1780-talet, vilket dock ej
bättrade deras ställning. Under 1800-talet rådde
stor friktion mellan ungrarna, som ville
förening med Ungern, och de övriga folken. 1848
beslöts union med Ungern, men rumänerna
hjälpte Habsburg. Den följ, reaktionen
drabbade alla folkslag, och den gamla författningen
avskaffades; 1853—54 upphävdes
livegenskapen, vilket stärkte rumänernas ställning. 1867
tillföll S. Ungern, S:s lantdag avskaffades,
och en intensiv magyarisering gick ut över
sachsare och rumäner. De senares antal och
betydelse växte dock raskt; S. betraktades i
konungariket Rumänien som ett
irredenta-land, och detta bidrog till Rumäniens inträde
i världskriget (jfr Rumänska
krigsskådeplatsen). En rumänsk
nationalförsamling i Alba Julia proklamerade 1 dec. 1918
S:s förening med Rumänien under löfte att
respektera minoriteternas rättigheter; jan.
1919 slöto sig sachsarna till föreningen. S.
avträddes till Rumänien genom Trianonfreden
1920. — Litt.: N. Jorga, »Histoire des
rou-mains de Transylvanie et de Hongrie» (2 bd,
1915—16) ; F. Teutsch, »Geschichte der
Sieben-bürger Sachsen» (5:e uppl. 1925). A. A-t.
Siebengebirge [zrbøngøbirgø], ty., »de sju
bergen» (redan under 1000-talet kända under
namnet Septimontium), berggrupp i preuss.
Rhenprovinsen, utbreder sig på en sträcka av
7 km på högra Rhenstranden mellan Bonn och
Koblenz. S. har sitt namn efter sju
framträdande höjder, Drachenfels (se d. o.),
Wol-kenburg, ölberg (den högsta, 465 m ö. h.) etc.,
mestadels skogbevuxna och med mjukt
rundade former. Se bild vid Rhen.
Siebold [zi’bålt], KarlTheodorErnst,
tysk zoolog (1804—85), var praktiserande
läkare i Danzig, blev 1840 prof, i Erlangen och
1853 i München. Elev till Rudolphi (se d. o.),
fortsatte han dennes
studier av
inälvsmas-karna och lyckades
genom att utreda
deras generationsväxling
(se d. o.) lägga en
exakt grund för
studiet och därmed även
för behandlingen av
dem. En annan
praktiskt viktig upptäckt
gjorde han genom att,
delvis i samarbete med
Dzierzon (se d. o.),
utreda biets
fortplant
ning och utveckling. Jämte sin vän Stannius
(1808—83), prof, i Rostock, utgav han en
»Lehrbuch der vergleichenden Anatomie» (2 bd,
1845—48), vari han f. ggn förenar alla
encelliga djur under namnet Protozoa och
avskiljer från dem ett antal mikroskopiska men
högre utvecklade djur. Jämte Kölliker (se
d. o.) grundade han 1852 den ännu bestående
Zeitschrift für Wissenschaftliche Zoologie
(namnet valt som protest mot själlös
systematik), vari han offentliggjorde sina
resultat. E-k N-d.
Siebold [zi’bålt], Philipp Franz von,
tysk läkare och naturforskare (1796—1866).
Reste 1822 till Java och därifrån med en
beskickning till Japan, där han vistades 1826—
30, under trakasserier och svårigheter
arbetande på att utforska landet, från vilket han
slutligen utvisades. 1859 återvände han till
Japan, där han blev ett par år. S. är en av
Japanforskningens pioniärer genom verken
»Nippon» (7 bd, 1852; indexband 1931), »Flora
japonica» (2 bd, 1835—70), »Fauna japonica»
(7 dir, 1833—51; tills, m. C. J. Temmink och
H. Schlegel) m. fl. E-k N-d.
Siebs [zips], T h e o d o r, tysk germanist (f.
1862), prof, i Breslau 1902, har utvecklat rik
och betydande filologisk verksamhet, som
omfattar bl. a. ett stort antal arbeten om det
frisiska språket (»Zur Geschichte der
englisch-friesischen Sprache», I, 1889, »Geschichte der
friesischen Sprache», 1901, och »Friesische
Li-teratur», 1902, i Pauls »Grundriss», 1—2, 2:a
uppl., »Helgoland und seine Sprache», 1908)
och normaliseringen av det tyska
riksspråks-uttalet (»Deutsche Bühnenaussprache», 1898;
15 :e uppl. 1930). (É. Rth.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
